triviologi

Tänkte att jag ju kunde skriva ett blogginlägg om den här Anna Anka för det är det nog ingen annan som har gjort... Var ju tvungen att se henne hos Skavlan i väntan på Jay-Z. Bryr mig inte om att gå in på sakfrågan, utan det är snarare det massiva genomslaget som fascinerar och det kickar ju självklart igång medie/marknadsföring/PR-detektiven i mig. Avsändare är självklart TV3 men inte ens de kunde väl tro på en sån här fullständig succé. Genom att genomföra ett skolboksexempel på PR-strategi har de lyckats marknadsföra sin nya realitysatsning så att verkligen alla har ett sätt att förhålla sig till en av huvudpersonerna. Begreppet "snackis" räcker inte till. Anna Anka har blivit till ett eget fenomen.

Hösten -09 gör 3:an en ansiktslyftning och relansering med ny logga och ett antal nya program. De har hittat en karaktär som är så verklighetsfrånvänd att hon lika gärna hade kunnat vara med i 100 höjdare och inser vilket inneboende sprängstoff hennes åsikter i kombination med livsstil utgör. Lätt väljer de därför att göra ett program till den kvinnomålgrupp de vill nå, lyfta fram henne för att marknadsföra kanalen i allmänhet och programmet i synnerhet. Naturligtvis fastnar de snabbt för att det just är hennes syn på jämställdhet som torde ge störst genomslag och hon skriver en debattartikel på Newsmill (hon ska visst inte ens ha skrivit den själv utan bara ha blivit intervjuad men jag hittar inte källan till det). Siktet är därmed inställt på att provocera den mest indignerade kategorin människor. Fair enough. Det är ju så lättgenomskådat så det är det väl ingen som går på? För vem är hon egentligen, vad är det som skänker hennes röst en sådan tyngd som gör att den förtjänar att lyftas fram framför andra? Det är ju inte så att hon företräder någon mer än sig själv. Så varför skulle hon vara värd att tas på större allvar än en random t-bane-rättshaverist-weirdo?

Men joooo!! Kreti och pleti går i fällan. Och rasar! De låter sig träffas rakt inne i själen. Naturligtvis. TV3 myser och passar såklart på att smida när järnet är varmt genom att skicka över henne för promoturné, där alla får sin del av kakan och ger sitt strå till PR-stacken, inklusive konkurrent-SVT. Med allt vad extra snack det innebär. "Flög hon privatjet?", "Grand Hotel?" "Träningsmetod och diet?" "Skönhetstävling?" Cirkusen genererar fantastisk uppmärksamhet till deras program och resultatet blir en överväldigande succé! Nästa avsnitt av Svenska Hollywoodfruar slår decenniumrekord för en egen produktion när det ses av den mycket höga TV3-siffran en miljon tittare och av nämnda indignerade målgrupp är det hela var femte (!) kvinna mellan 25-44 år som tittar. Här ingår ju faktiskt även Christina Stenbeck men hon kan välförtjänt skratta hela vägen till banken.

Någon kanske tycker att det är cyniskt och oetiskt att utnyttja förväntat upprörda känslor från en jämställdhetsdebatt utan att överhuvudtaget bry sig om ämnet, enbart p.g.a. simpel marknadsföring av en ny produkt men det har jag inga problem med, det är part of the game och TV3 är bara att gratulera.

Det genialiska av 3:ans strateger är ju att kampanjen blottlägger de båda komplexa motpolerna inom average svensk tjej som sällan möts, där ett lyxigt Desperate Housewives-liv lockar, samidigt som den progressiva svenska moderna jämställdheten/feminismen inte kan kompromissas med. I hennes fantasi är de förenliga men kanske är det så här verkligheten blir i en sådan extrem miljö. När då en person med samma bakgrund som hon har lyckats med drömmen att nå detta materiella paradis men sviker så totalt genom att helt ifrågasätta hennes innersta värderingar och grundläggande livsstil, då blir det (tydligen) så här fruktansvärt provocerande.

Hmm... vad var det för ny slogan som TV3 hade nu igen... Just det: ”Starka känslor. Starka karaktärer”...

Som vanligt var intresset för Europaparlamentsvalet lågt väldigt länge men precis inför valdagen hettade det till något och ett par dar efteråt kryllade medierna av eftervalsanalyser. Givetvis kan ju inte jag vara sämre och undanhålla er min analys, så här kommer den.

Några saker kan man notera direkt:

• Jag hade rätt i min prediktion! Men nåt annat hade ni väl inte förväntat er, hoppas jag... :) Mer om det nedan.
   
• Det Unika Partiet, vars lansering -06 jag djupanalyserade här, lyste med sin frånvaro. Det gjorde också Ny Demokrati, Det Nya Partiet, Hattarna och Mössorna. Frågan är om resultatet gör att även Junilistan återfinns på denna partiernas egen kyrkogård snart, nu när dom förlorade sin enda plattform och som också var den som de var specialdesignade för? Jag skulle gissa på ett ja.
  

• 46% röstade, vilket betyder att Soffpartiet kammade hem hela valet med utklassningssiffrorna 54%! Man kan föreställa sig hur partiets ledamöter drygt och arrogant sitter i parlamentet och säger "Ähhh... vafan, det är väl inte så noga? Vi vet inte... vi kan inget... vi bryr oss inte... och även om vi skulle sätta oss in i grejerna så hjälper väl inte våra röster ändå? Vi litar på att andra tar ansvar även för oss för att Europaprojektet ska hålla sig någorlunda kvar på den demokratiska rälsen". Skönt att de likgiltigas skara inte kan engagera några likgiltiga representaner, per se...
  

• Piratpartiet blev den stora vinnaren och slutade som femte (!) största parti och skapade stor internationell uppståndelse. Även om jag som musiker självklart är emot en rörelse som vill skapa en ordning där upphovsmannen inte kan få betalt för sina verk ska det bli intressant att se om dom lyckas föra upp den så viktiga integritetsfrågan på den Europapolitiska agendan, trots bara ett mandat (även om ett andra var nära). För Sarkozys blodtörstiga hejdukar som tycker att det är rätt att juridiskt hindra människor från att skaffa sig information genom att godtyckligt stänga av dom från internet måste motarbetas!

• Sverigedemokraterna ökade med ohyggliga 366% men föll som tur är ändå på mållinjen. Vi får hoppas att det var många bittra ekon från -95 års "Ut ur EU"-rörelse som inte stannar kvar där tills nästa år. Samtidigt ska vi vara mycket tacksamma för Piratpartiet som tog väljare från SD, som Sören Den Store visade på valvakan.
  

Jo, min förutsägelse satt alltså till 100%! Fasen, jag borde blogga oftare så jag hade haft det svart på vitt. Och framförallt borde jag börja tippa på politik så man kunde dra in lite enkla stålasch emellanåt. ;) Kanske en kvart efter att tingsrätten offentliggjorde sin dom mot The Pirate Bay i våras sa jag på jobbet att Piratpartiet skulle komma in i Europaparlamentet. Det finns det vittnen på. Jag menade att valdeltagandet skulle bli lika lågt som vanligt utom i den yngre delen av valmanskåren där uppslutningen skulle bli mycket större än förra gången. Och hela den soffrekryteringen (facit: +7,68 procentenheter) skulle gå till PP (facit: 7,13%). Inte för att en överklagad dom från Stockholms tingsrätt och svensk lag har så mycket med Europaparlamentet att göra (annat än att möjligen på en abstrakt ideologisk nivå markera för framtiden) utan bara just för att det var ett random val att göra sin röst hörd i. Hade det så varit val till månens parlament skulle Piratpartiet komma in där! Efter ett drygt år med FRA-hets, Ipred-lag och TPB-dom var måttet rågat och alla nedladdande kids, alla dom som har teknik/webb 2.0 som livsstil och alla "fri information"/Open Source-ideologer fick en politisk ventil att skrika ut i som, tillsammans med röster från politiskt oinsatta, antietablissemangförespråkare, provokatörer, vindflöjlar och annat löst folk, skulle räcka hela vägen till mandat i Bryssel.

