Kontraster i svensk elitfotboll
Tog mig in till stan häromdan för att kolla på ett träningspass. Ja, officiellt var det en fotbollslandskamp mellan Sveriges A-landslag och Finlands men det var det väl bara några soccermums som gick på och de flesta av dem skulle ju inte ens vara där.
Utanför arenan och på väg in strömmade the medelsvenssons of the medelsvenssons. Jag har inte känt mig så bred och folklig på flera år... Det var fullt av kids runt oss i blågula mössor och ansikten som hejade och buade entusiastiskt. Jag log nostalgiskt och lite igenkännande och mindes den tiden innan man desillusionerades och tog all fotboll på blodigaste allvar och försökte leva myten om läktarkultur med ramsor, burop och souvenirer. Då man ännu inte hade insett att det kan vara enorma skillnader från match till match och från turnering till turnering beroende på sammanhang och förutsättningar. Ungefär som de värsta damfotbollsivrarna, ni vet...
Men mitt leende försvann när kid-hjorden (och även andra) började ropa efter Zlatan. Först trodde jag att de förstås visste att han inte skulle spela något denna dag och att de skrek så som en kritik mot det tråkiga spelet. De såg ju fotbollsintresserade ut och jag hängde med ganska bra själv om sånt fr.o.m. ca 9 års ålder. Men när de inte gav sig insåg jag att de menade allvar, de var verkligen där för att se honom spela. Jag suckade en del och hoppades att de skulle släppa det nån gång. Men när så många buade efter slutsignalen tänkte jag att det inte var deras fel. Och inte var det Lagerbäcks fel heller. Nej, skurkarna är alla föräldrar som inte förklarade att deras hjälte inte skulle vara med. Och i den mån de inte var tillräckligt kunniga och insatta för det så var det knatteledarnas uppgift att ta ner förväntningarna. Å andra sidan är nog de ansvariga för marknadsföringen av matchen ännu större skurkar som använde bilder på Ibrahimovic i riklig mängd, både på affischer och på matchprogrammet. Englands träningsmatch mot Vitryssland marknadsfördes som bekant som "England B - Vitryssland", vilket ju är betydligt ärligare...
Själv visste jag vad jag gav mig in på: Några test - högersidan, målvakter, Kim och anfall - och ge matchträning åt de viktiga Olof och Erik. Det kunde ju likaväl ha varit som inför förra VM (tror jag) när landslaget mötte Syrianska i en internmatch på Råsunda, bara det att SvFF nu visste att de kunde dra in lite stålar om de förvandlade internmatchen mot ett lag nära till hands till en landskamp. Visst, 250 spänn för en betydelselös match är ju väl saftigt men det är ju så sällan man har chans att gå på landskamp och VM-förberedelserna i stort är ju intressanta på riktigt så jag valde att gå dit ändå. Jag var mest besviken på spelet men självklart väljer jag hellre 0-0 mot Finland än 6-0 mot samma land som det blev inför VM-90. Det ledde till att folk den gången trodde att Sverige skulle vinna VM och det kanske de själva trodde också, av resultatet att döma...
Längtan bort från familjejippofotboll till riktig tävlingsfotboll gjorde att jag, två dagar senare, tog mig till Torpavallen mitt i ett bostadsområde för att se lilla Qviding ta emot ex-allvsvenska Gif Sundsvall i Superettan. Kontrasterna gentemot Ullevispektaklet var totala. En klubb med små resurser med ideellt arbetande människor runt en liten charmig arena med en spännande och välspelad match som betydde nåt...
Roligaste var i början när en maskot, runt 4-5 år, missade vart hans kompisar tog vägen efter inledningsceremonin. Han sprang då helt självklart till Sundsvallsspelarna som hade samma dräkt som han, för så gör man ju i fotboll. Helt logiskt alltså. De bjöd på sig själva och tog in honom i peppningsklungan, till publikens stora förtjusning.
Utanför arenan och på väg in strömmade the medelsvenssons of the medelsvenssons. Jag har inte känt mig så bred och folklig på flera år... Det var fullt av kids runt oss i blågula mössor och ansikten som hejade och buade entusiastiskt. Jag log nostalgiskt och lite igenkännande och mindes den tiden innan man desillusionerades och tog all fotboll på blodigaste allvar och försökte leva myten om läktarkultur med ramsor, burop och souvenirer. Då man ännu inte hade insett att det kan vara enorma skillnader från match till match och från turnering till turnering beroende på sammanhang och förutsättningar. Ungefär som de värsta damfotbollsivrarna, ni vet...
Men mitt leende försvann när kid-hjorden (och även andra) började ropa efter Zlatan. Först trodde jag att de förstås visste att han inte skulle spela något denna dag och att de skrek så som en kritik mot det tråkiga spelet. De såg ju fotbollsintresserade ut och jag hängde med ganska bra själv om sånt fr.o.m. ca 9 års ålder. Men när de inte gav sig insåg jag att de menade allvar, de var verkligen där för att se honom spela. Jag suckade en del och hoppades att de skulle släppa det nån gång. Men när så många buade efter slutsignalen tänkte jag att det inte var deras fel. Och inte var det Lagerbäcks fel heller. Nej, skurkarna är alla föräldrar som inte förklarade att deras hjälte inte skulle vara med. Och i den mån de inte var tillräckligt kunniga och insatta för det så var det knatteledarnas uppgift att ta ner förväntningarna. Å andra sidan är nog de ansvariga för marknadsföringen av matchen ännu större skurkar som använde bilder på Ibrahimovic i riklig mängd, både på affischer och på matchprogrammet. Englands träningsmatch mot Vitryssland marknadsfördes som bekant som "England B - Vitryssland", vilket ju är betydligt ärligare...
Själv visste jag vad jag gav mig in på: Några test - högersidan, målvakter, Kim och anfall - och ge matchträning åt de viktiga Olof och Erik. Det kunde ju likaväl ha varit som inför förra VM (tror jag) när landslaget mötte Syrianska i en internmatch på Råsunda, bara det att SvFF nu visste att de kunde dra in lite stålar om de förvandlade internmatchen mot ett lag nära till hands till en landskamp. Visst, 250 spänn för en betydelselös match är ju väl saftigt men det är ju så sällan man har chans att gå på landskamp och VM-förberedelserna i stort är ju intressanta på riktigt så jag valde att gå dit ändå. Jag var mest besviken på spelet men självklart väljer jag hellre 0-0 mot Finland än 6-0 mot samma land som det blev inför VM-90. Det ledde till att folk den gången trodde att Sverige skulle vinna VM och det kanske de själva trodde också, av resultatet att döma...
Längtan bort från familjejippofotboll till riktig tävlingsfotboll gjorde att jag, två dagar senare, tog mig till Torpavallen mitt i ett bostadsområde för att se lilla Qviding ta emot ex-allvsvenska Gif Sundsvall i Superettan. Kontrasterna gentemot Ullevispektaklet var totala. En klubb med små resurser med ideellt arbetande människor runt en liten charmig arena med en spännande och välspelad match som betydde nåt...
Roligaste var i början när en maskot, runt 4-5 år, missade vart hans kompisar tog vägen efter inledningsceremonin. Han sprang då helt självklart till Sundsvallsspelarna som hade samma dräkt som han, för så gör man ju i fotboll. Helt logiskt alltså. De bjöd på sig själva och tog in honom i peppningsklungan, till publikens stora förtjusning.
Till sist: Björklund, Thern och nu Kalle Svensson. Glasgow Rangers har en thing för smålänningar, det är helt klart! :)
Vårens låt ♪
Nu är det dags att utse vilken som har varit vårens bästa låt. Mitt val är helt klart Put Your Records On med
Corinne Bailey Rae. Hon har bra och soulig röst, låten har en stark refräng och den är kryddad med blås och orgel som ger en större vidd i ljudbilden.
Hoppas hon har fler såna låtar på lager och att hon inte gör som Joss Stone och förstör sitt genombrottssound och faller bort.
Hoppas hon har fler såna låtar på lager och att hon inte gör som Joss Stone och förstör sitt genombrottssound och faller bort.
Många nya länder blir det...
Grattis till Montenegro! 55% av de 86% röstande ville bli självständiga och så blev också fallet. De har visst inget försvar eller universitet men det går nog bra ändå.
Från att ha ingått i östblocket blev det till ett mer självständigt stort Jugoslavien, vilket rasade sönder och blev till "Restjugoslavien Serbien-Montenegro", som blev till Jugoslavien, som sedan blev till Serbien-Montenegro och som nu alltså blev till endast Montenegro.
