Fantastiskt lyckad PR-Anka

Tänkte att jag ju kunde skriva ett blogginlägg om den här Anna Anka för det är det nog ingen annan som har gjort... Var ju tvungen att se henne hos Skavlan i väntan på Jay-Z. Bryr mig inte om att gå in på sakfrågan, utan det är snarare det massiva genomslaget som fascinerar och det kickar ju självklart igång medie/marknadsföring/PR-detektiven i mig. Avsändare är självklart TV3 men inte ens de kunde väl tro på en sån här fullständig succé. Genom att genomföra ett skolboksexempel på PR-strategi har de lyckats marknadsföra sin nya realitysatsning så att verkligen alla har ett sätt att förhålla sig till en av huvudpersonerna. Begreppet "snackis" räcker inte till. Anna Anka har blivit till ett eget fenomen.

Hösten -09 gör 3:an en ansiktslyftning och relansering med ny logga och ett antal nya program. De har hittat en karaktär som är så verklighetsfrånvänd att hon lika gärna hade kunnat vara med i 100 höjdare och inser vilket inneboende sprängstoff hennes åsikter i kombination med livsstil utgör. Lätt väljer de därför att göra ett program till den kvinnomålgrupp de vill nå, lyfta fram henne för att marknadsföra kanalen i allmänhet och programmet i synnerhet. Naturligtvis fastnar de snabbt för att det just är hennes syn på jämställdhet som torde ge störst genomslag och hon skriver en debattartikel på Newsmill (hon ska visst inte ens ha skrivit den själv utan bara ha blivit intervjuad men jag hittar inte källan till det). Siktet är därmed inställt på att provocera den mest indignerade kategorin människor. Fair enough. Det är ju så lättgenomskådat så det är det väl ingen som går på? För vem är hon egentligen, vad är det som skänker hennes röst en sådan tyngd som gör att den förtjänar att lyftas fram framför andra? Det är ju inte så att hon företräder någon mer än sig själv. Så varför skulle hon vara värd att tas på större allvar än en random t-bane-rättshaverist-weirdo?

Men joooo!! Kreti och pleti går i fällan. Och rasar! De låter sig träffas rakt inne i själen. Naturligtvis. TV3 myser och passar såklart på att smida när järnet är varmt genom att skicka över henne för promoturné, där alla får sin del av kakan och ger sitt strå till PR-stacken, inklusive konkurrent-SVT. Med allt vad extra snack det innebär. "Flög hon privatjet?", "Grand Hotel?" "Träningsmetod och diet?" "Skönhetstävling?" Cirkusen genererar fantastisk uppmärksamhet till deras program och resultatet blir en överväldigande succé! Nästa avsnitt av Svenska Hollywoodfruar slår decenniumrekord för en egen produktion när det ses av den mycket höga TV3-siffran en miljon tittare och av nämnda indignerade målgrupp är det hela var femte (!) kvinna mellan 25-44 år som tittar. Här ingår ju faktiskt även Christina Stenbeck men hon kan välförtjänt skratta hela vägen till banken.

Någon kanske tycker att det är cyniskt och oetiskt att utnyttja förväntat upprörda känslor från en jämställdhetsdebatt utan att överhuvudtaget bry sig om ämnet, enbart p.g.a. simpel marknadsföring av en ny produkt men det har jag inga problem med, det är part of the game och TV3 är bara att gratulera.

Det genialiska av 3:ans strateger är ju att kampanjen blottlägger de båda komplexa motpolerna inom average svensk tjej som sällan möts, där ett lyxigt Desperate Housewives-liv lockar, samidigt som den progressiva svenska moderna jämställdheten/feminismen inte kan kompromissas med. I hennes fantasi är de förenliga men kanske är det så här verkligheten blir i en sådan extrem miljö. När då en person med samma bakgrund som hon har lyckats med drömmen att nå detta materiella paradis men sviker så totalt genom att helt ifrågasätta hennes innersta värderingar och grundläggande livsstil, då blir det (tydligen) så här fruktansvärt provocerande.

Hmm... vad var det för ny slogan som TV3 hade nu igen... Just det: ”Starka känslor. Starka karaktärer”...


Eftervalsanalys: I nailed it!

Som vanligt var intresset för Europaparlamentsvalet lågt väldigt länge men precis inför valdagen hettade det till något och ett par dar efteråt kryllade medierna av eftervalsanalyser. Givetvis kan ju inte jag vara sämre och undanhålla er min analys, så här kommer den.

Några saker kan man notera direkt:

  • Jag hade rätt i min prediktion! Men nåt annat hade ni väl inte förväntat er, hoppas jag... :) Mer om det nedan.
     
  • Det Unika Partiet, vars lansering -06 jag djupanalyserade här, lyste med sin frånvaro. Det gjorde också Ny Demokrati, Det Nya Partiet, Hattarna och Mössorna. Frågan är om resultatet gör att även Junilistan återfinns på denna partiernas egen kyrkogård snart, nu när dom förlorade sin enda plattform och som också var den som de var specialdesignade för? Jag skulle gissa på ett ja.
  • 46% röstade, vilket betyder att Soffpartiet kammade hem hela valet med utklassningssiffrorna 54%! Man kan föreställa sig hur partiets ledamöter drygt och arrogant sitter i parlamentet och säger "Ähhh... vafan, det är väl inte så noga? Vi vet inte... vi kan inget... vi bryr oss inte... och även om vi skulle sätta oss in i grejerna så hjälper väl inte våra röster ändå? Vi litar på att andra tar ansvar även för oss för att Europaprojektet ska hålla sig någorlunda kvar på den demokratiska rälsen". Skönt att de likgiltigas skara inte kan engagera några likgiltiga representaner, per se...
  • Piratpartiet blev den stora vinnaren och slutade som femte (!) största parti och skapade stor internationell uppståndelse. Även om jag som musiker självklart är emot en rörelse som vill skapa en ordning där upphovsmannen inte kan få betalt för sina verk ska det bli intressant att se om dom lyckas föra upp den så viktiga integritetsfrågan på den Europapolitiska agendan, trots bara ett mandat (även om ett andra var nära). För Sarkozys blodtörstiga hejdukar som tycker att det är rätt att juridiskt hindra människor från att skaffa sig information genom att godtyckligt stänga av dom från internet måste motarbetas!
  • Sverigedemokraterna ökade med ohyggliga 366% men föll som tur är ändå på mållinjen. Vi får hoppas att det var många bittra ekon från -95 års "Ut ur EU"-rörelse som inte stannar kvar där tills nästa år. Samtidigt ska vi vara mycket tacksamma för Piratpartiet som tog väljare från SD, som Sören Den Store visade på valvakan.

Jo, min förutsägelse satt alltså till 100%! Fasen, jag borde blogga oftare så jag hade haft det svart på vitt. Och framförallt borde jag börja tippa på politik så man kunde dra in lite enkla stålasch emellanåt. ;) Kanske en kvart efter att tingsrätten offentliggjorde sin dom mot The Pirate Bay i våras sa jag på jobbet att Piratpartiet skulle komma in i Europaparlamentet. Det finns det vittnen på. Jag menade att valdeltagandet skulle bli lika lågt som vanligt utom i den yngre delen av valmanskåren där uppslutningen skulle bli mycket större än förra gången. Och hela den soffrekryteringen (facit: +7,68 procentenheter) skulle gå till PP (facit: 7,13%). Inte för att en överklagad dom från Stockholms tingsrätt och svensk lag har så mycket med Europaparlamentet att göra (annat än att möjligen på en abstrakt ideologisk nivå markera för framtiden) utan bara just för att det var ett random val att göra sin röst hörd i. Hade det så varit val till månens parlament skulle Piratpartiet komma in där! Efter ett drygt år med FRA-hets, Ipred-lag och TPB-dom var måttet rågat och alla nedladdande kids, alla dom som har teknik/webb 2.0 som livsstil och alla "fri information"/Open Source-ideologer fick en politisk ventil att skrika ut i som, tillsammans med röster från politiskt oinsatta, antietablissemangförespråkare, provokatörer, vindflöjlar och annat löst folk, skulle räcka hela vägen till mandat i Bryssel.

Denna insikt kom alltså till mig strax efter att jag hade hört domaren redogöra för rättens ställningstagande i våras. Och God Damn va rätt jag fick! BULLZEYE!! :D


Wanja vs Expressen

Det här är ju jätteroligt! Men det som är allra roligast i hela historien är ju att look-a-like-kvinnan svarade på frågorna! Nu kan  man ju aldrig få veta riktigt hur det gick till men den bilden som har givits är att denna kvinna som liknar Wanja inte  berättar att hon är någon annan och dessutom svarar på frågorna. Bl.a. säger hon "inga kommentarer"! Nu är det ju så att det ju bara är folk som är i Wanjas position och situation som säger saker som "inga kommentarer". Vi andra har sällan anledning att använda den frasen. Och om man i synnerhet blir misstagen av en journalist för att vara en makthavande kändis, då säger man definitivt inte "inga kommentarer", utan förklarar istället att man inte är den de söker. Men hatten av till Gun Nilsson från Gnesta el.dyl. som antingen tog sig själv på lite för stort allvar och trodde sig vara intressant för en av Sveriges största tidningar ELLER som fullt medvetet pulled a prank och drev med en blodtörstig tabloidmurvel på scoopjakt. Jag vet faktiskt inte vilket av alternativen som är roligast!

