Många maskulinistiska dagar i rad...

För ett antal timmar sen slutade Internationella kvinnodagen. Den första av 364 Internationella mansdagar i rad kunde då ta vid och ordningen är därmed återställd. Tycker det är ganska generöst av oss att ge kvinnorna så många som 24 av årets 8760 timmar…

Nej, nej, nu driver jag ju gäck med er igen på mitt egna spjuveraktiga sätt. Men min åsikt är kanske ändå inte den ni tror. Jag tycker nämligen att det är löjligt att utse en särskild dag till ett kön. Visst, självklart är jag medveten om att jämställdheten bör bättras på här och där och att många kvinnor har tuffa förutsättningar för att klara sitt vardagliga liv, i synnerhet de som lever i u-länder, och att ett sätt att försöka förändra till det bättre är att sätta fokus på deras situation genom att utse en speciell dag för detta ändamål. Det har säkert också sina marknadsföringsmässiga fördelar med att lansera Dittdagen hit och Dattdagen dit, det blir ett klatschigt namn som fastnar i Medelsvenssons huvud. Men ett problem med principen att märka ut en särskild dag och tillägna den ett fenomen är att alla andra dagar blir icke-dagar till det fenomenet. Julafton ligger på en särskild dag om året och alla andra dagar är således icke-julaftnar som kännetecknas av att tomten INTE kommer, att det INTE är den 24/12 i almanackan och att Kalle Anka pratar UTAN att använda Bengt Feldreichs röst... Och om det hela handlar om en dikotomi som t.ex. spelkort så innebär ju ett icke-svart kort givetvis att det är ett rött kort. En annan dikotomi är biologiskt kön, vilket, med detta resonemang, slutledningsmässigt betyder att en icke-kvinnodag alltså därmed helt automatiskt är en mansdag. Därav de 364 Internationella mansdagarna om året. Och det tycker jag är en orättvis och ojämställd fördelning så därför skriker jag nu:

AVSKAFFA INTERNATIONELLA KVINNODAGEN!!

För att vara lite mer seriös så ska väl kvinnor som har det svårt p.g.a. ojämställd könstruktur kunna uppmärksammas vilken dag som helst, eller flera, under året - även utan uttalat signum. Men visst, medias aktualitetsspotlight medger kanske inte det och då är ju en dag bättre än ingen dag alls. Men det som är mest felaktigt av allt är att prata om 100% av alla världens kvinnor i en enda fet klump. Det är inte ett dugg synd om t.ex. Condi Rice eller Christina Stenbeck

”Kvinnor” är ingen homogen grupp. Två olika individer har inte alltid samma intressen bara för att de har det gemensamt att de båda är kvinnor!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback