triviologi

K-G Bergström går i pension och slutar som politisk kommentator på Rapport. Men ingen frågar mig. Istället blir det Mats Knutson som ersätter och lämnar därmed i sin tur en lucka på Aktuellt. Men ingen frågar mig. Budet går istället till Margit Silberstein. Sen lämnar Lena Smedsaas posten som politisk kommentator på TV4Nyheterna. Det dröjer ett tag och till sist nås man av nyheten att fyran har värvat Lena Sundström och Helena Gissén. Ingen har frågat mig. Man börjar tappa hoppet men i måndags blir man så äntligen åtminstone kontaktad av Sveriges Radio P1. De behöver mitt politiska expertutlåtande angående söndagens partiledardebatt i Agenda.

Det hela har sin bakgrund i att jag under debatten klickade på Annika Lantz länk som hon twittrade ut och som gick till "Borgfredsbingo". Det är ett bingospel men med en bricka som inte innehåller några siffror utan istället olika påhopp som en panel i hennes radioprogram hade satt ihop. Jag tyckte det verkade skoj så jag fyllde i olika rutor när jag hörde nåt under debatten som jag tyckte passade in. Att jag råkade dominera tävlingen fullständigt visste jag inte då. Allt flöt ju bara på. Dagen därpå skulle jag ha slutat fyra men blir klar med mina göromål tidigare än beräknat och kan därför gå ut på stan. Jag sätter på mobilradion och tänker att det kanske är något program som analyserar debatten. Jag zappar bort från P3 och hamnar hos Lantz i P1 som pratar just om debatten och bingot. Lantz tycker att det var svårt och ringer upp en tjej som fick fyra kryss. Det var ju inte så många, tänker jag medan de går igenom raden och rättar den. Hon får inte heller alla kryss godkända. T.ex. hade hon kryssat för rutan "högerjunta" när Peter Eriksson liknade alliansen vid Lucky Luke, ett långskott utan dess like, långt från mina kvalitetskryss. Precis i slutet av intervjun får jag då höra ett nytt påhopp från Annika Lantz sida, men inget av dem som är med på brickan, utan ett nytt... som är riktat mot... MIG! Personligen! Avundsjukt får man höra: "Det var nån som hade fått sju kryss men honom har vi inte fått tag på - förmodligen för att han är mytoman (skratt)" och telefontjejen fyller i: "han har säkert fuskat lika mycket som jag har..." Jag tänkte... hmm.. hade inte jag sju? Jovisst! och jag har inte varit anträffbar på twitter eller mejl på hela dagen. Woho! Jag kan nu skriva in i mitt CV att jag har blivit trashtalkad av Annika Lantz, direkt i P1! När jag kollade twittern när jag kom hem läste jag också ett direct message där hon gratulerade mig och bad mig ringa hennes producent. Chansen att dominera i radio var iofs borta men jag lutade mig nöjt tillbaka med ett leende på läpparna innan jag twittrade några kaxigheter tillbaka som svar.

Nu till den kvällstidningsjournalistiska vinkeln:

EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA

HÅNCHOCK AV SVERIGES RADIO
Radioprofil till hätsk attack i public service

En känd radioprofil med eget program i Sveriges Radios P1 gick under måndagens direktsändning till avundsjuk attack mot kunnig politikexpert. Experten hade mycket rättvist tagit en överlägsen ledning i en svår tävling på ett rättrådigt och allmänt bra sätt. Redaktionen hade, genom programledaren, försökt nå honom för att förmå honom att dela med sig av sin visdom direkt i radio. Han hade tyvärr förhinder och hade ingen möjlighet att höra av sig. Istället tog man via telefon in den näst bäst placerade tävlingsdeltagaren, som trots stora ansträngningar inte riktigt hade nått ända fram. Det var i detta läge som programledaren kom med sitt avundsjuka utfall mot den kunniga politikexperten. Dennes stora ledning blev nämligen för mycket för den rikskända radioprofilen som i ren frustration anklagade honom för att vara mytoman, följt av ett mycket hånfullt skratt som innehöll en stor portion ren ondska. Och pennalismen fortsatte då programmets bisittare, tillika en välkänd musiker och tv-producent, högljutt deltog i hånskrattandet på radioprofilens direktiv. Samtidigt tog den nyss nämnda andraplacerade deltagaren vid och passade på att bittert anklaga experten för fusk och oegentligheter. För Triviologi uppger den utsatte att det hela uppenbart är en hatkampanj riktad mot honom som person och han utesluter inte heller att det mycket väl kan vara sanktionerat från Sveriges Radios ledning. Han tillbakavisar kraftfullt alla insinunta eller uttalade anklagelser om att allt inte skulle ha gått rätt till. Varför radioprofilen har valt att rikta alla sina ohämmade aggressioner mot just honom vet han inte men han spekulerar i att det måste bero på ett stort avund gentemot hans enorma kompetens inom området. Han väljer dock att inte ta alltför personligt illa vid sig utan vänder andra kinden till. Om den politiska redaktionen på SR vill rekrytera honom står han alltjämt kvar till dess förfogande. Vad gäller Borgfredsbingons fortsatta tävling tror han att han kommer att vinna den om han bara återfår motivationen. Triviologiredaktionen har förgäves sökt programledaren.

Mycket bra anförande av Nyamko Sabuni om utanförskap och social oro på Folk & Försvars rikskonferens i Sälen. Det var nytt för i år att diskutera säkerheten även inom landet. Utanförskap är ju illa i sig själv men det göder också extremistiska grupper som anser sig få vatten på sina kvarnar och därmed kan fortsätta motarbeta demokrati, tolerans, människors lika värde etc. Sabuni slog därför fast att det är viktigt att motverka alla former av både högerextremism, vänsterextremism och islamism för att sedan kunna komma till rätta med utanförskap och social segregraton. Bra statement, för det är ju inget motsatsförhållande och ingen av de ljusskygga krafterna ska kunna komma undan. Sen sa hon också att segregerat boende aldrig har varit ett problem i sig, vilket också är helt riktigt! Var och en har ju rätt att bosätta sig var man vill så det är väl klart att människor flyttar dit där de känner sig hemma. Skulle staten tvångskommendera folk till olika orter eller? Knappast. Karl-Oskar och Kristina drog som bekant till Minnesota för där hade ju de flesta andra svenskar slagit sig ner. Problemet är istället arbetslösheten för det är ju på arbetsmarknaden som integrationen sker/bör ske.

Sen kom Rosengårds närpolischef och berättade att av 22 000 invånare i stadsdelen så är det bara 2-300 som är intressanta för polisen. En så låg procentsiffra för att vara stämplat som problemområde får man ju inte känslan av att det är när man följer rapporteringen eller läser högerextrema åsikter i webbartiklars kommentatorsutrymmen. Men nu vet vi. Klart folk som bor där är trötta på att bli bemötta som om de var kriminella. En frustration som i sin tur gör att vissa ungdomar slår sig samman i en identitet av utanförskap, klejmar sitt geografiska område och betraktar alla andra som fiender. De ställer till upplopp, blir understödda av tillresta vänsterextremister som tillsammans jävlas med polis och brandkår, samtidigt som utomstående passar på att betala för att få sin bil försäkringsbedrägligt uppeldad. Islamister vill inte släppa ut fru och barn i samhället och media rapporterar återigen om oroligheter från just detta område. Och på behörigt avstånd sitter högerextremister och smygrasister och skuldbelägger alla med brunt skinn och "osvenskt" namn. Man förstår att ingen vill förknippas med ovanstående och att man flyttar om man kan. Rosengårdskolans rektor berättade att hälften av skolans elever byts ut vart 4e-5e år och att de ersätts av nya som logiskt nog är mer resurskrävande. Och det är ju det som är synd. Om det bara hade varit högre status så att de mest framgångsrika hade velat stanna kvar så hade de med sin ortskunskap och socialt kapital kunnat dra fram andra och på sikt utveckla hela stadsdelen.

Men allt är inte negativt. Nalin Pekgul berättade visserligen sen om att de fåtaliga islamisterna ändå har gjort framsteg i Sverige under de senaste 30 åren och om deras strategi för rekrytering av vanliga muslimer. Men också om motreaktionen där människor oavsett bakgrund samlas runt demokrati och tolerans och kämpar för de goda värdena. Hon vittnade t.o.m. om hur människor med bl.a. kurdisk och turkisk bakgrund, trots ländernas fientliga historia, hade bestämt sig för att samarbeta och stötta varandra för öppenhet och integration och mot islamistiskt förtryck. That's the spirit för att kunna ta ytterligare några steg på vägen för att uppnå social och ekonomisk rättvisa på sikt.

Runt nyår började gymkedjornas reklam rulla på tv, kvällsisarna började köra hälsotema med smalmat och träningstips och t.ex. ikväll har Förkväll (som presenteras av två hälsoföretag) en personlig tränare som gäst som låter b-kändisen använda gymmaskinen som de har släpat dit.

Det märks alltså väldigt tydligt att det är januari. Denna tid på året då gymen under några veckor är överfulla av nyårslöftesgivare, beach-10-målsättare och folk med dåligt hälsosamvete som försöker nystarta sina osunda liv genom att motionera bort julmaten runt låren. Nu är ju jag priviligierad med bra gener (som mina gymande kompisar har sagt) så jag måste inte träna på det där sättet och jag har inte heller dåligt samvete för att jag inte gör det, så därför ska jag inte hacka på de här människorna som försöker bearbeta sin dåliga karaktär och ta den överviktiga tjuren vid hornen. Jag hejar på er! Det jag däremot tänkte hacka lite på eller åtminstone reflektera över är gymföretagen, för det faktum att många, många av januarigymbesökarna faller ifrån år efter år drabbar inte gymen som man skulle kunna tro. Det är snarare tvärtom eftersom det blir mindre trängsel och mindre slitage på utrustning och lokaler. Användningsavgifterna får de nämligen in ändå eftersom de ser till att koppla januarigymarnas stora nystartsambitioner till sina samveten. Betalar man per besök är det jättedyrt och likaså om man skulle faktureras i efterhand utifrån hur många besök man har gjort. Att förbinda sig till autogiro, som månadsvis drar medlemsavgiften av sig själv, har dock självklart utformats så ekonomiskt förmånligt att man är dum om man inte slår till på det. Man ska ju ändå ha träningen som en återkommande vana och ett pengatickande medlemskap kan ju också bidra till att ge en extra motivation att släpa sig dit när det börjar ta emot. Sen, fram på vårkanten, när snön har smält och solen lyser mer, man har fullt upp med annat och inte känner nån träningsmotivation överhuvudtaget och därför tycker att man likaväl kan spara gymutgiften genom att säga upp medlemskapet som ju ändå aldrig används - ja då måste det göras med en aktiv handling. Och det är just där och då som det dåliga hälsosamvetet väcks till liv igen och man skjuter självklart uppsägningshandlingen på framtiden, tänker att bara efter nästa projekt ska man ta tag i träningen igen så man blir snygg till sommaren. Gymägarna kan därmed luta sig tillbaka, njuta lite till av sin spegelbild och bara se på när kosingen tickar in från deras kära passiva medlemmar. En mycket utstuderad affärsmodell, alltså, vilken har illustrerats i Vänner på ett mycket träffande sätt:

Inte för att jag påstår att gymen på något sätt bryter mot några regler. De får naturligtvis använda sig av de tillåtna villkor som de tjänar bäst på. Men gällande dem som betalar utan att träna hoppas jag att de antingen börjar träna ordentligt eller också har guts nog att kapa autogiroförbindelsen. Lycka till!

Tänkte att jag ju kunde skriva ett blogginlägg om den här Anna Anka för det är det nog ingen annan som har gjort... Var ju tvungen att se henne hos Skavlan i väntan på Jay-Z. Bryr mig inte om att gå in på sakfrågan, utan det är snarare det massiva genomslaget som fascinerar och det kickar ju självklart igång medie/marknadsföring/PR-detektiven i mig. Avsändare är självklart TV3 men inte ens de kunde väl tro på en sån här fullständig succé. Genom att genomföra ett skolboksexempel på PR-strategi har de lyckats marknadsföra sin nya realitysatsning så att verkligen alla har ett sätt att förhålla sig till en av huvudpersonerna. Begreppet "snackis" räcker inte till. Anna Anka har blivit till ett eget fenomen.

Hösten -09 gör 3:an en ansiktslyftning och relansering med ny logga och ett antal nya program. De har hittat en karaktär som är så verklighetsfrånvänd att hon lika gärna hade kunnat vara med i 100 höjdare och inser vilket inneboende sprängstoff hennes åsikter i kombination med livsstil utgör. Lätt väljer de därför att göra ett program till den kvinnomålgrupp de vill nå, lyfta fram henne för att marknadsföra kanalen i allmänhet och programmet i synnerhet. Naturligtvis fastnar de snabbt för att det just är hennes syn på jämställdhet som torde ge störst genomslag och hon skriver en debattartikel på Newsmill (hon ska visst inte ens ha skrivit den själv utan bara ha blivit intervjuad men jag hittar inte källan till det). Siktet är därmed inställt på att provocera den mest indignerade kategorin människor. Fair enough. Det är ju så lättgenomskådat så det är det väl ingen som går på? För vem är hon egentligen, vad är det som skänker hennes röst en sådan tyngd som gör att den förtjänar att lyftas fram framför andra? Det är ju inte så att hon företräder någon mer än sig själv. Så varför skulle hon vara värd att tas på större allvar än en random t-bane-rättshaverist-weirdo?

Men joooo!! Kreti och pleti går i fällan. Och rasar! De låter sig träffas rakt inne i själen. Naturligtvis. TV3 myser och passar såklart på att smida när järnet är varmt genom att skicka över henne för promoturné, där alla får sin del av kakan och ger sitt strå till PR-stacken, inklusive konkurrent-SVT. Med allt vad extra snack det innebär. "Flög hon privatjet?", "Grand Hotel?" "Träningsmetod och diet?" "Skönhetstävling?" Cirkusen genererar fantastisk uppmärksamhet till deras program och resultatet blir en överväldigande succé! Nästa avsnitt av Svenska Hollywoodfruar slår decenniumrekord för en egen produktion när det ses av den mycket höga TV3-siffran en miljon tittare och av nämnda indignerade målgrupp är det hela var femte (!) kvinna mellan 25-44 år som tittar. Här ingår ju faktiskt även Christina Stenbeck men hon kan välförtjänt skratta hela vägen till banken.

Någon kanske tycker att det är cyniskt och oetiskt att utnyttja förväntat upprörda känslor från en jämställdhetsdebatt utan att överhuvudtaget bry sig om ämnet, enbart p.g.a. simpel marknadsföring av en ny produkt men det har jag inga problem med, det är part of the game och TV3 är bara att gratulera.

Det genialiska av 3:ans strateger är ju att kampanjen blottlägger de båda komplexa motpolerna inom average svensk tjej som sällan möts, där ett lyxigt Desperate Housewives-liv lockar, samidigt som den progressiva svenska moderna jämställdheten/feminismen inte kan kompromissas med. I hennes fantasi är de förenliga men kanske är det så här verkligheten blir i en sådan extrem miljö. När då en person med samma bakgrund som hon har lyckats med drömmen att nå detta materiella paradis men sviker så totalt genom att helt ifrågasätta hennes innersta värderingar och grundläggande livsstil, då blir det (tydligen) så här fruktansvärt provocerande.

Hmm... vad var det för ny slogan som TV3 hade nu igen... Just det: ”Starka känslor. Starka karaktärer”...

Som vanligt var intresset för Europaparlamentsvalet lågt väldigt länge men precis inför valdagen hettade det till något och ett par dar efteråt kryllade medierna av eftervalsanalyser. Givetvis kan ju inte jag vara sämre och undanhålla er min analys, så här kommer den.

Några saker kan man notera direkt:

• Jag hade rätt i min prediktion! Men nåt annat hade ni väl inte förväntat er, hoppas jag... :) Mer om det nedan.
   
• Det Unika Partiet, vars lansering -06 jag djupanalyserade här, lyste med sin frånvaro. Det gjorde också Ny Demokrati, Det Nya Partiet, Hattarna och Mössorna. Frågan är om resultatet gör att även Junilistan återfinns på denna partiernas egen kyrkogård snart, nu när dom förlorade sin enda plattform och som också var den som de var specialdesignade för? Jag skulle gissa på ett ja.
  

• 46% röstade, vilket betyder att Soffpartiet kammade hem hela valet med utklassningssiffrorna 54%! Man kan föreställa sig hur partiets ledamöter drygt och arrogant sitter i parlamentet och säger "Ähhh... vafan, det är väl inte så noga? Vi vet inte... vi kan inget... vi bryr oss inte... och även om vi skulle sätta oss in i grejerna så hjälper väl inte våra röster ändå? Vi litar på att andra tar ansvar även för oss för att Europaprojektet ska hålla sig någorlunda kvar på den demokratiska rälsen". Skönt att de likgiltigas skara inte kan engagera några likgiltiga representaner, per se...
  

• Piratpartiet blev den stora vinnaren och slutade som femte (!) största parti och skapade stor internationell uppståndelse. Även om jag som musiker självklart är emot en rörelse som vill skapa en ordning där upphovsmannen inte kan få betalt för sina verk ska det bli intressant att se om dom lyckas föra upp den så viktiga integritetsfrågan på den Europapolitiska agendan, trots bara ett mandat (även om ett andra var nära). För Sarkozys blodtörstiga hejdukar som tycker att det är rätt att juridiskt hindra människor från att skaffa sig information genom att godtyckligt stänga av dom från internet måste motarbetas!

• Sverigedemokraterna ökade med ohyggliga 366% men föll som tur är ändå på mållinjen. Vi får hoppas att det var många bittra ekon från -95 års "Ut ur EU"-rörelse som inte stannar kvar där tills nästa år. Samtidigt ska vi vara mycket tacksamma för Piratpartiet som tog väljare från SD, som Sören Den Store visade på valvakan.
  

Jo, min förutsägelse satt alltså till 100%! Fasen, jag borde blogga oftare så jag hade haft det svart på vitt. Och framförallt borde jag börja tippa på politik så man kunde dra in lite enkla stålasch emellanåt. ;) Kanske en kvart efter att tingsrätten offentliggjorde sin dom mot The Pirate Bay i våras sa jag på jobbet att Piratpartiet skulle komma in i Europaparlamentet. Det finns det vittnen på. Jag menade att valdeltagandet skulle bli lika lågt som vanligt utom i den yngre delen av valmanskåren där uppslutningen skulle bli mycket större än förra gången. Och hela den soffrekryteringen (facit: +7,68 procentenheter) skulle gå till PP (facit: 7,13%). Inte för att en överklagad dom från Stockholms tingsrätt och svensk lag har så mycket med Europaparlamentet att göra (annat än att möjligen på en abstrakt ideologisk nivå markera för framtiden) utan bara just för att det var ett random val att göra sin röst hörd i. Hade det så varit val till månens parlament skulle Piratpartiet komma in där! Efter ett drygt år med FRA-hets, Ipred-lag och TPB-dom var måttet rågat och alla nedladdande kids, alla dom som har teknik/webb 2.0 som livsstil och alla "fri information"/Open Source-ideologer fick en politisk ventil att skrika ut i som, tillsammans med röster från politiskt oinsatta, antietablissemangförespråkare, provokatörer, vindflöjlar och annat löst folk, skulle räcka hela vägen till mandat i Bryssel.

Denna insikt kom alltså till mig strax efter att jag hade hört domaren redogöra för rättens ställningstagande i våras. Och God Damn va rätt jag fick! BULLZEYE!! :D

Har idag och igår kollat på Demokraternas konvent från Foppas (och snart Per Ledins) hemmaarena Pepsi Center i Denver, Colorado. SVT:s kunnige utrikespolitiske kommentator, den stencoole Bo-Inge Andersson, var ciceron och kom in mellan talen för att bjuda på sina guidande tolkningar. Det var intressant att lyssna på talen även om plattheterna duggade lika tätt som förväntat. Hillary Clinton var dagens största profil och hennes uppgift är att förmå sina anhängare att stanna hos Demokraterna och alltså rösta på hennes forna rival Obama. Med svenska ögon kan det ju tyckas märkligt hur man som politiskt aktiv ens kan överväga att helt byta parti till den diametralt motsatta fiendens bara för att ens kandidat har förlorat partiledarvalet men med den amerikanska politikens utformning är det alltså möjligt. Tvåpartisystemet och personvalstrukturen har gjort att de båda partierna inte har lika stark ideologi som de svenska utan mest fungerar som valkampanjmaskiner (även om Republikanerna anses något mer konservativa och Demokraterna något mer liberala än sin motpart). Så om man som anhängare och kanske t.o.m. valarbetare har lagt ner hela sin själ och engagerat sig nästan dygnet runt för Hillarys kandidatur så måste det vara svårt att helt plötsligt börja stödja den person som man har försökt bekämpa så länge. Men, som Hillary mycket riktigt underströk, så är det viktigaste att få in en demokrat i Vita Huset. Även hon upprepade det mantra som de flesta andra talare använde sig av: "We don't need FOUR MORE years of the last eight" och det kan man ju hålla med om... Allra mest intressant var det kanske när Bo-Inge efter talet berättade om den tendens till splittring som finns mellan Obama- och Clintonlägrena. Clintongänget ska visst anse sig vara det bättre alternativet och den egentliga vinnaren, samtidigt som Obamaklanen ogillar Hillarys höga profil som, enligt Bo-Inge bl.a. märktes i hennes presentationsfilm som dröp av vinnarsignaler. Barrack kunde därmed inte välja henne som vicepresidentkandidat då risken att hon skulle fortsätta med att stjäla showen är alltför uppenbar. Detta alltså enligt klippan Bo-Inge Andersson, mah man! Dagens roligaste händelse var när Hillary berättade att McCain och Bush snart skulle mötas i Twin City, vilket var väldigt passande eftersom det är så svårt att hålla reda på vem som är vem av dem.

Efter att ha legat i ide i en 10-15 år vaknade så den ryska björnen för några år sen och nu är den uppenbarligen jävligt hungrig. Fler och fler arga björnvrål hörs bortifrån öst i takt med att den militära styrkan och självförtroendet växer:
 
Migplanen är uppe och kaxar bra mycket oftare än tidigare. En ubåt satte häromåret en rysk metallflagga på Nordpolens botten för att symboliskt muta in området och visa Rysslands avsikt att vara med och fajtas om de rikliga naturtillgångar som blir allt mer åtkomliga i takt med att isen smälter. Den goda ekonomiska tillväxten har gjort det möjligt att pumpa in pengar i det klassiska propagandainstrumentet idrott, vilket har gett utdelning i form av bl.a. VM-guld i hockey och succéartat spel i fotbolls-EM. De många ryska dopningsfallen inför OS för ju också onekligen tankarna bakåt i idrottshistorien där auktoritära stormakter systematiskt dopade sina idrottsmän till medaljer för att visa på det egna landets överlägsna politiska system och nationella storhet. Tack vare att dagens antidopingteknik är långt framme kunde dessa åka fast - statssanktionerat dopade eller ej. Putins frustration över de hittills uteblivna ryska OS-framgångarna gjorde f.ö. att han härom dagen dubblade segerpremierna för ryska OS-guld.

Och så då nu när de för några dagar sedan genomförde en militär aggression mot ett annat europeiskt land för att slå ner ett uppror i värsta Sovjetanda. Det som är riktigt obehagligt är den taktik de använde för att legitimera attacken: Jag trodde först att det gällde en illa behandlad minoritetsbefolkning bestående av "etniska ryssar" med ryskt medborgarskap men så fick jag veta att Moskva under en tid har skickat in en trojansk häst i Sydossetien i form av ryska pass till georgiska sydossetier. Dessa pass kunde nu alltså öppna porten och låta den ryska arméns tanks rulla in efter det att den sydossetiska separatiströrelsen hade passat på att sätta igång/intensifiera sina provoktioner gentemot Georgien medan världens uppmärksamhet var riktad mot Peking-OS. En väl planerad och slug strategi från Master Brain Putin, således. Rapporter säger visserligen att det mest är militära och administrativa mål som har förstörts men i alla krig kommer civila emellan och så även i detta fallet. All respekt för de georgiska dödsoffren men det som gör det hela så skrämmande är hur Marionett-Medvedev argumenterade i sitt tal. Han hävdade ungefär att aktionen var nödvändig eftersom Moskva inte stillasittande kunde se på hur deras landsmän led, utifrån principen om att alla ryssar ska vara trygga eftersom Ryssland alltid kommer att försvara sina medborgare var de än befinner sig. Medvedev (=Putin) anser sig alltså inte vara Rysslands president, utan ryssarnas, vilket är exakt samma retorik som Hitler använde för att sätta igång sina ondskefulla planer. Hitler var inte Tysklands kansler, han var tyskarnas kansler och gav sig därför rätt att med våld gå in i grannländer med tysktalande befolkning. Med tanke på det gamla Sovjetväldets geografiska omfattning och därmed spridning av ryssar har Moskva med denna doktrin alltså öppnat för att kunna intervenera militärt i hela det f.d. Sovjetunionen. Det internationella samfundet tycker naturligtvis att resonemanget är helt horribelt. Och det hjälper inte heller att de skyller på att USA också har ställt sig över internationell rätt  med anfallet på Irak eftersom det också var fel. Hursomhelst har Ryssland nu spänt musklerna och den officiella vapenvilan är i praktiken en militär förlust för Georgien, vilket innebär att Moskva kan diktera politiska villkor. Att det finns gott om olja i trakten är det ju heller ingen som bortser ifrån. Sydossetien och Abchazien knyts närmare Ryssland och snart kanske annekteras helt. Tblisiregeringen är bestraffad och varnad så att den inte ska mopsa upp sig fler gånger och övriga länder inom Rysslands "intressesfär" har fått sig ett statuerat exempel på vad som kan hända om man vill gå med i NATO eller på andra sätt släpper USA inpå knutarna. Omvärlden i stort har fått se en styrkedemonstration som Ryssland kan spela på för att kaxa sig som en stormakt med ambitioner.

Tecknen är alltså många på att Ryssland har bestämt sig för att ta revansch och återupprätta sin sargade nationella självbild. Jag har resonerat om det tidigare men inte bloggat om det förrän nu när det blev såhär konkret men det är faktiskt fler paralleller än legitimerande anfallsargument som kan dras mellan dagens Ryssland och 30-talets Tyskland:

• Historik som ett storslaget land, internationellt högaktat med en stark och stolt nationell identitet.

• Ett förlorat "krig"/krig, (kalla kriget respektive 1:a världskriget) som gjorde att segrarländernas förnedrande villkor gällde, vilka orsakade många års försvagning, bitterhet och en längtan tillbaka till fornstora dar då man blev tagen på allvar.

• En stark, demokratiskt vald ledare (Putin respektive Hitler) som för landet mot en allt mer auktoritär inriktning men som ändå är populär på hemmaplan för att han helhjärtat har bestämt sig för att återupprätta den nationella hedern och åter göra landet till en respektingivande internationell aktör.

• Kraftig militär upprustning.

• Uppmålande av yttre hot (USA/NATO/Väst och kanske snart EU respektive det judiska samhället/kommunism/liberalism).

• Global ekonomisk oro, konjunkturnedgång, ökande arbetslöshet och begynnande framidspessimism efter flera år av rekordartade goda tider som gjort att ingen har trott att sämre tider nånsin ska komma tillbaka.

• En internationalpolitisk era av fred, nedrustning, samförstånd, enighet och en övertygelse om att det sista kriget är utkämpat. 

Vad gäller den sista punkten skapade det i Tysklands fall en omvärldsnaivitet som gav landet goda förutsättningar att ostört ladda och rusta för revansch. Därför är det ytterst viktigt att nu inte bryta alla band med Ryssland som annars skulle vara logiskt efter att relationerna med väst nu har försämrats gravt. Omvärlden måste istället inlemma och knyta upp landet så mycket som möjligt i ömsesidiga ekonomiska förbindelser och andra former av nätverk så att lugnet kan bestå.

What's the deal med den gamla reklamen för Swedbank Fastighetsbyrå som dom kör nu igen? Vet inte om jag tycker att den framställer dom i särskilt positiv dager. Adam och Eva står emot den lömska ormens locktoner men inte Swedbank Fastighetsbyrå. Antar att man ska tänka att dom alltså är så kunniga att man skulle kunna tro att de har ätit av Kunskapens Frukt. Men det där med symbolik är ju alltid en knepig grej. Budskapet skulle ju lika gärna kunna tolkas som att de gärna tar the easy way out: de faller lätt för frestelser utan att ens behöva övertalas. Eller också att byrån är Syndens Näste. Eller att de tveklöst tar stora risker utan att kalkylera över konsekvenserna före. Fast det kanske bara är så enkelt som att Swedbank Fastighetsbyrå står i förbund med djävulen...