Denna insikt kom alltså till mig strax efter att jag hade hört domaren redogöra för rättens ställningstagande i våras. Och God Damn va rätt jag fick! BULLZEYE!! :D

Har idag och igår kollat på Demokraternas konvent från Foppas (och snart Per Ledins) hemmaarena Pepsi Center i Denver, Colorado. SVT:s kunnige utrikespolitiske kommentator, den stencoole Bo-Inge Andersson, var ciceron och kom in mellan talen för att bjuda på sina guidande tolkningar. Det var intressant att lyssna på talen även om plattheterna duggade lika tätt som förväntat. Hillary Clinton var dagens största profil och hennes uppgift är att förmå sina anhängare att stanna hos Demokraterna och alltså rösta på hennes forna rival Obama. Med svenska ögon kan det ju tyckas märkligt hur man som politiskt aktiv ens kan överväga att helt byta parti till den diametralt motsatta fiendens bara för att ens kandidat har förlorat partiledarvalet men med den amerikanska politikens utformning är det alltså möjligt. Tvåpartisystemet och personvalstrukturen har gjort att de båda partierna inte har lika stark ideologi som de svenska utan mest fungerar som valkampanjmaskiner (även om Republikanerna anses något mer konservativa och Demokraterna något mer liberala än sin motpart). Så om man som anhängare och kanske t.o.m. valarbetare har lagt ner hela sin själ och engagerat sig nästan dygnet runt för Hillarys kandidatur så måste det vara svårt att helt plötsligt börja stödja den person som man har försökt bekämpa så länge. Men, som Hillary mycket riktigt underströk, så är det viktigaste att få in en demokrat i Vita Huset. Även hon upprepade det mantra som de flesta andra talare använde sig av: "We don't need FOUR MORE years of the last eight" och det kan man ju hålla med om... Allra mest intressant var det kanske när Bo-Inge efter talet berättade om den tendens till splittring som finns mellan Obama- och Clintonlägrena. Clintongänget ska visst anse sig vara det bättre alternativet och den egentliga vinnaren, samtidigt som Obamaklanen ogillar Hillarys höga profil som, enligt Bo-Inge bl.a. märktes i hennes presentationsfilm som dröp av vinnarsignaler. Barrack kunde därmed inte välja henne som vicepresidentkandidat då risken att hon skulle fortsätta med att stjäla showen är alltför uppenbar. Detta alltså enligt klippan Bo-Inge Andersson, mah man! Dagens roligaste händelse var när Hillary berättade att McCain och Bush snart skulle mötas i Twin City, vilket var väldigt passande eftersom det är så svårt att hålla reda på vem som är vem av dem.

Efter att ha legat i ide i en 10-15 år vaknade så den ryska björnen för några år sen och nu är den uppenbarligen jävligt hungrig. Fler och fler arga björnvrål hörs bortifrån öst i takt med att den militära styrkan och självförtroendet växer:
 
Migplanen är uppe och kaxar bra mycket oftare än tidigare. En ubåt satte häromåret en rysk metallflagga på Nordpolens botten för att symboliskt muta in området och visa Rysslands avsikt att vara med och fajtas om de rikliga naturtillgångar som blir allt mer åtkomliga i takt med att isen smälter. Den goda ekonomiska tillväxten har gjort det möjligt att pumpa in pengar i det klassiska propagandainstrumentet idrott, vilket har gett utdelning i form av bl.a. VM-guld i hockey och succéartat spel i fotbolls-EM. De många ryska dopningsfallen inför OS för ju också onekligen tankarna bakåt i idrottshistorien där auktoritära stormakter systematiskt dopade sina idrottsmän till medaljer för att visa på det egna landets överlägsna politiska system och nationella storhet. Tack vare att dagens antidopingteknik är långt framme kunde dessa åka fast - statssanktionerat dopade eller ej. Putins frustration över de hittills uteblivna ryska OS-framgångarna gjorde f.ö. att han härom dagen dubblade segerpremierna för ryska OS-guld.

Och så då nu när de för några dagar sedan genomförde en militär aggression mot ett annat europeiskt land för att slå ner ett uppror i värsta Sovjetanda. Det som är riktigt obehagligt är den taktik de använde för att legitimera attacken: Jag trodde först att det gällde en illa behandlad minoritetsbefolkning bestående av "etniska ryssar" med ryskt medborgarskap men så fick jag veta att Moskva under en tid har skickat in en trojansk häst i Sydossetien i form av ryska pass till georgiska sydossetier. Dessa pass kunde nu alltså öppna porten och låta den ryska arméns tanks rulla in efter det att den sydossetiska separatiströrelsen hade passat på att sätta igång/intensifiera sina provoktioner gentemot Georgien medan världens uppmärksamhet var riktad mot Peking-OS. En väl planerad och slug strategi från Master Brain Putin, således. Rapporter säger visserligen att det mest är militära och administrativa mål som har förstörts men i alla krig kommer civila emellan och så även i detta fallet. All respekt för de georgiska dödsoffren men det som gör det hela så skrämmande är hur Marionett-Medvedev argumenterade i sitt tal. Han hävdade ungefär att aktionen var nödvändig eftersom Moskva inte stillasittande kunde se på hur deras landsmän led, utifrån principen om att alla ryssar ska vara trygga eftersom Ryssland alltid kommer att försvara sina medborgare var de än befinner sig. Medvedev (=Putin) anser sig alltså inte vara Rysslands president, utan ryssarnas, vilket är exakt samma retorik som Hitler använde för att sätta igång sina ondskefulla planer. Hitler var inte Tysklands kansler, han var tyskarnas kansler och gav sig därför rätt att med våld gå in i grannländer med tysktalande befolkning. Med tanke på det gamla Sovjetväldets geografiska omfattning och därmed spridning av ryssar har Moskva med denna doktrin alltså öppnat för att kunna intervenera militärt i hela det f.d. Sovjetunionen. Det internationella samfundet tycker naturligtvis att resonemanget är helt horribelt. Och det hjälper inte heller att de skyller på att USA också har ställt sig över internationell rätt  med anfallet på Irak eftersom det också var fel. Hursomhelst har Ryssland nu spänt musklerna och den officiella vapenvilan är i praktiken en militär förlust för Georgien, vilket innebär att Moskva kan diktera politiska villkor. Att det finns gott om olja i trakten är det ju heller ingen som bortser ifrån. Sydossetien och Abchazien knyts närmare Ryssland och snart kanske annekteras helt. Tblisiregeringen är bestraffad och varnad så att den inte ska mopsa upp sig fler gånger och övriga länder inom Rysslands "intressesfär" har fått sig ett statuerat exempel på vad som kan hända om man vill gå med i NATO eller på andra sätt släpper USA inpå knutarna. Omvärlden i stort har fått se en styrkedemonstration som Ryssland kan spela på för att kaxa sig som en stormakt med ambitioner.

Tecknen är alltså många på att Ryssland har bestämt sig för att ta revansch och återupprätta sin sargade nationella självbild. Jag har resonerat om det tidigare men inte bloggat om det förrän nu när det blev såhär konkret men det är faktiskt fler paralleller än legitimerande anfallsargument som kan dras mellan dagens Ryssland och 30-talets Tyskland:

• Historik som ett storslaget land, internationellt högaktat med en stark och stolt nationell identitet.

• Ett förlorat "krig"/krig, (kalla kriget respektive 1:a världskriget) som gjorde att segrarländernas förnedrande villkor gällde, vilka orsakade många års försvagning, bitterhet och en längtan tillbaka till fornstora dar då man blev tagen på allvar.

• En stark, demokratiskt vald ledare (Putin respektive Hitler) som för landet mot en allt mer auktoritär inriktning men som ändå är populär på hemmaplan för att han helhjärtat har bestämt sig för att återupprätta den nationella hedern och åter göra landet till en respektingivande internationell aktör.

• Kraftig militär upprustning.

• Uppmålande av yttre hot (USA/NATO/Väst och kanske snart EU respektive det judiska samhället/kommunism/liberalism).

• Global ekonomisk oro, konjunkturnedgång, ökande arbetslöshet och begynnande framidspessimism efter flera år av rekordartade goda tider som gjort att ingen har trott att sämre tider nånsin ska komma tillbaka.

• En internationalpolitisk era av fred, nedrustning, samförstånd, enighet och en övertygelse om att det sista kriget är utkämpat. 

Vad gäller den sista punkten skapade det i Tysklands fall en omvärldsnaivitet som gav landet goda förutsättningar att ostört ladda och rusta för revansch. Därför är det ytterst viktigt att nu inte bryta alla band med Ryssland som annars skulle vara logiskt efter att relationerna med väst nu har försämrats gravt. Omvärlden måste istället inlemma och knyta upp landet så mycket som möjligt i ömsesidiga ekonomiska förbindelser och andra former av nätverk så att lugnet kan bestå.

What's the deal med den gamla reklamen för Swedbank Fastighetsbyrå som dom kör nu igen? Vet inte om jag tycker att den framställer dom i särskilt positiv dager. Adam och Eva står emot den lömska ormens locktoner men inte Swedbank Fastighetsbyrå. Antar att man ska tänka att dom alltså är så kunniga att man skulle kunna tro att de har ätit av Kunskapens Frukt. Men det där med symbolik är ju alltid en knepig grej. Budskapet skulle ju lika gärna kunna tolkas som att de gärna tar the easy way out: de faller lätt för frestelser utan att ens behöva övertalas. Eller också att byrån är Syndens Näste. Eller att de tveklöst tar stora risker utan att kalkylera över konsekvenserna före. Fast det kanske bara är så enkelt som att Swedbank Fastighetsbyrå står i förbund med djävulen...

När jag såg trailern för SVT:s nya program "Korrespondenterna" kunde jag inte låta bli att le. Jag började direkt undra om det månne kunde vara så att de var rädda att en viss fiktiv korre hade satt griller i huvudet på folk och att SVT därför tvingades hårdlansera kampanjen "Reclaim the trovärdighet of the SVT'ian utrikeskorrespondents"...? Jag har tyvärr inte hunnit se programmet men enligt trailern skulle man visst få se "...dom som [man] aldrig har sett dom förut..." och ett löfte om att "hela bilden" ska presenteras gavs, samtidigt som hemsidan är mycket ambitiös och informativ. Klart att en sådan kampanj är ett måste om folk börjar tänka "ingen rök utan eld" när de ser detta:

OK, don't get me wrong, det är såklart många gånger ett farligt jobb dom utför och det är givetvis viktigt att skildra diktarurer, krig och viktiga händelser i andra länder etc. och SVT ville säkert promota sina korrar ändå yada yada yada men håll med om att tidpunkten för dokumentärserien är ett roligt sammanträffande med filmen. När jag nu läser att filmen dessutom går back tänker jag att SVT alltså välsignade ett projekt som äventyrade trust-will för ett helt skrå och så tjänade dom inte ens pengar på prylen... :)

Aaaww, sneakers, stan e full av sneakers, som han nästan sjöng en gång, den där Robban. Rean är inne i sitt slutskede och det har verkligen varit proppfullt av coola smygare till halva priset precis överallt. Lite jobbigt, faktiskt. Ja, du läste rätt: det ena paret coolare än det andra för bara högst 600! Men jag har lyckats stå emot frestelsen och bara köpt ett par pjux, trots otaliga beundrarbesök. Jag får vänta med att shoppa loss tills jag blir gammal och rik. Risken är ju då iofs att man är FÖR gammal för att kunna använda dem men jag litar på trenden att den unga populärkulturen ständigt sträcker ut sig åldersmässigt. För vem trodde för några år sen att det skulle finnas hårdrocks-t-shirts och hiphop-adidas-jackor i babystorlek? Dessutom har Madonna skrivit en barnbok för att, just det, hennes fans har blivit äldre och fått barn men trots det förblivit fans. Man överger ju inte en stil man diggar i första taget. Elvis och Beatles, som ju i hög grad bidrog till ungdomskulturens skapelse, lyssnas ju därför ironiskt nog mest på av dagens mor- och farföräldrageneration.

Jag slog alltså till på ett par Adidas NRTN. Jag gillar egentligen inte skejtskor för dom är för breda + att jag ju inte är någon skejtare eller gillar skejtpunk etc. men i detta fallet var pjuxen hybrider och därmed tillräckligt smala och schyssta för att jag skulle vara nöjd. Återstår att se om jag har självdisciplin nog för att låta bli att köpa ett par sneakers till...