Nu undrar man bara när nästa steg tas och en upplösning sker mellan Monte och Negro.
Och det kan ju självklart även en tid senare öppna för två nya skilsmässor som grundar de nya länderna Mon, Te, Neg samt Ro.
Det vi alla undrar nu är när Skåne ska fatta vinken och hänga på trenden... Fast dom får vänta till efter VM iaf för vi behöver ju anfallarna och målvakten.
Puh! Kofi får det körigt med så många nya ansökningar till klubben. Lika bra att han lämnar över till nån som är ung och rask, t.ex. en guy like me. Wait a minute... I'm a guy like me!!! ...som han sa, den gode Homer. :)
Från att ha ingått i östblocket blev det till ett mer självständigt stort Jugoslavien, vilket rasade sönder och blev till "Restjugoslavien Serbien-Montenegro", som blev till Jugoslavien, som sedan blev till Serbien-Montenegro och som nu alltså blev till endast Montenegro.
Nu undrar man bara när nästa steg tas och en upplösning sker mellan Monte och Negro.
Och det kan ju självklart även en tid senare öppna för två nya skilsmässor som grundar de nya länderna Mon, Te, Neg samt Ro.
Det vi alla undrar nu är när Skåne ska fatta vinken och hänga på trenden... Fast dom får vänta till efter VM iaf för vi behöver ju anfallarna och målvakten.
Puh! Kofi får det körigt med så många nya ansökningar till klubben. Lika bra att han lämnar över till nån som är ung och rask, t.ex. en guy like me. Wait a minute... I'm a guy like me!!! ...som han sa, den gode Homer. :)
Lex Timpa
Kul final igår med en helvändning på bara fyra minuter. Precis som ass.förbundskapten Roland Andersson sa till Classe så blir ju en match mer givande om man sympatiserar med ett av lagen. Jag funderade på vilket jag skulle hålla på och det var riktigt svårt skulle det visa sig.
Jag hejar ju varken på Barca eller Arsenal traditionellt särskilt mycket men samtidigt spelar båda en offensiv och attraktiv fotboll så jag var alltså helt neutral i utgångsläget. Ganska tidigt brukar jag ta fram svenskaspekten men där var det ju också lika, en i varje lag. Arsenal hade förvisso lite försprång eftersom Ljungberg startade, vilket Larsson inte gjorde. Fast det jämnade ut sig eftersom han kom in tidigt i andra. Då får man gå efter vem av dom som är betydelsefull för sitt lag och gör en bra match. Men återigen blev det oavgjort eftersom båda var väldigt viktiga för sina lag och presterade riktigt bra.
I nästa steg fick jag därför gå efter om det inträffade nån "moralisk orättvisa" s.a.s. Men där drabbades ju båda eftersom FCB blev blåsta på ett ledningsmål samtidigt som Lehmann (och indirekt även Pirès) utvisades enligt den hårda regeln som Glenn ogillar. Frisparken blev resultatlös och AFC var en man mindre för resten av matchen. Men det numerära underläget ledde ändå till en 1-0-ledning, vilket utjämnade eventuella sympatier igen.
Det var då jag kom på det! Jag tog till det genidrag som min högstadiefritidsledare en gång lanserade när min kompis (som gick i åttan) delade en löptävlingseger med sin kompis (som gick i nian):
Jag hejar ju varken på Barca eller Arsenal traditionellt särskilt mycket men samtidigt spelar båda en offensiv och attraktiv fotboll så jag var alltså helt neutral i utgångsläget. Ganska tidigt brukar jag ta fram svenskaspekten men där var det ju också lika, en i varje lag. Arsenal hade förvisso lite försprång eftersom Ljungberg startade, vilket Larsson inte gjorde. Fast det jämnade ut sig eftersom han kom in tidigt i andra. Då får man gå efter vem av dom som är betydelsefull för sitt lag och gör en bra match. Men återigen blev det oavgjort eftersom båda var väldigt viktiga för sina lag och presterade riktigt bra.
I nästa steg fick jag därför gå efter om det inträffade nån "moralisk orättvisa" s.a.s. Men där drabbades ju båda eftersom FCB blev blåsta på ett ledningsmål samtidigt som Lehmann (och indirekt även Pirès) utvisades enligt den hårda regeln som Glenn ogillar. Frisparken blev resultatlös och AFC var en man mindre för resten av matchen. Men det numerära underläget ledde ändå till en 1-0-ledning, vilket utjämnade eventuella sympatier igen.
Det var då jag kom på det! Jag tog till det genidrag som min högstadiefritidsledare en gång lanserade när min kompis (som gick i åttan) delade en löptävlingseger med sin kompis (som gick i nian):
Han gav helt enkelt förstapriset till niondeklassaren och andrapriset till min kompis i åttan med den otroliga motiveringen att han ju hade möjlighet att vinna nästa år, vilket den förstnämnde inte hade!!
Så igår resonerade jag på samma sätt som han gjorde vid prisutdelningen:
"Tyvärr, Fredrik, men du får bli tvåa den här gången för du har ju fortsatt chans att vinna nästa år. Det är bara att ta nya tag och komma igen då!"
Följaktligen gladde jag mig åt Henriks blåröda triumf och kommer nästa CL-säsong att heja på Arsenal.
Sommarplågorna ställer in startblocken
Nu är det säsong för sommarplågekandidaterna att flytta fram sina positioner. Vid det här laget bör man ha hamnat på P3s och de kommersiella kanalernas rotationslistor annars kan det bli svårt att bli ansedd som 2006 års sommarsoundtrack.
Som jag skrev för ett tag sen hade ju Love generation hur stor potential som helst men den är ju körd nu. Fast Sinclair har ju en annan låt med visselslinga som är i ropet nu. Dock inte lika somrig som förra...
BWOs förstasingel snurrar ju friskt men den kom ju fram i melodifestivalen så den kanske inte orkar hela sommaren. Men Bard har såklart en cathig andrasingel på lager som snart kommer att släppas, var så säker.
Hursomhelst är det av nån anledning eurodisko som gäller på sommaren, vid sidan av årets skojlåt (-ar).
Den jag tror starkt på och själv också hatar mest nu är Everytime we touch. En riktigt jobbig eurodiskosång perfekt lämpad för den kommersiella radiostationen att spela upp 4 ggr i timmen i allehanda sommarstugor och på stränder.
Som jag skrev för ett tag sen hade ju Love generation hur stor potential som helst men den är ju körd nu. Fast Sinclair har ju en annan låt med visselslinga som är i ropet nu. Dock inte lika somrig som förra...
BWOs förstasingel snurrar ju friskt men den kom ju fram i melodifestivalen så den kanske inte orkar hela sommaren. Men Bard har såklart en cathig andrasingel på lager som snart kommer att släppas, var så säker.
Hursomhelst är det av nån anledning eurodisko som gäller på sommaren, vid sidan av årets skojlåt (-ar).
Den jag tror starkt på och själv också hatar mest nu är Everytime we touch. En riktigt jobbig eurodiskosång perfekt lämpad för den kommersiella radiostationen att spela upp 4 ggr i timmen i allehanda sommarstugor och på stränder.
Mera Luuk
För ett tag sen blev jag glad när Kristian Luuk vikarierade för Annika Lantz och tog med sig en kul sidekick första dan. Sen blev man lite besviken för att resten av veckans bisittare inte var lika grymma som Fredrik Lindström. Men kl 11 i fredags blev man glatt överraskad igen för då var Luuks röst tillbaka i Lantz-studion. Och inte nog med det, han sa att han skulle sända varje fredag ett tag framöver! I denna sändning hade min önskan från förra inlägget hörsammats och han hade tagit dit Felix Herngren som sidekick, vilket självklart var väldigt lyckat - som man kan höra här.
Tompa är på gång, han är laddad, han är tänd
Jag har ju förfasat mig över VM-låten nu ett tag sen det offentliggjordes att det skulle vara Tomas Ledin som hade fått uppdraget. Han har ju lyckats att kombinera tantsnusk med sommarklischéer. Lyckats i kommersiell mening, alltså. INTE i artistisk. Och eftersom han bara återuppfinner sig själv hela tiden var jag orolig över att han bara skulle vidga sin formel till Tantsnusk + Sommarklyscha + Fotbollsklyscha men så blev det nu lyckligtvis inte...
Utifrån de orubbliga förutsättningarna måste jag ändå se resultatet som acceptabelt. Det kunde alltså ha blivit mycket, mycket värre med honom vid rodret. Nu tog Tompa helt sonika en gammal storhit från den tiden då han bara var en vanlig melodifestivalartist och inte en pinsam rödvinserotisk sommarpoet. En låt som dessutom redan i sitt original används som publiktändningslåt på idrottsevenemang. Han skrev nya verser och körde ett uppdaterat sound i produktionen och "Vi är på gång - VM 2006" blev ett faktum.
Vilka är då de orubbliga förutsättningarna jag nämnde?
Jo, jag hade ju nämligen blivit riktigt orolig om jag verkligen hade gillat låten på riktigt eftersom jag inte kan identifiera mig som tillhörandes varken Tompas vanliga målgrupp eller kampsångernas målgrupp. En officiell fotbollslåt måste tyvärr helt enkelt framföras av en bredaste bred folkhemsartist. En sån vars publik tillbringar en hel dag på stranden för att sen gå hem till stugan/husvagnen för att käka. Mannen är in charge of the grill men flintasteken blir ändå något för mörk p.g.a den starka eftermiddagssolens sken. I grilldoftens herravälde dukar sambon/hustrun och ställer fram potatissalladen innan hon ropar hem barnen som spelar krocket med husvagnsgrannens ungar. Eventuellt har även grannhusvagnens familj bjudits in. När de har ätit färdigt byter alla om till lite varmare kläder medan de vuxna fortsätter att dricka ur sin bag-in-box. Sedan tar sig hela sällskapet till utomhuskonsertstället dit ett antal tusen andra salongsberusade flintasteksmänniskor har tagit sig för att njuta av årets semesterkonsert. Under allsången till nån -80-90-talsdänga tänker de kollektivt att det här är just som sommar ska vara. Och än en gång har Lars Winnerbäck, Magnus Uggla, Per Gessle, Ulf Lundell eller just Tomas Ledin eller någon annan likadan gjort succé. Same pöbelrockshit - different gubbnames...
Just en sådan artist måste tyvärr, per definition, även köra den officiella VM-låten. Är det bara slightly smalare eller släkt med nån annan musikstil än vuxen pop/rock med inslag av visa och/eller buskishumor så funkar det inte, då skulle en del komma men inte sluter Massorna upp inte... Därför skapas produkten VM-låt för att gå hem i alla läger.
Och det gör den också - utom hos dom som inte gillar musik vars enda syfte är vara anpassad för att gå hem i just alla läger...
Utifrån de orubbliga förutsättningarna måste jag ändå se resultatet som acceptabelt. Det kunde alltså ha blivit mycket, mycket värre med honom vid rodret. Nu tog Tompa helt sonika en gammal storhit från den tiden då han bara var en vanlig melodifestivalartist och inte en pinsam rödvinserotisk sommarpoet. En låt som dessutom redan i sitt original används som publiktändningslåt på idrottsevenemang. Han skrev nya verser och körde ett uppdaterat sound i produktionen och "Vi är på gång - VM 2006" blev ett faktum.
Vilka är då de orubbliga förutsättningarna jag nämnde?
Jo, jag hade ju nämligen blivit riktigt orolig om jag verkligen hade gillat låten på riktigt eftersom jag inte kan identifiera mig som tillhörandes varken Tompas vanliga målgrupp eller kampsångernas målgrupp. En officiell fotbollslåt måste tyvärr helt enkelt framföras av en bredaste bred folkhemsartist. En sån vars publik tillbringar en hel dag på stranden för att sen gå hem till stugan/husvagnen för att käka. Mannen är in charge of the grill men flintasteken blir ändå något för mörk p.g.a den starka eftermiddagssolens sken. I grilldoftens herravälde dukar sambon/hustrun och ställer fram potatissalladen innan hon ropar hem barnen som spelar krocket med husvagnsgrannens ungar. Eventuellt har även grannhusvagnens familj bjudits in. När de har ätit färdigt byter alla om till lite varmare kläder medan de vuxna fortsätter att dricka ur sin bag-in-box. Sedan tar sig hela sällskapet till utomhuskonsertstället dit ett antal tusen andra salongsberusade flintasteksmänniskor har tagit sig för att njuta av årets semesterkonsert. Under allsången till nån -80-90-talsdänga tänker de kollektivt att det här är just som sommar ska vara. Och än en gång har Lars Winnerbäck, Magnus Uggla, Per Gessle, Ulf Lundell eller just Tomas Ledin eller någon annan likadan gjort succé. Same pöbelrockshit - different gubbnames...
Just en sådan artist måste tyvärr, per definition, även köra den officiella VM-låten. Är det bara slightly smalare eller släkt med nån annan musikstil än vuxen pop/rock med inslag av visa och/eller buskishumor så funkar det inte, då skulle en del komma men inte sluter Massorna upp inte... Därför skapas produkten VM-låt för att gå hem i alla läger.
Och det gör den också - utom hos dom som inte gillar musik vars enda syfte är vara anpassad för att gå hem i just alla läger...
VM-uttagningen
Truppen, ja... Jag var som Wernersson mest förvånad att Christoffer Andersson inte kom med. Han är fullt ordinarie och betrodd i Norges f.n. bästa lag, Lilleström och när Edman helt plötsligt var tvungen att lämna samlingen innan VM-kvalmatchen mot Ungern borta fick Andersson istället spela hela matchen och gjorde det bra, inget mål släpptes in. Östlund har det däremot gnällts och skällts om så även om jag nog trodde att han skulle få en plats bland de 23 och sen en permanent plats på bänken under VM så blev jag ändå inte lika förvånad som över att Andersson inte kom med.
Intressant också att John Alvbåge fick sin revansch på Bengt Andersson. För ett år sen ingick han i blåvitts trupp efter att ha lämnat ekonomidegraderade ÖSK. Han är göteborgare och hade hela tiden sett fram emot att nån gång få spela för IFK. Men Arne Erlandsen satsade stenhårt på Bengan så Alvbåge lämnade för Viborg. Men nu var det alltså just Bengan han petade i VM-truppen! Men att ta med en yngre målvakt som reserv är bra för framtiden. Det snackades bara om Shaabans Arsenalsejour och att han nu spelar i Tippeligan. Men de har bara spelat sex omgångar och dessförinnan har han haft långa perioder som klubblös. Häromåret spelade han ett tag för Brighton! Men visst, rutinen av stora sammanhang är ju nog så viktig. Förhoppningsvis får han ändå inte spela en minut.
Det visade sig alltså att jag fick se två av de tre svenska VM-målvakterna -06 in action i den där allsvenska vårmatchen mellan HBK och DIF -02. Isaksson blev frilägesutvisad efter några minuter och Shaaban kom in och storspelade. Det ledde till att han petade landslagsmålvakten Isaksson och eftersom alla visste att de ändå skulle satsa på sitt miljonförvärv var han perfekt att köpa av Arsenal den gången. Men nu är det alltså VM-lägret som står på tur för mannen utan en enda landskamp. Stort!
Stenman var ett bra val också. Landslagets stöttepelare Lucic lyckades inte ta en plats i Leverkusen så nu när Stenman spelar bra där borde han vara given i truppen, trots att han heller inte har gjort särskilt många A-kamper... Han kom till DIF för att ersätta duktige framtidsmannen Dorsin men har nu alltså gått om även honom.
Hur går det då? Tvåa i gruppen och ut mot tyskarna i åttondelen. Tyvärr, men det är svårt nog att vinna en VM-grupp över England en gång och att dessutom upprepa det nästa gång, när de flesta t.o.m. anser att England är mycket bättre, måste ju vara ännu svårare. Och att stå emot Tyskland i ett hemma-VM i ett slutspel är ju inte möjligt överhuvudtaget. Hoppet står till att dom inte är i största form från början och får lite prestationsånget och värdnerver så de bara blir grupptvåor men det tror jag tyvärr inte...
Intressant också att John Alvbåge fick sin revansch på Bengt Andersson. För ett år sen ingick han i blåvitts trupp efter att ha lämnat ekonomidegraderade ÖSK. Han är göteborgare och hade hela tiden sett fram emot att nån gång få spela för IFK. Men Arne Erlandsen satsade stenhårt på Bengan så Alvbåge lämnade för Viborg. Men nu var det alltså just Bengan han petade i VM-truppen! Men att ta med en yngre målvakt som reserv är bra för framtiden. Det snackades bara om Shaabans Arsenalsejour och att han nu spelar i Tippeligan. Men de har bara spelat sex omgångar och dessförinnan har han haft långa perioder som klubblös. Häromåret spelade han ett tag för Brighton! Men visst, rutinen av stora sammanhang är ju nog så viktig. Förhoppningsvis får han ändå inte spela en minut.
