Reclaimad hockeystatus

Känslan som inkom idag vid Tre Kronors första nedsläpp i 2006 års OS var den gamla goda känslan om att nu står verkligen en hockeyhögtidsstund för dörren... Att man inte har längtat till detta under hösten och vintern på samma sätt som förr är ett mysterium. Vad beror detta då på? Jag identifierar sex faktorer:

1. Ett latent överflöd och inflation av ishockey i allmänhet. En ständig utvidgning gör att kvaliteten inte hänger med. Antalet elitserieomgångar har utökats till femtielva, hobby-landslagsturneringarna går fjorton på dussinet för att dra in pengar till de olika ländernas förbund, samt att Kalle Anka-”VM” spelas år ut och år in. Det är bara Englundarna och TV3 som är glada åt det.

2. Sveken. I de turneringar som verkligen har gällt nånting de senast åtta åren - reella VM och inga luftslott - OS och World Cup som har haft äkta status har Tre Kronor, som bekant, underpresterat rejält jämfört med de skyhöga förväntningar som har målats upp. Vitryssland var peaken. Och svek leder ju naturligtvis till desillusion.

3. Svenska fotbollslandslaget. Tack vare detta och dess medverkan i snart fyra raka mästerskap har de nått platsen som ohotade kungar i tävlingen Sveriges Nationalsport. Den senaste stabila resan fram till sommarens VM har gjort att man har varit väldigt inne i allt vad det har medfört, som grupplottande, spelorter, biljettsökande och tippande. I synnerhet eftersom undertecknad har sökt OCH FÅTT biljetter till en ev. semifinal samt bronsmatch eller final!!

4. Ett tillbringat halvår i exil i ett hockey-u-land. Say no more…

5. Glömt hur högkvalitativ hockey ser ut och vilken njutning det innebär. Denna punkt är lite släkt med punkt 1. Det är så sällan man får möjlighet till att beskåda de bästa spela iförda landslagströjor och gå in för spelet. Såg innan Slovakien slå Ryssland med 5-3 i en match som hade det mesta. Samtliga 8 mål var toksnygga! Hur ofta händer det?

6. För mycket snack med norrmän, danskar och skåningar! Då förstår ni själva… Just det, folk som bara snackar fotboll och inte ens kan stava till ishockey och därmed självklart inte inser OS-hockeyns höga status och allmänna storhet...

Men nu har jag vaknat och kommer att njuta av hela den olympiska ishockeyturneringen. Om inte nåt helt oväntat inträffar, hugaligen…
 
Sverige hade tur att få inleda med ett träningspass mot Kazachstan. Få känna på miljön lite innan man går in i hetluften, till skillnad mot Slovakien och Ryssland som fick stöta på varandra direkt.

 
Lessen, folks, men det är mycket sport i bloggen just nu. Men det beror helt enkelt på att det är OS som är the main thing nu och i 1½ vecka framöver. Några andra inlägg kommer det nog också bli men en inte alltför vågad gissning är att OS-inläggen kommer att hålla i sig ett tag…

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback