Lex Timpa
Kul final igår med en helvändning på bara fyra minuter. Precis som ass.förbundskapten Roland Andersson sa till Classe så blir ju en match mer givande om man sympatiserar med ett av lagen. Jag funderade på vilket jag skulle hålla på och det var riktigt svårt skulle det visa sig.
Jag hejar ju varken på Barca eller Arsenal traditionellt särskilt mycket men samtidigt spelar båda en offensiv och attraktiv fotboll så jag var alltså helt neutral i utgångsläget. Ganska tidigt brukar jag ta fram svenskaspekten men där var det ju också lika, en i varje lag. Arsenal hade förvisso lite försprång eftersom Ljungberg startade, vilket Larsson inte gjorde. Fast det jämnade ut sig eftersom han kom in tidigt i andra. Då får man gå efter vem av dom som är betydelsefull för sitt lag och gör en bra match. Men återigen blev det oavgjort eftersom båda var väldigt viktiga för sina lag och presterade riktigt bra.
I nästa steg fick jag därför gå efter om det inträffade nån "moralisk orättvisa" s.a.s. Men där drabbades ju båda eftersom FCB blev blåsta på ett ledningsmål samtidigt som Lehmann (och indirekt även Pirès) utvisades enligt den hårda regeln som Glenn ogillar. Frisparken blev resultatlös och AFC var en man mindre för resten av matchen. Men det numerära underläget ledde ändå till en 1-0-ledning, vilket utjämnade eventuella sympatier igen.
Det var då jag kom på det! Jag tog till det genidrag som min högstadiefritidsledare en gång lanserade när min kompis (som gick i åttan) delade en löptävlingseger med sin kompis (som gick i nian):
Jag hejar ju varken på Barca eller Arsenal traditionellt särskilt mycket men samtidigt spelar båda en offensiv och attraktiv fotboll så jag var alltså helt neutral i utgångsläget. Ganska tidigt brukar jag ta fram svenskaspekten men där var det ju också lika, en i varje lag. Arsenal hade förvisso lite försprång eftersom Ljungberg startade, vilket Larsson inte gjorde. Fast det jämnade ut sig eftersom han kom in tidigt i andra. Då får man gå efter vem av dom som är betydelsefull för sitt lag och gör en bra match. Men återigen blev det oavgjort eftersom båda var väldigt viktiga för sina lag och presterade riktigt bra.
I nästa steg fick jag därför gå efter om det inträffade nån "moralisk orättvisa" s.a.s. Men där drabbades ju båda eftersom FCB blev blåsta på ett ledningsmål samtidigt som Lehmann (och indirekt även Pirès) utvisades enligt den hårda regeln som Glenn ogillar. Frisparken blev resultatlös och AFC var en man mindre för resten av matchen. Men det numerära underläget ledde ändå till en 1-0-ledning, vilket utjämnade eventuella sympatier igen.
Det var då jag kom på det! Jag tog till det genidrag som min högstadiefritidsledare en gång lanserade när min kompis (som gick i åttan) delade en löptävlingseger med sin kompis (som gick i nian):
Han gav helt enkelt förstapriset till niondeklassaren och andrapriset till min kompis i åttan med den otroliga motiveringen att han ju hade möjlighet att vinna nästa år, vilket den förstnämnde inte hade!!
Så igår resonerade jag på samma sätt som han gjorde vid prisutdelningen:
"Tyvärr, Fredrik, men du får bli tvåa den här gången för du har ju fortsatt chans att vinna nästa år. Det är bara att ta nya tag och komma igen då!"
Följaktligen gladde jag mig åt Henriks blåröda triumf och kommer nästa CL-säsong att heja på Arsenal.
Kommentarer
Postat av: Bullen
Stabilt resonemang. Det låter iallafall som du har tagit dig en rejäl funderare på saker och ting.
Trackback