triviologi

Efter att ha legat i ide i en 10-15 år vaknade så den ryska björnen för några år sen och nu är den uppenbarligen jävligt hungrig. Fler och fler arga björnvrål hörs bortifrån öst i takt med att den militära styrkan och självförtroendet växer:
 
Migplanen är uppe och kaxar bra mycket oftare än tidigare. En ubåt satte häromåret en rysk metallflagga på Nordpolens botten för att symboliskt muta in området och visa Rysslands avsikt att vara med och fajtas om de rikliga naturtillgångar som blir allt mer åtkomliga i takt med att isen smälter. Den goda ekonomiska tillväxten har gjort det möjligt att pumpa in pengar i det klassiska propagandainstrumentet idrott, vilket har gett utdelning i form av bl.a. VM-guld i hockey och succéartat spel i fotbolls-EM. De många ryska dopningsfallen inför OS för ju också onekligen tankarna bakåt i idrottshistorien där auktoritära stormakter systematiskt dopade sina idrottsmän till medaljer för att visa på det egna landets överlägsna politiska system och nationella storhet. Tack vare att dagens antidopingteknik är långt framme kunde dessa åka fast - statssanktionerat dopade eller ej. Putins frustration över de hittills uteblivna ryska OS-framgångarna gjorde f.ö. att han härom dagen dubblade segerpremierna för ryska OS-guld.

Och så då nu när de för några dagar sedan genomförde en militär aggression mot ett annat europeiskt land för att slå ner ett uppror i värsta Sovjetanda. Det som är riktigt obehagligt är den taktik de använde för att legitimera attacken: Jag trodde först att det gällde en illa behandlad minoritetsbefolkning bestående av "etniska ryssar" med ryskt medborgarskap men så fick jag veta att Moskva under en tid har skickat in en trojansk häst i Sydossetien i form av ryska pass till georgiska sydossetier. Dessa pass kunde nu alltså öppna porten och låta den ryska arméns tanks rulla in efter det att den sydossetiska separatiströrelsen hade passat på att sätta igång/intensifiera sina provoktioner gentemot Georgien medan världens uppmärksamhet var riktad mot Peking-OS. En väl planerad och slug strategi från Master Brain Putin, således. Rapporter säger visserligen att det mest är militära och administrativa mål som har förstörts men i alla krig kommer civila emellan och så även i detta fallet. All respekt för de georgiska dödsoffren men det som gör det hela så skrämmande är hur Marionett-Medvedev argumenterade i sitt tal. Han hävdade ungefär att aktionen var nödvändig eftersom Moskva inte stillasittande kunde se på hur deras landsmän led, utifrån principen om att alla ryssar ska vara trygga eftersom Ryssland alltid kommer att försvara sina medborgare var de än befinner sig. Medvedev (=Putin) anser sig alltså inte vara Rysslands president, utan ryssarnas, vilket är exakt samma retorik som Hitler använde för att sätta igång sina ondskefulla planer. Hitler var inte Tysklands kansler, han var tyskarnas kansler och gav sig därför rätt att med våld gå in i grannländer med tysktalande befolkning. Med tanke på det gamla Sovjetväldets geografiska omfattning och därmed spridning av ryssar har Moskva med denna doktrin alltså öppnat för att kunna intervenera militärt i hela det f.d. Sovjetunionen. Det internationella samfundet tycker naturligtvis att resonemanget är helt horribelt. Och det hjälper inte heller att de skyller på att USA också har ställt sig över internationell rätt  med anfallet på Irak eftersom det också var fel. Hursomhelst har Ryssland nu spänt musklerna och den officiella vapenvilan är i praktiken en militär förlust för Georgien, vilket innebär att Moskva kan diktera politiska villkor. Att det finns gott om olja i trakten är det ju heller ingen som bortser ifrån. Sydossetien och Abchazien knyts närmare Ryssland och snart kanske annekteras helt. Tblisiregeringen är bestraffad och varnad så att den inte ska mopsa upp sig fler gånger och övriga länder inom Rysslands "intressesfär" har fått sig ett statuerat exempel på vad som kan hända om man vill gå med i NATO eller på andra sätt släpper USA inpå knutarna. Omvärlden i stort har fått se en styrkedemonstration som Ryssland kan spela på för att kaxa sig som en stormakt med ambitioner.

Tecknen är alltså många på att Ryssland har bestämt sig för att ta revansch och återupprätta sin sargade nationella självbild. Jag har resonerat om det tidigare men inte bloggat om det förrän nu när det blev såhär konkret men det är faktiskt fler paralleller än legitimerande anfallsargument som kan dras mellan dagens Ryssland och 30-talets Tyskland:

• Historik som ett storslaget land, internationellt högaktat med en stark och stolt nationell identitet.

• Ett förlorat "krig"/krig, (kalla kriget respektive 1:a världskriget) som gjorde att segrarländernas förnedrande villkor gällde, vilka orsakade många års försvagning, bitterhet och en längtan tillbaka till fornstora dar då man blev tagen på allvar.

• En stark, demokratiskt vald ledare (Putin respektive Hitler) som för landet mot en allt mer auktoritär inriktning men som ändå är populär på hemmaplan för att han helhjärtat har bestämt sig för att återupprätta den nationella hedern och åter göra landet till en respektingivande internationell aktör.

• Kraftig militär upprustning.

• Uppmålande av yttre hot (USA/NATO/Väst och kanske snart EU respektive det judiska samhället/kommunism/liberalism).

• Global ekonomisk oro, konjunkturnedgång, ökande arbetslöshet och begynnande framidspessimism efter flera år av rekordartade goda tider som gjort att ingen har trott att sämre tider nånsin ska komma tillbaka.

• En internationalpolitisk era av fred, nedrustning, samförstånd, enighet och en övertygelse om att det sista kriget är utkämpat. 

Vad gäller den sista punkten skapade det i Tysklands fall en omvärldsnaivitet som gav landet goda förutsättningar att ostört ladda och rusta för revansch. Därför är det ytterst viktigt att nu inte bryta alla band med Ryssland som annars skulle vara logiskt efter att relationerna med väst nu har försämrats gravt. Omvärlden måste istället inlemma och knyta upp landet så mycket som möjligt i ömsesidiga ekonomiska förbindelser och andra former av nätverk så att lugnet kan bestå.