Vid min utlandsmyndighetstjänstgöring härom året författade jag denna utrikespolitiska analys om händelseutvecklingen den senaste tiden. En promemoria som nu, minimalt modifierad, återigen visar en närmast kuslig relevans. Var det nån som sa att historien upprepar sig?


Julen är här


·        Allt tyder på att julen anlänt

·        Du som läser detta önskas därför en GOD JUL

·        Även Din familj önskas i förekommande fall en GOD JUL

·        Du och Dina närstående önskas även ett GOTT NYTT ÅR med en förhoppning om att 2008 ska bli ett väldigt bra år

Det många redan har anat förtjänar nu att expliceras: Allt fler tecken börjar tyda på att julen nu är här.

Det började med att den ljumma hösten försvann som en direkt kausal följd av Kung Bores alltmer allvarliga försök att ta plats i rampljuset för att få en reell förändring av väderleken till stånd. En titt ut genom fönstret indikerar starkt att Bores manöver slutligen lyckats, även om hans ställning f.n. är något svagare på vissa håll. Dock kan det anses finnas vissa empiriska belägg för att maktutövandet riskerar att försvagas om ett antal månader då nya aktörer gör anspråk på att få påverka vädret, men det är en senare fråga.

Först tändes det första adventsljuset. Sedan följde allt i raskt takt: Skyltfönstren julpyntades, barnriktad TV-reklam ökade i frekvens och alltfler adventsljus fattade eld. Allt detta och mer därtill pekar sammantaget otvetydigt på att julen är på intåg igen.

Hursomhelst är det mycket som pekar på att Kung Bore kommer att utnyttja sin tid vid makten till att få ett antal möten till stånd med andra viktiga aktörer. För en och en halv vecka sedan deltog han vid ett multilateralt möte där ett antal av de mest inflytelserika aktörerna deltog: Lucia, Tärnorna och Stjärngossarna.

Dock kan det noteras att de redan marginaliserade Pepparkaksgubbarnas position försvagats ytterligare på senare år. Inte heller i år skickades någon delegation från det uppenbarligen isolationistiskt präglade Pepparkakeland, trots budskapet i dess välkända nationalhymn.

Mötet beslutade iallafall att rättigheterna till färgen vitt även fortsättningsvis skulle delas lika då den ansågs vara en bra och representativ färg för alla deltagande parter. Den eviga stötestenen om ljusets vara eller inte vara debatterades också, som förväntat. De välkända positionerna intogs med stark övertygelse från båda sidor. Stjärngossarna drev dock en kompromissvillig linje som de duvor de är i ämnet. Så mycket längre kom man emellertid inte och till slut beslöts att bordlägga frågan till nästa års möte, vilket utlystes till 2008-12-13.

Ett bilateralt toppmöte med den största och mest kända aktören har varit kungjort till 2007-12-24 ända sedan förra årets samtal då representanten Nils från Tomtens delegation gjorde uttalandet:

"Men så nästa år igen, ja då kommer han igen. För det har han lovat."

Ett löfte som det finns fog för att ta på allvar då man kan slå fast att Tomten har dykt upp under samtliga av de tidigare utlysta mötena. Snarare är det under stundom Kung Bore som lyser med sin frånvaro.

På agendan står ett bevarat samarbete för barnens bästa. Enligt rådande praxis har Bore ansvar för att klä naturen i stämningsfull prakt och att tillhandahålla material för glada aktiviteter samt utgörandet av underlag för Tomtens fordon. Med all sannolikhet kommer parterna komma fram till att denna klassiska överenskommelse ska bestå även framledes.

Glädjande kan även konstateras att renarnas tidigare pennalistiska tendenser är som bortblåsta och att minoritetsrenarnas talesren Rudolf även i år har tilldelats en förtroendepost.

Tomten, å sin sida, lovar att hålla låg offentlig profil med undantag för det hektiska dygn som utgör kärnan i hans verksamhet då han tar över allas uppmärksamhet med diverse TV-framträdanden, gästspel i sånger, villkorade hembesök under nyhetstörstande pappors frånvaro, mammakyssande m.m. Därefter drar han sig tillbaka igen, till förmån för Kung Bore och hans gäster, bl.a. Grevinnan, Betjänten, Jan Malmsjö och Ivanhoe.