triviologi

Såg att det var tid för Rockbjörnsröstande och klickade på länken för att kolla in det lite närmare. Bland det första jag lade märke till var ett par rader i adressfältet. Att de vill veta åldern på de röstande är väl ok, det är ju en ren konsumentgruppsundersökning. De vill kolla demografisk spridning och vilka åldersgrupper som tilltalas mest så att de kan anpassa annonseringen, helt enkelt. Men att det oftast verkar vara - och att de därför utgår ifrån att det bara är - fjortisar som röstar avslöjas av föregående ruta, benämnd "lunarnick". Visst, jag har aldrig varit insatt i Lunarstorm men jag har en hel bunt fördomar om det och den största är att det vänder sig till barn under 17 år... Men just eftersom det alltid är fjortisbrudarna med för hög månadspeng som lever sina liv genom mobiltelefonen som sms-röstar i alla dokusåpor/musiktävlingar så är det ju dom som påverkar en oproportionellt för stor del av populärkulturen och dess utveckling. I 999½ fall av 1000 bryr jag mig inte men när det gäller Rockbjörnen gör jag ett undantag och gör mitt för att påverka slutresultatet.

Då visade det sig att det inte fanns några givna alternativ eftersom det var den första omgången. Och utan nomineringar uppstår både begränsningar och möjligheter. Det är ju t.ex. svårt att på rak arm minnas alla 2006 års skivsläpp (men där har AB en sidoartikel till hjälp) och den annars oväsentliga skillnaden mellan någon som är nykomling och någon som har slagit igenom oavsett skivans nummer är ju i detta fall betydelsefullt. Möjligheterna är ju såklart att man kan rösta på artister man gillar men som antagligen inte har sålt tillräckligt mycket för att de skulle finnas med i slutrundan.

Första kategori att ta ställning till är Årets svenska kvinnliga artist. Här är utbudet magert. Skulle man rösta på beiga, platta och tråååkiga Lisa Miskovsky? Eller på tonårsromantifierande 80-talsschlagerfetischisten Linda Bengtzing? Nä, som tur är finns det ett namn som jag gillar på riktigt: Anna Ternheim, så min röst faller på henne, trots att jag bara har hört hennes senaste skiva ett par gånger. Men den är helt ok so far.

I andra fältet gäller Årets svenska manliga artist och inte heller här duggar kandidaterna tätt. Håkan Hellström är ju en glad prick men det hjälper tyvärr inte i det här sammanhanget. Och när det gäller alternativet Basshunter är det bara att travestera på hans egna skivtitel: LOL...! I brist på annat får den gamle 90-talshjälten Eric Gadd bli mitt val. Men inte för skivan som jag ej tänkt lyssna på utan p.g.a. en färgsprakande, tajt svängig hårdfunkande och jäkligt bra konsert i somras.

Därefter är turen kommen till Årets svenska grupp och här finns det några band att välja på. Mina gamla favoriter Bo Kaspers har diskvalificerat sig själva genom att ge ut en skiva där de har lämnat alla musikaliska finesser som jag gillade med dom. Kvar finns bara tänkvärda texter (antar jag - har lyssnat en gång + att jag normalt inte "perceptuerar" låttexter) på svenska med rak rockbakgrund som säkert passar utmärkt till Winnerbäcks och Olle Ljungströms publik men inte till mig. Torgny Melins som jag skrivit om tidigare kanske? Kul grepp som humor men såklart inte med i diskussionen här. Peter, Bjorn and John hade en bra och annorlunda låt som spelades mycket i somras men jag har inte hört det övriga på den skivan. Jag beslutar mig för att rösta på Helt Off trots att jag bara hörde förstasingeln i våras. Men jag såg dem för några veckor sen på en riktigt bra spelning. Det var stabilt och glatt gung hela tiden och när Tiny Tim till sist dök upp på scenen höjdes temperaturen ytterligare. Ska fixa den skivan snart.

Vidare följer Årets svenska låt och här får man tänka till lite extra. Nyss nämnda Peter, Bjorn and Johns låt "Young folks" är tveklöst en kandidat. Men det är däremot inte "Det går bra nu", som nämnts tidigare. "Gilla läget" kanske...? HAHAHA! Vapnets "Thoméegränd" var ju en söt popsak men valet står ändå mellan Helt Offs "Det brinner i Paris", Salem Al Fakirs "Good song" och Koops "Come to me". Den förstnämnda svänger bra men kanske är lite väl revolutionär... (fast jag bryr mig ju inte direkt om texter ändå, som sagt). De andra är ju aktuella nu, vilket gör dom svårbedömda. Men jag väljer ändå den sista p.g.a. att det är en cool jazzy feel-good-låt. Priset till årets sämsta låt borde iaf gå till Thåström för hans radiodänga från i somras, vad den nu hette. Det är inte alltid en P3-låt får en att orka byta kanal men det lyckades denna med. Varje gång...

Årets svenska skiva blir riktigt svår. Jag har mest lyssnat på utländska skivor i år. Men bland förslag som Ternheim, Christian Falk och Fibes Oh Fibes! får Anna Ternheims "Separation road" min röst för en solid melankoli-pop-platta. Men också p.g.a. att jag knappt har lyssnat på nån annan hel svensk skiva...

Priset för årets svenska nykomling skulle Salem Al Fakir kunna få men hans albumsläpp är inte förrän andra sidan nyår så jag vet inte om han är kvalificerad. Jag hoppas iaf att få höra mer av honom i framtiden. Men jag väljer ändå att rösta på I'm from Barcelona för de var verkligen en pigg nykomling när de kom med sin kombination av klassisk svensk gladpopindie och Polyfonic Spree förpackad i en 80-talsskolfotoimage. Tre catchy trallsinglar har snurrat på radion och trots att undertecknad var lite halvskeptisk charmades jag av dom och deras totala eufori på en spelning i somras (och blev dessutom lite kär i maraccastjejen med de stora glasögonen...♥)

Sedan tas klivet ut i världen och först ut är den svåra kategorin årets utländska artist. Hade varit kul att rösta på Van Morrison men jag har inte hört det alster han tävlar med. Snoop känner jag inte för och Jay-Z har nyss släppt så han får ju svårt att hävda sig. Christina Aguilera har lite oväntat blivit en liten kandidat eftersom hon försökte ta det "back to basics", som hon själv hävdar. Samplat gammalt jazzblås och referenser till ett stilfullt förflutet är lovvärt men det håller inte ända till en röst. Eftersom jag är en John Legend-fan så borde jag kanske rösta på honom men hans uppföljare känns än så länge sämre än debuten. Det finns ingen låt som fastnar på samma sätt som förra gången. Pharrells skiva har ju inte slagit så som man trodde så det får väl bli Justin Timberlake här. Han har ju två singlar som snurrar rejält därute, även om de är klart sämre än dom från hans förra skiva.

Nästa kategori är däremot den lättaste. Årets utländska grupp är definitivt Gnarles Barkley! Atlantatokig funkpop med hiphopkänsla. Roliga, coola och snygga temagig och -videor och sköna låtar (åtminstone de tre singlarna) som blir till en vitamininjektion på fester eller om man bara vill pigga upp sig hemma. Mer av Prince Gnarles i framtiden! Utmanare var Outkast men de har den otacksamma uppgiften att jämföras med sin förra skiva som ju gjorde fundamental succé överallt. Den nya är ju betydligt ojämnare. The Roots ska också nämnas för de hade nog fått min röst om inte SeLo och Faromusen blandat sig i. Rötternas skiva är helt ok men framförallt gick deras gig förrförra veckan inte av för hackor...

Vad gäller årets utländska låt gillade jag länge "Put your records on" med Corinne Baily Rae men den har inte stått sig fullt ut. Istället kommer Gnarles Barkley även här och blandar sig i striden. Både deras första- och andrasingel, "Crazy" resp. "Smiley faces", tillhör ju musikårets 2006 absoluta höjdpunkter. Men på målfoto kommer Lupe Fiasco (ft. Jill Scott) och vinner min röst med "Daydreamin'". Den har en stark melodi, både stråksamplingen i versen och sången i refrängen. Sen tycker jag att den gode Lupe gör bra ifrån sig på miken och framförallt kan man se framför sig tre black dudes som dansar simultant vid varsin mikrofon och knäpper med fingrarna samtidigt som de sjunger "I fell asleep and met the flowers for a couple of hours..." Hög coolhetsfaktor...

Avslutningsvis gäller det att utse årets utländska skiva. Prince Gnarles skiva "St Elsewhere" är naturligtvis högaktuell här också. Sen har vi outsiders som Outkast, Legend, Timberlake och Pharrell men de når inte ända fram, som nämnts. Nej, här röstar jag på The Roots "Game theory" (som även gillas av andra). Den är svartare och råare än tidigare och har en touch av rock i sig. Jag gillade nog förra skivan bättre men den är ändå jämn och bra så spelteorin får bli mitt val. (Och har man Brother ?uests trumstock hemma måste man helt enkelt vara lojal... :) )

Sådär, det var mina val i första omgången av årets Rockbjörnsomröstning, vilka är dina?