However vill jag lansera ytterligare en teori. Det var längesen nu som jag la fram en fin liten konspirationsteori här på bloggen. Såna piggar ju alltid upp så nu är det dags: På fullaste icke-allvar hävdar jag härmed att allt är en smart strategi iscensatt av WLW själv! För när det blåser rejält om en och man befinner sig mitt i drevet, som hon har varit den här våren, då kan man inte vinna. Det finns (nästan) inget man kan göra för att få acceptans för sin ståndpunkt och än mindre att "ge tillbaka" och få nån slags upprättelse av dom som skriker högst, vilket i allmänhet är kvällstidningarna. Man kan förklara för sina medlemmar/väljare direkt från talarstolen men då blir man utbuad som Wanja har blivit på sistone, man kan gå under jorden men det är kontraproduktivt och ger bara belackarna fritt spelutrymme eller så kan man skälla ut journalisterna som Freivalds med ett tappat ansikte och förlöjliganden som resultat. Därför tror jag (kanske inte på riktigt men ändå) att Wanja (ev med hjälp av drev-rutinerade Mona) kom på den ultimata payback-planen mot Expressen. Hon anlitade helt enkelt en look-a-like-agentur som levererade en dubbelgångare rakt in i det väntande lejonets käftar. Såna byråer finns i USA, dit man kan vända sig för att hyra in en "kändis" till sin fest om man vill. Och allt som finns i USA kommer ju så småningom också hit, som bekant. Denna kvinna uppträdde också mycket professionellt, precis enligt Dubbelgångarskråets instruktioner. Som det verkar har hon inte sagt något osant. Hon har inte presenterat sig som WLW men hon verkar å andra sidan inte direkt har förnekat det heller. Hon har uppträtt irriterat, stressat och sagt detta "inga kommentarer", "ni får inga svar" o.dyl., vilket är precis de signaler som kunde förväntas av en pressad Wanja och som så omedelbart triggade igång reportern och fotografen. Och vad är oddset för att en kvinna, till det yttre lik WLW, skulle befinna sig utanför hennes hem samtidigt som journalisterna tycker sig ha skäl till att ha det under uppsikt i väntan på att fru Wedin själv skulle infinna sig? Givetvis har hon själv ryggen fri och det är helt omöjligt att påvisa någon som helst koppling mellan henne och hennes dubbelgångare på bilden.

Resultatet blir att folk skrattar åt inkompetenta kvällstidningsmänniskor, LO hotar med rättsliga åtgärder, Expressen står där med rumpan bar och får be om ursäkt och skämmas, Wanja själv får eventuellt lite andrum i snålblåsten runt sakfrågorna (även om Expressen ändå försöker ha granskningen i fokus) men framförallt har hon vänt momentum och tagit en stor prestigeseger. Nu ser vi fram mot de kommande ronderna.

I natt jag drömde...

Härom natten var jag vaken ända fram till 7-tiden på morgonen och när jag väl somnade drömde jag om det amerikanska presidentvalet och det hela var väldigt konstigt. Det är ju bara i overkliga filmer som en president kan vara under 50 (t.ex Independence day) eller svart (t.ex Deep impact) men det överträffades i min dröm för där röstade USA fram en ny president som både var svart OCH yngre än 50 - samtidigt! Dessutom hade han en brokig bakgrund, konstigt namn och hade lyckats besegra sina förutsättningar och tagit sig fram till toppen mot alla odds. Alltifrån vita skådespelare till svarta tuffa hiphopare ställde sig på hans sida och han ägde hela popkulturen, liksom all social media. Detta gjorde att de normalt så politiskt likgiltiga kidsen kände att de till sist hade fått en egen kandidat som de kunde stå för, liksom alla USA:s minoritetsgrupper. Tusen och åter tusen amerikaner och större delen av omvärlden beundrade honom för hans karisma och otroligt skickliga retoriska förmåga och för att han lovade att förändra USA till det bättre. Jepp, som ni fattar var det en riktigt överdriven politisk korrekt snyftare som t.o.m. hade varit too much för Hollywood. När han höll sitt stora väckelsemöteslika segertal på scenen i en park full av jublande och gråtande människor och det var som om smäktande stråkar ackompanjerade honom i den mest bombastiska av Jerry Bruckheimerprodukioner måste mitt undermedvetna ha insett hur naivt verklighetsfrämmande detta scenario var, för då vaknade jag.

Ja, ja, i fantasin är allt möjligt men nu tillbaka till verkligheten. Det ska bli intressant att följa när USA väljer president nästa vecka. Det står, som bekant, mellan sittande president Bush och utmanaren McCain. Jag kommer att heja på McCain för att det hade varit kul med byte på posten. Men det blir väl Bush som förra gången. Det amerikanska folket röstar ju alltid konservativt. Det hade varit kul med nåt helt nytt nån gång och inte bara äldre vita män från överklassen hela tiden, bara för att den gruppen alltid har haft makten. Tänk om det nån gång kunde bli som i min dröm! Fast, det är klart, det kommer ju aldrig hända. Det är ju helt enkelt för bra för att vara sant...

Inatt gäller det!

Det rekordlånga och -dyra amerikanska presidentvalet är inne på upploppet och vill man så är det fritt fram att frossa i all rapportering som sker. Eftersom det är så mycket så har jag inte gått in för att aktivt söka upp info utan tagit emot det som har nått fram av sig själv. Likaså har jag inte heller vurmat för Obama på samma sätt som många andra för det brukar ju aldrig kännas så inspirerande att engagera sig i nåt där alla tycker lika. För i Sverige, där även våra högra partier hejar på demokraterna, tycker alla bättre om den demokratiske kandidatens åsikter än den republikanske men det säger ju ingenting eftersom både pro-demokrater och anti-republikaner samlas i samma kategori. Det var intressant att se hur det verligen låg till när Rapport redovisade en vetenskaplig studie som SIFO hade utfört på uppdrag av SVT. Två tredjedelar av svenskarna ville se Barack Obama som president medan en tredjedel inte kunde ta ställning. Skulle John McCain vara ett svenskt parti skulle han inte ens komma in i riksdagen eftersom bara tre procent föredrog honom. Snubben i inslaget var förvånad men det är inte jag för jag tror att svenskar tänker partimässigt på ett sätt som passar vårt valsystem men inte det individualistiskt amerikanska. Och bilden av det republikanska partiet är ju Reagan, Bush x2, Schwarzenegger, gammaltestamentligt hårda tag, skattesänkningar och moralism som stöds av okunniga rednecks utanför storstäderna. Klart att ingen här vill förknippa sig med det. De där tre procenten är väl hyfsat välbärgade frireligiösa villaägande 40-talister utan högre utbildning samt politiskt oinsatta ungdomar som gör allt för att bygga upp en självbild om att tillhöra den yttersta marknadsliberala högerkanten genom att gå med i MUF, dricka skumpa, börja spela golf, söka Handels och raljera okunnigt över såssarna för imagens skull.

Men jag tycker faktiskt att fler borde reflektera över att McCain faktiskt är en good guy för att vara en republikansk representant. Däremot är ju Sarah Palin en otäck figur. "She doesn't believe in evolution..." Säger egentligen allt om henne. McCains religious right-alibi som tacklar etablissemanget med nåt slags Erin Brockovich-perspektiv, obildad men går på gut-feeling. Som tur är verkar hennes kända tillkortakommanden i tv ha fått folk att inse att de inte vill ha någon som är lika "vanlig" som dom själva i Vita huset. Frågan är om det märks på valdagen.

Tråkigt nog får jag väl erkänna att även jag hejar på Obama som alla andra. Det skulle vara enormt stort för USA:s svarta community att gå från att ha varit förslavade till att få besätta presidentposten (även om han inte har något slavarv personligen). Jon Stewart fick honom dock att lova att inte förslava alla vita om han skulle vinna. :) Jag håller med DN på det utrikespolitiska området men han får allt ta och kamma sig när det gäller frihandeln. Det är ju just i orostider som man bör stimulera världshandelsutbytet extra mycket istället för att dra sig mot protektionistiska ideal. I Agenda trodde visserligen Mona Sahlin att ett förbättrande av relationerna med omvärlden i allmänhet och med Europa i synnerhet skulle vara överordnat ett begränsande av frihandeln, vilket därmed inte skulle märkas av särskilt mycket i praktiken men Cecilia Malmström var däremot orolig.

Hur går det då? Det har snackats en del om Bradley-effekten och även om rasism tyvärr är en faktor så tror jag också att det kan jämföras med samma fenomen som i Sverige där en bitter gammalsosse säger och menar att han för första gången ska byta block men att när han väl står vid urnan så klarar han inte att gå emot sitt politiska arv och stora identitet. Vad jag dock tror kommer få större betydelse är det faktum att en opinionsledning för en demokrat brukar mobilisera de hardcorekristna som annars brukar ligga på soffan för att kandidaterna är för mjuka on the moral issues. Men jag tror och hoppas verkligen att Barack till sist står som slutsegrare och det blir en motsatt Bushpolitik i flera avseenden så vi kan börja förknippa USA med den attraktiva softpower som tillhör den klassiskt amerikanska kulturen igen, även om vissa saker aldrig går att förändra. Kåge varnar t.ex. för besvikelse i Europa efter en tid med Obama vid makten. Men bättre lär det ju iaf inte bli med McCain vid rodret.

...eller också går Ralph Wiggum och tar hem hela klabbet!



Jag är iaf mycket nöjd över att jobba kväll för det betyder att jag kommer att komma hem lagom till valvakorna börjar för att sedan kunna sitta och zappa halva natten mellan SVT, TV4, CNN, BBC World och bubblaren Filip&Fredriks vaka på femman.

Hillary höll hov på Demokraternas konvent

Har idag och igår kollat på Demokraternas konvent från Foppas (och snart Per Ledins) hemmaarena Pepsi Center i Denver, Colorado. SVT:s kunnige utrikespolitiske kommentator, den stencoole Bo-Inge Andersson, var ciceron och kom in mellan talen för att bjuda på sina guidande tolkningar. Det var intressant att lyssna på talen även om plattheterna duggade lika tätt som förväntat. Hillary Clinton var dagens största profil och hennes uppgift är att förmå sina anhängare att stanna hos Demokraterna och alltså rösta på hennes forna rival Obama. Med svenska ögon kan det ju tyckas märkligt hur man som politiskt aktiv ens kan överväga att helt byta parti till den diametralt motsatta fiendens bara för att ens kandidat har förlorat partiledarvalet men med den amerikanska politikens utformning är det alltså möjligt. Tvåpartisystemet och personvalstrukturen har gjort att de båda partierna inte har lika stark ideologi som de svenska utan mest fungerar som valkampanjmaskiner (även om Republikanerna anses något mer konservativa och Demokraterna något mer liberala än sin motpart). Så om man som anhängare och kanske t.o.m. valarbetare har lagt ner hela sin själ och engagerat sig nästan dygnet runt för Hillarys kandidatur så måste det vara svårt att helt plötsligt börja stödja den person som man har försökt bekämpa så länge. Men, som Hillary mycket riktigt underströk, så är det viktigaste att få in en demokrat i Vita Huset. Även hon upprepade det mantra som de flesta andra talare använde sig av: "We don't need FOUR MORE years of the last eight" och det kan man ju hålla med om... Allra mest intressant var det kanske när Bo-Inge efter talet berättade om den tendens till splittring som finns mellan Obama- och Clintonlägrena. Clintongänget ska visst anse sig vara det bättre alternativet och den egentliga vinnaren, samtidigt som Obamaklanen ogillar Hillarys höga profil som, enligt Bo-Inge bl.a. märktes i hennes presentationsfilm som dröp av vinnarsignaler. Barrack kunde därmed inte välja henne som vicepresidentkandidat då risken att hon skulle fortsätta med att stjäla showen är alltför uppenbar. Detta alltså enligt klippan Bo-Inge Andersson, mah man! Dagens roligaste händelse var när Hillary berättade att McCain och Bush snart skulle mötas i Twin City, vilket var väldigt passande eftersom det är så svårt att hålla reda på vem som är vem av dem.


Den ryska björnen slår sig för bröstet

Efter att ha legat i ide i en 10-15 år vaknade så den ryska björnen för några år sen och nu är den uppenbarligen jävligt hungrig. Fler och fler arga björnvrål hörs bortifrån öst i takt med att den militära styrkan och självförtroendet växer:
 
Migplanen är uppe och kaxar bra mycket oftare än tidigare. En ubåt satte häromåret en rysk metallflagga på Nordpolens botten för att symboliskt muta in området och visa Rysslands avsikt att vara med och fajtas om de rikliga naturtillgångar som blir allt mer åtkomliga i takt med att isen smälter. Den goda ekonomiska tillväxten har gjort det möjligt att pumpa in pengar i det klassiska propagandainstrumentet idrott, vilket har gett utdelning i form av bl.a. VM-guld i hockey och succéartat spel i fotbolls-EM. De många ryska dopningsfallen inför OS för ju också onekligen tankarna bakåt i idrottshistorien där auktoritära stormakter systematiskt dopade sina idrottsmän till medaljer för att visa på det egna landets överlägsna politiska system och nationella storhet. Tack vare att dagens antidopingteknik är långt framme kunde dessa åka fast - statssanktionerat dopade eller ej. Putins frustration över de hittills uteblivna ryska OS-framgångarna gjorde f.ö. att han härom dagen dubblade segerpremierna för ryska OS-guld.

Och så då nu när de för några dagar sedan genomförde en militär aggression mot ett annat europeiskt land för att slå ner ett uppror i värsta Sovjetanda. Det som är riktigt obehagligt är den taktik de använde för att legitimera attacken: Jag trodde först att det gällde en illa behandlad minoritetsbefolkning bestående av "etniska ryssar" med ryskt medborgarskap men så fick jag veta att Moskva under en tid har skickat in en trojansk häst i Sydossetien i form av ryska pass till georgiska sydossetier. Dessa pass kunde nu alltså öppna porten och låta den ryska arméns tanks rulla in efter det att den sydossetiska separatiströrelsen hade passat på att sätta igång/intensifiera sina provoktioner gentemot Georgien medan världens uppmärksamhet var riktad mot Peking-OS. En väl planerad och slug strategi från Master Brain Putin, således. Rapporter säger visserligen att det mest är militära och administrativa mål som har förstörts men i alla krig kommer civila emellan och så även i detta fallet. All respekt för de georgiska dödsoffren men det som gör det hela så skrämmande är hur Marionett-Medvedev argumenterade i sitt tal. Han hävdade ungefär att aktionen var nödvändig eftersom Moskva inte stillasittande kunde se på hur deras landsmän led, utifrån principen om att alla ryssar ska vara trygga eftersom Ryssland alltid kommer att försvara sina medborgare var de än befinner sig. Medvedev (=Putin) anser sig alltså inte vara Rysslands president, utan ryssarnas, vilket är exakt samma retorik som Hitler använde för att sätta igång sina ondskefulla planer. Hitler var inte Tysklands kansler, han var tyskarnas kansler och gav sig därför rätt att med våld gå in i grannländer med tysktalande befolkning. Med tanke på det gamla Sovjetväldets geografiska omfattning och därmed spridning av ryssar har Moskva med denna doktrin alltså öppnat för att kunna intervenera militärt i hela det f.d. Sovjetunionen. Det internationella samfundet tycker naturligtvis att resonemanget är helt horribelt. Och det hjälper inte heller att de skyller på att USA också har ställt sig över internationell rätt  med anfallet på Irak eftersom det också var fel. Hursomhelst har Ryssland nu spänt musklerna och den officiella vapenvilan är i praktiken en militär förlust för Georgien, vilket innebär att Moskva kan diktera politiska villkor. Att det finns gott om olja i trakten är det ju heller ingen som bortser ifrån. Sydossetien och Abchazien knyts närmare Ryssland och snart kanske annekteras helt. Tblisiregeringen är bestraffad och varnad så att den inte ska mopsa upp sig fler gånger och övriga länder inom Rysslands "intressesfär" har fått sig ett statuerat exempel på vad som kan hända om man vill gå med i NATO eller på andra sätt släpper USA inpå knutarna. Omvärlden i stort har fått se en styrkedemonstration som Ryssland kan spela på för att kaxa sig som en stormakt med ambitioner.


Tecknen är alltså många på att Ryssland har bestämt sig för att ta revansch och återupprätta sin sargade nationella självbild. Jag har resonerat om det tidigare men inte bloggat om det förrän nu när det blev såhär konkret men det är faktiskt fler paralleller än legitimerande anfallsargument som kan dras mellan dagens Ryssland och 30-talets Tyskland:

  • Historik som ett storslaget land, internationellt högaktat med en stark och stolt nationell identitet.

  • Ett förlorat "krig"/krig, (kalla kriget respektive 1:a världskriget) som gjorde att segrarländernas förnedrande villkor gällde, vilka orsakade många års försvagning, bitterhet och en längtan tillbaka till fornstora dar då man blev tagen på allvar.

  • En stark, demokratiskt vald ledare (Putin respektive Hitler) som för landet mot en allt mer auktoritär inriktning men som ändå är populär på hemmaplan för att han helhjärtat har bestämt sig för att återupprätta den nationella hedern och åter göra landet till en respektingivande internationell aktör.

  • Kraftig militär upprustning.

  • Uppmålande av yttre hot (USA/NATO/Väst och kanske snart EU respektive det judiska samhället/kommunism/liberalism).

  • Global ekonomisk oro, konjunkturnedgång, ökande arbetslöshet och begynnande framidspessimism efter flera år av rekordartade goda tider som gjort att ingen har trott att sämre tider nånsin ska komma tillbaka.

  • En internationalpolitisk era av fred, nedrustning, samförstånd, enighet och en övertygelse om att det sista kriget är utkämpat. 

Vad gäller den sista punkten skapade det i Tysklands fall en omvärldsnaivitet som gav landet goda förutsättningar att ostört ladda och rusta för revansch. Därför är det ytterst viktigt att nu inte bryta alla band med Ryssland som annars skulle vara logiskt efter att relationerna med väst nu har försämrats gravt. Omvärlden måste istället inlemma och knyta upp landet så mycket som möjligt i ömsesidiga ekonomiska förbindelser och andra former av nätverk så att lugnet kan bestå.


Olympiaden och lika-som-bär

Nu har OS i Peking varit igång i flera dagar och jag har ännu inte skrivit ett enda inlägg om det. Det håller ju givetvis inte så jag tänker ge er några resonemang utifrån olika aspekter på spektaklet och vad som där sker framöver. Först ut blir dock en lättsammare grej: Det var längesen jag körde en lika-som-bär här och idag hittade jag en när jag kollade på Ryssland-Litauen i basket. Killen lirar inför miljoner amerikaners ögon i NBA till vardags så jag KAN inte vara den förste att upptäcka likheten men ganska kul är det allt...



Kent Thåström




Under en tid har såna här affischer varit synliga på stan och från första gången jag såg en sån har jag undrat vem Kent Thåström är. Joakim Thåström kanske har en kusin som heter Kent i förnamn? Tänk vad kul det skulle vara om en helt okänd snubbe kliver upp på scenen ikväll inför 15 000 personer på Zinken och säger "Hej, det är jag som är Kent Thåström, kul att så många ville komma" och sedan sätter igång och spelar gitarr och sjunger och låtsas som om det regnar. Han skulle ju isåfall bli min hjälte och lätt förtjäna all världens guldägg och liknande för decenniets bästa publicity stunt. Tänk vad snopna folk skulle bli! Enligt Eniro finns det ingen som heter så i hela landet men det bekräftar ju bara min tanke eftersom killen ju såklart har varit förutseende nog att skaffa hemligt telefonnummer. För vem vill ha tusentals arga fans som just dragits vid näsan efter sig?

Musikdiagram

Det här tyckte jag var kul! Jag tar inte cred för den första, den hittade jag på en annan blogg men det var nog inte hans idé heller så jag lägger upp den här, för visst är den rolig?



(Och, japp, jag får nog allt medge att jag är benägen att hålla med den gode Köttfärslimpan...)



Däremot var det jag som nyss gjorde denna :

Mörkrets Fastighetsbyrå

What's the deal med den gamla reklamen för Swedbank Fastighetsbyrå som dom kör nu igen? Vet inte om jag tycker att den framställer dom i särskilt positiv dager. Adam och Eva står emot den lömska ormens locktoner men inte Swedbank Fastighetsbyrå. Antar att man ska tänka att dom alltså är så kunniga att man skulle kunna tro att de har ätit av Kunskapens Frukt. Men det där med symbolik är ju alltid en knepig grej. Budskapet skulle ju lika gärna kunna tolkas som att de gärna tar the easy way out: de faller lätt för frestelser utan att ens behöva övertalas. Eller också att byrån är Syndens Näste. Eller att de tveklöst tar stora risker utan att kalkylera över konsekvenserna före. Fast det kanske bara är så enkelt som att Swedbank Fastighetsbyrå står i förbund med djävulen...


Smart drag, Viasat!

Satt igår och såg på när Tre Kronor med nöd och näppe lyckades besegra Vitryssland (!) i hockey-VM:s premiär och slogs av hur mycket Viasat egentligen har att säga till om laget och turneringen. Redan från början har de varit med om införandet av reklam i ett antal förlängda spelavbrott per period och för några år sedan flög de på egen räkning in Mats Sundin, som just hade åkt ur Stanley Cup, så att han skulle hinna fram och spela en semifinal i VM. I år har Viasat sagt att de har varit med och påverkat spelprogram och matchtider så att matcherna från Kanada i största möjliga mån ska kunna spelas under svensk prime time. Men igår noterade jag hur denna trend uppenbarligen har stärkts ytterligare och tagit nästa steg: Viasat måste nämligen ha givit Bengt-Åke och laget i uppdrag att inte vinna för enkelt mot det självklart sämre Vitryssland. Greppet kan möjligen anses vara kontroversiellt men egentligen är det fullt logiskt. Stenbeck brottas ju med urvattnade ishockey-VM i sina kanaler varje år när fotbollen har tagit över all uppmärksamhet. Vintern är över, ishockeysäsongen egentligen likaså och den ena spelaren efter den andra tackar nej till att vara med så man förstår ju om intresset inte är på topp hos det försommarsolande folket. Och ska man locka tittare hjälper det ju inte att tv-publikens hemmafavoriter spelar ut blåbären och spöar dom med tvåsiffrigt. Nä, folk vill ha spänning, en trög start på turneringen som sedan blir bättre allt eftersom - det är den perfekta sportdramarturgin! En förlust hade inte heller varit marknadsföringsmässigt bra utan en jämn match där man till sist vänder ett uddamålsunderläge till uddamålsseger är det ultimata, något som också skedde igår. Nu kommer hockeystämningen och nyfikenheten stiga inför nästa match på ett helt annat sätt än vad den hade gjort om laget hade spelat ut sin skicklighet på riktigt...


Triviologi for dummies: Det har visat sig på den här bloggen emellanåt att en del människor som har hittat hit har haft lite svårt att förstå sig på det här med skoj och ironi o.dyl. Därför vill jag härmed varna dessa för att inlägget ovan ej är att betrakta som helt seriöst då det snarare bör ses som en känga åt ishockeylandslaget för en dåligt genomförd match som de borde ha vunnit enklare.

Bara en slump?

När jag såg trailern för SVT:s nya program "Korrespondenterna" kunde jag inte låta bli att le. Jag började direkt undra om det månne kunde vara så att de var rädda att en viss fiktiv korre hade satt griller i huvudet på folk och att SVT därför tvingades hårdlansera kampanjen "Reclaim the trovärdighet of the SVT'ian utrikeskorrespondents"...? Jag har tyvärr inte hunnit se programmet men enligt trailern skulle man visst få se "...dom som [man] aldrig har sett dom förut..." och ett löfte om att "hela bilden" ska presenteras gavs, samtidigt som hemsidan är mycket ambitiös och informativ. Klart att en sådan kampanj är ett måste om folk börjar tänka "ingen rök utan eld" när de ser detta:



 

OK, don't get me wrong, det är såklart många gånger ett farligt jobb dom utför och det är givetvis viktigt att skildra diktarurer, krig och viktiga händelser i andra länder etc. och SVT ville säkert promota sina korrar ändå yada yada yada men håll med om att tidpunkten för dokumentärserien är ett roligt sammanträffande med filmen. När jag nu läser att filmen dessutom går back tänker jag att SVT alltså välsignade ett projekt som äventyrade trust-will för ett helt skrå och så tjänade dom inte ens pengar på prylen... :)


Stan är full av sneakers

Aaaww, sneakers, stan e full av sneakers, som han nästan sjöng en gång, den där Robban. Rean är inne i sitt slutskede och det har verkligen varit proppfullt av coola smygare till halva priset precis överallt. Lite jobbigt, faktiskt. Ja, du läste rätt: det ena paret coolare än det andra för bara högst 600! Men jag har lyckats stå emot frestelsen och bara köpt ett par pjux, trots otaliga beundrarbesök. Jag får vänta med att shoppa loss tills jag blir gammal och rik. Risken är ju då iofs att man är FÖR gammal för att kunna använda dem men jag litar på trenden att den unga populärkulturen ständigt sträcker ut sig åldersmässigt. För vem trodde för några år sen att det skulle finnas hårdrocks-t-shirts och hiphop-adidas-jackor i babystorlek? Dessutom har Madonna skrivit en barnbok för att, just det, hennes fans har blivit äldre och fått barn men trots det förblivit fans. Man överger ju inte en stil man diggar i första taget. Elvis och Beatles, som ju i hög grad bidrog till ungdomskulturens skapelse, lyssnas ju därför ironiskt nog mest på av dagens mor- och farföräldrageneration.

Jag slog alltså till på ett par Adidas NRTN. Jag gillar egentligen inte skejtskor för dom är för breda + att jag ju inte är någon skejtare eller gillar skejtpunk etc. men i detta fallet var pjuxen hybrider och därmed tillräckligt smala och schyssta för att jag skulle vara nöjd. Återstår att se om jag har självdisciplin nog för att låta bli att köpa ett par sneakers till...

50246-4


Promemoria: Julen är här

Vid min utlandsmyndighetstjänstgöring härom året författade jag denna utrikespolitiska analys om händelseutvecklingen den senaste tiden. En promemoria som nu, minimalt modifierad, återigen visar en närmast kuslig relevans. Var det nån som sa att historien upprepar sig?


Julen är här



·        Allt tyder på att julen anlänt

·        Du som läser detta önskas därför en GOD JUL

·        Även Din familj önskas i förekommande fall en GOD JUL

·        Du och Dina närstående önskas även ett GOTT NYTT ÅR med en förhoppning om att 2008 ska bli ett väldigt bra år


Det många redan har anat förtjänar nu att expliceras: Allt fler tecken börjar tyda på att julen nu är här.


Det började med att den ljumma hösten försvann som en direkt kausal följd av Kung Bores alltmer allvarliga försök att ta plats i rampljuset för att få en reell förändring av väderleken till stånd. En titt ut genom fönstret indikerar starkt att Bores manöver slutligen lyckats, även om hans ställning f.n. är något svagare på vissa håll. Dock kan det anses finnas vissa empiriska belägg för att maktutövandet riskerar att försvagas om ett antal månader då nya aktörer gör anspråk på att få påverka vädret, men det är en senare fråga.


Först tändes det första adventsljuset. Sedan följde allt i raskt takt: Skyltfönstren julpyntades, barnriktad TV-reklam ökade i frekvens och alltfler adventsljus fattade eld. Allt detta och mer därtill pekar sammantaget otvetydigt på att julen är på intåg igen.


Hursomhelst är det mycket som pekar på att Kung Bore kommer att utnyttja sin tid vid makten till att få ett antal möten till stånd med andra viktiga aktörer. För en och en halv vecka sedan deltog han vid ett multilateralt möte där ett antal av de mest inflytelserika aktörerna deltog: Lucia, Tärnorna och Stjärngossarna.


Dock kan det noteras att de redan marginaliserade Pepparkaksgubbarnas position försvagats ytterligare på senare år. Inte heller i år skickades någon delegation från det uppenbarligen isolationistiskt präglade Pepparkakeland, trots budskapet i dess välkända nationalhymn.


Mötet beslutade iallafall att rättigheterna till färgen vitt även fortsättningsvis skulle delas lika då den ansågs vara en bra och representativ färg för alla deltagande parter. Den eviga stötestenen om ljusets vara eller inte vara debatterades också, som förväntat. De välkända positionerna intogs med stark övertygelse från båda sidor. Stjärngossarna drev dock en kompromissvillig linje som de duvor de är i ämnet. Så mycket längre kom man emellertid inte och till slut beslöts att bordlägga frågan till nästa års möte, vilket utlystes till 2008-12-13.


Ett bilateralt toppmöte med den största och mest kända aktören har varit kungjort till 2007-12-24 ända sedan förra årets samtal då representanten Nils från Tomtens delegation gjorde uttalandet:

"Men så nästa år igen, ja då kommer han igen. För det har han lovat."

Ett löfte som det finns fog för att ta på allvar då man kan slå fast att Tomten har dykt upp under samtliga av de tidigare utlysta mötena. Snarare är det under stundom Kung Bore som lyser med sin frånvaro.


På agendan står ett bevarat samarbete för barnens bästa. Enligt rådande praxis har Bore ansvar för att klä naturen i stämningsfull prakt och att tillhandahålla material för glada aktiviteter samt utgörandet av underlag för Tomtens fordon. Med all sannolikhet kommer parterna komma fram till att denna klassiska överenskommelse ska bestå även framledes.


Glädjande kan även konstateras att renarnas tidigare pennalistiska tendenser är som bortblåsta och att minoritetsrenarnas talesren Rudolf även i år har tilldelats en förtroendepost.


Tomten, å sin sida, lovar att hålla låg offentlig profil med undantag för det hektiska dygn som utgör kärnan i hans verksamhet då han tar över allas uppmärksamhet med diverse TV-framträdanden, gästspel i sånger, villkorade hembesök under nyhetstörstande pappors frånvaro, mammakyssande m.m. Därefter drar han sig tillbaka igen, till förmån för Kung Bore och hans gäster, bl.a. Grevinnan, Betjänten, Jan Malmsjö och Ivanhoe.


Mot bakgrund av ovanstående är det till sist av yppersta vikt att du som läser detta och dina nära tillönskas en god jul och ett gott nytt år inklusive en skön ledighet.