Det visade sig alltså att jag fick se två av de tre svenska VM-målvakterna -06 in action i den där allsvenska vårmatchen mellan HBK och DIF -02. Isaksson blev frilägesutvisad efter några minuter och Shaaban kom in och storspelade. Det ledde till att han petade landslagsmålvakten Isaksson och eftersom alla visste att de ändå skulle satsa på sitt miljonförvärv var han perfekt att köpa av Arsenal den gången. Men nu är det alltså VM-lägret som står på tur för mannen utan en enda landskamp. Stort!
Stenman var ett bra val också. Landslagets stöttepelare Lucic lyckades inte ta en plats i Leverkusen så nu när Stenman spelar bra där borde han vara given i truppen, trots att han heller inte har gjort särskilt många A-kamper... Han kom till DIF för att ersätta duktige framtidsmannen Dorsin men har nu alltså gått om även honom.
Hur går det då? Tvåa i gruppen och ut mot tyskarna i åttondelen. Tyvärr, men det är svårt nog att vinna en VM-grupp över England en gång och att dessutom upprepa det nästa gång, när de flesta t.o.m. anser att England är mycket bättre, måste ju vara ännu svårare. Och att stå emot Tyskland i ett hemma-VM i ett slutspel är ju inte möjligt överhuvudtaget. Hoppet står till att dom inte är i största form från början och får lite prestationsånget och värdnerver så de bara blir grupptvåor men det tror jag tyvärr inte...
Skräms inte sådär, Christina!
Vad är det Christina Stenbeck har i kikar'n egentligen? Hon hotar nämligen med att flytta över allt som är bra på ZTV till TV6! Simpsons, Family Guy, Scrubs Letterman och CL "Zappat och klart" är den slogan hon har valt och det kan ju ses som att jag inte behöver göra nåt eftersom den redan kommer bli inzappad i min TV. Vore det så väl så skulle jag bli glad för jag gillar när jag får nya TV-kanaler. Men det värsta är att jag inte har hört ett ljud om att jag ska få en ny kanal...
Eller vadå, kräver hon nån slags motprestation av mig? OK, jag kan tänka mig att offra mig och gifta mig med henne om vi kör utan pre-nob men nåt annat ställer jag inte upp på... Jag tänker ju naturligtvis inte lyfta ett finger och t.ex. kontakta henne för att beställa nånting och betala extra och så men det måste hon ju ändå veta. Vill hon verkligen blåsa mig på mina favoriter? Riktigt taskigt isåfall. Den gamla pundartekniken att bjussa på dom första tripparna för att sedan börja ta ordentligt betalt när beroendet har kommit...
Dessa tankar har gnagt i mitt huvud nu i flera dagar men efter en titt på infon så blev jag lugn. Det hela handlar visst bara om en varumärkesrockad. ZTV blir kvar som den är idag, fast byter namn och logga till TV6. Rubriken ZTV blir däremot namnet på en ny kanal man får gratis i present Christina och det är ju trevligt men nästa gång måste hon förklara bättre så man inte blir rädd. Undrar förresten vad hon ska fylla den med? Hoppas det blir mer av gamla ZTV med mer musik och så. För annars hade de ju inte behövt flytta namnet... Nån skillnad mellan kanalerna måste det ju vara...
Eller vadå, kräver hon nån slags motprestation av mig? OK, jag kan tänka mig att offra mig och gifta mig med henne om vi kör utan pre-nob men nåt annat ställer jag inte upp på... Jag tänker ju naturligtvis inte lyfta ett finger och t.ex. kontakta henne för att beställa nånting och betala extra och så men det måste hon ju ändå veta. Vill hon verkligen blåsa mig på mina favoriter? Riktigt taskigt isåfall. Den gamla pundartekniken att bjussa på dom första tripparna för att sedan börja ta ordentligt betalt när beroendet har kommit...
Dessa tankar har gnagt i mitt huvud nu i flera dagar men efter en titt på infon så blev jag lugn. Det hela handlar visst bara om en varumärkesrockad. ZTV blir kvar som den är idag, fast byter namn och logga till TV6. Rubriken ZTV blir däremot namnet på en ny kanal man får gratis i present Christina och det är ju trevligt men nästa gång måste hon förklara bättre så man inte blir rädd. Undrar förresten vad hon ska fylla den med? Hoppas det blir mer av gamla ZTV med mer musik och så. För annars hade de ju inte behövt flytta namnet... Nån skillnad mellan kanalerna måste det ju vara...
Å säg, kan du inte se...
Bush lipar över att Wyclef Jean och den mexikanska sångerskan Gloria Trevi har sjungit in en spansk version av den amerikanska nationalsången eftersom den "bör" framföras på engelska. Själv säger jag: Härligt jobbat, Cleffan!!!
Jag har hört Du gamla, du fria framförd med traditionellt arabiskt sound, för att visa att Sverige är och kommer förbli ett multikulturellt land. Jag har sett Galenskaparna & After Shave sjunga den då avlagda sovjetiska, nu återupptagna ryska, nationalsången med svensk revynonsenstext i swingjazz-version. Jag har själv varit med om att sjunga Marseljäsen med studentikos svensk text om vin på en restaurang i Paris. En kypare tillfrågades om det skulle vara ok och när vi fick klartecken och satte igång reste sig alla andra gäster i lokalen och sjöng med för full hals, givetvis med originaltext. Fransmännen opponerade sig alltså inte, som Mark Krakorian påstår att de skulle. Tvärtom, de var väldigt glada och stolta över att vi, som utländska gäster sjöng deras sång. Den förbrödringskänslan som uppstod var hur mäktig som helst!
USA har inte ens ett eget språk, de använder sina gamla kolonisatörers språk och med så många miljoner spanskspråkiga som bor där ska naturligtvis Nuestro Himno finnas och sjungas öppet för den som vill. Dessutom måste den ju vara bättre än de sliskiga pojkbands-, eller tjejwailversionerna som ofta sjungs innan idrottsmatcherna.
Det enda rimliga nu är naturligtvis att alla musiker från jordens alla hörn uppmuntras att spela in egna versioner av Stjärnbanéret i alla världens olika språk och genrer och skicka till Vita Huset. Själv ser jag mest fram emot att få höra den på aboriginernas språk med stora inslag av didgeridoo... Eller kanske en amerikansk nationalsång på ukrainska i kosackstil med lutor och mandoliner... För att inte tala om en traditionell afrikansk version med körer, djembetrummor och det där afrikanska klickspråket som sångtext! Eller varför helt enkelt inte en snoa med träskofiol, nyckelharpa och text på dalmål? Bara sätt igång, Buschen väntar!
Jag har hört Du gamla, du fria framförd med traditionellt arabiskt sound, för att visa att Sverige är och kommer förbli ett multikulturellt land. Jag har sett Galenskaparna & After Shave sjunga den då avlagda sovjetiska, nu återupptagna ryska, nationalsången med svensk revynonsenstext i swingjazz-version. Jag har själv varit med om att sjunga Marseljäsen med studentikos svensk text om vin på en restaurang i Paris. En kypare tillfrågades om det skulle vara ok och när vi fick klartecken och satte igång reste sig alla andra gäster i lokalen och sjöng med för full hals, givetvis med originaltext. Fransmännen opponerade sig alltså inte, som Mark Krakorian påstår att de skulle. Tvärtom, de var väldigt glada och stolta över att vi, som utländska gäster sjöng deras sång. Den förbrödringskänslan som uppstod var hur mäktig som helst!
USA har inte ens ett eget språk, de använder sina gamla kolonisatörers språk och med så många miljoner spanskspråkiga som bor där ska naturligtvis Nuestro Himno finnas och sjungas öppet för den som vill. Dessutom måste den ju vara bättre än de sliskiga pojkbands-, eller tjejwailversionerna som ofta sjungs innan idrottsmatcherna.
Det enda rimliga nu är naturligtvis att alla musiker från jordens alla hörn uppmuntras att spela in egna versioner av Stjärnbanéret i alla världens olika språk och genrer och skicka till Vita Huset. Själv ser jag mest fram emot att få höra den på aboriginernas språk med stora inslag av didgeridoo... Eller kanske en amerikansk nationalsång på ukrainska i kosackstil med lutor och mandoliner... För att inte tala om en traditionell afrikansk version med körer, djembetrummor och det där afrikanska klickspråket som sångtext! Eller varför helt enkelt inte en snoa med träskofiol, nyckelharpa och text på dalmål? Bara sätt igång, Buschen väntar!