triviologi

Grattis till att ha fyllt 1 år, bloggen! Jag har kunnat kalla mig "bloggare" i ett år om jag har velat. Men dom få gånger jag har berättat att jag har en blogg för någon som aldrig har varit inne här har jag automatiskt fått höja garden eftersom de tycks utgå ifrån att ens inställning till sitt bloggskrivande måste vara tok-pretentiöst och jätte-nördigt. Känns nästan som att det beror på att de tror att det är jobbigare att skriva än det är p.g.a. av att de själva tycker att det är ansträngande att slänga ihop en text för att de hanterar ett tangentbord så sakta...!

Ett år har gått sen starten. En del saker har hänt (bl.a. var jag på studiebesök på friidrottsveteranernas kokainfest). En del saker har inte hänt (mina VM-semi+final-biljetter brann inne för att mitt lag hade den dåliga smaken att inte nå dit). Men jag kan notera att jag har förhållit mig till bloggandet precis som jag tänkte inför uppstarten. Skriva när jag känner för det, inte skriva när jag inte känner för det, vara seriös eller oseriös som jag behagar samt att helt godtyckligt välja ämnen att ta upp och välja olika vinklar helt utan att behöva vara konsekvent på minsta sätt. Ja utom när det gäller privatgrejer då men det hoppar jag för att det inte intresserar mig plus att det ju finns så många andra navelskådande bloggdagböcker out there att kolla in om man tycker att jag inte kastar tillräckligt mycket inälvor runt mig.

Det är helt enkelt skönt att inte ha någon kredd att kämpa för och hålla fanan högt över. Vem vet, kanske lever denna blogg i ett år till, kanske inte. Jag vet inte det iaf, jag lämnar aldrig bloggarantier...