How to dismantle an SD-debattartikel

Rubriken travesterar på en albumtitel av U2, med den skillnaden att Sverigedemokraterna inte är någon atombomb. För det första är de ett pytteparti med bara 2,9% av väljarna bakom sig och även om Åkessons lögnartiklar under hösten, framförallt den i AB, gjorde att den här klassiska kategorin missnöjesröstare och rättshaverister uppgav för opinionsmätningsinstituten att de tänkte rösta på dem är det trots allt bara mätningar och inga reella förändringar på en valdag. Dessutom var vissa mätningars uppgångssiffror inte ens statistiskt säkerställda. Nu har dock vinden vänt och också opinionsmätningarna visar att SD är på nedgång.

Men även om partiet mot förmodan skulle komma in i riksdagen i höst kommer de inte att kunna åstadkomma någon atombombslik politisk förändring som deras bittra väljare verkar tro. Och det är alls inget demokratiskt problem för om man är ett så litet parti måste man hitta likheter att samarbeta kring med andra partier och som väl är finns det ingen annat parti som ens vill ta i SD med tång - inte av mobbing eller väljarförakt, utan av ideologiska skäl. Partiet och dess sympatisörer är nämligen ett gäng unkna folkhemsnostalgiker som vill "tillbaka" till ett samhälle som bara har funnits i Lilla Jönssonligan! De verkar rädda för framtiden, att döma av hur mycket de kämpar för att skrämma folk om vad som hotar runt hörnet "om inget görs nu". Integrationspolitiska förbättringar bör man såklart debattera i sak men olyckskorpar som för fram domedagsprofetior har det ju funnits i alla tider och samhället är ju trots allt ganska bra fortfarande, så den sortens folk ska hållas så långt borta från den lagstiftande församlingen som möjligt.

Igår tjänade jag de goda krafterna tolerans, öppenhet, religionsfrihet etc. genom att alltså montera ner och ta udden ur en debattartikel av sverigemokraten Ted Ekeroth på Newsmill. Den här gången var det ännu en misstänkliggörande text om islam på klassiskt SD-manér:

Det går att skriva precis likadant om snart sagt alla religioner och många rörelser med lång historia. För att belysa hur jag menar lånar jag den religion som jag själv tillhör och således kan mest om, kristendom, och visar hur man med fula knep skulle kunna misstänkliggöra den exakt lika mycket om man använder samma argumentationsteknik som SD använder sig av gentemot islam:

1. Man slår fast att kristendom är en politisk ideologi eftersom bibeln innehåller Guds ord och att dessa ställer upp regler för hur man bör leva. 2. Man återger stränga, dömande textutdrag från gamla testamentet som de allra flesta troende kristna inte lever efter. 3. Man gör en historisk tillbakablick till medeltiden (!) där människor under korstågen tvångsdöptes eller höggs ihjäl i Guds namn. 4. Man tar upp kristendomens expansion med missionärer som sprider religionen i världen, vilket ju alla religioner har inslag av för dels har de uppstått i en mindre krets och spridit sig till fler per se men också det logiska i att alla människor som har upplevt något positivt ju gärna vill tipsa andra om det. Lägg därtill uppmaningen från Jesus om att gå ut i världen och göra alla till lärjungar. 5. Man letar upp och åberopar höga procentsiffror från någon undersökning om värderingar hos människor i strängt troende och religiöst konservativa miljöer, t.ex. pingströrelsen. Det är inte svårt att tänka sig att sådana personer hade velat ha mer inslag från bibeln i svenska lagar och samhället i stort om de hade fått bestämma ensamma. Det hör ju i princip till sakens natur. Ändå är och förblir samhället självklart sekulärt. 6. Man tar upp förflugna citat från t.ex. galna hatpredikanter i USA, t.ex. det här med att det skulle ha varit Guds verk att så många svenskar dog i tsunamin och att de förtjänade det för att svenskar i hög utsträckning lever i synd och otukt (bara t.ex. genom en så enkel sak som samboskap), samt att landet åtalade en "Guds tjänare" (Å. Green). 7. För att visa att denna "farliga utveckling" också sker i dagens Sverige tar man upp Knutbymordet där barnflickan uppmuntrades av sin pastor att mörda i Guds namn. Man drar generella slutsatser utifrån detta enskilda fall och slår upp det som en "trend". 8. Man hittar på ett nytt ord, vilket är en av Sverigedemokraternas specialgrenar. De har en hel arsenal med påhittade ord som alla klingar misskrediterande gentemot immigranter på olika sätt. I mitt exempel här hittar jag alltså på ordet "kristifiera" för att antyda att kristendom utgör en hotande trend som slukar allt i sin väg och växer på bekostnad av det "normala" - "det svenska sättet att leva" eller någon dylik klyscha. 9. Man blandar äpplen och päron och tar seriösa representanter i den högre samhällsdebatten med mer eller mindre kristen anknytning, t.ex. KD och broderskaparna, och slår ihop dem med desto mer extrema aktörer, kanske en tungotalande Ulf Ekman eller en domedagsmoralpredikande Helge Fossmo, och ger sken av att alla dessa tillsammans står bakom "denna växande hotbild". 10. Till sist spekulerar man helt fritt om framtiden i någon vag, platt, innehållslös men klyschigt hotande textrad: "om vi inte lyckas med att inse detta kommer vår frihet och självständighet att vara ett minne blott!"

Hux flux har en bild framkommit om att alla världens kristna skulle vara onda och ha dolda agendor för att ta över världen och förslava dess befolkning, ungefär. Och att detta hemska också pågår i Sverige. En befängd bild som naturligtvis är helt nonsens!

Så jag säger det en gång för alla: Man kan alltså inte göra som Sverigedemokraterna och bunta ihop och misstänkliggöra en hel religions flera hundra miljoner utövare!

Intressant om social oro på Folk & Försvar

Mycket bra anförande av Nyamko Sabuni om utanförskap och social oro på Folk & Försvars rikskonferens i Sälen. Det var nytt för i år att diskutera säkerheten även inom landet. Utanförskap är ju illa i sig själv men det göder också extremistiska grupper som anser sig få vatten på sina kvarnar och därmed kan fortsätta motarbeta demokrati, tolerans, människors lika värde etc. Sabuni slog därför fast att det är viktigt att motverka alla former av både högerextremism, vänsterextremism och islamism för att sedan kunna komma till rätta med utanförskap och social segregraton. Bra statement, för det är ju inget motsatsförhållande och ingen av de ljusskygga krafterna ska kunna komma undan. Sen sa hon också att segregerat boende aldrig har varit ett problem i sig, vilket också är helt riktigt! Var och en har ju rätt att bosätta sig var man vill så det är väl klart att människor flyttar dit där de känner sig hemma. Skulle staten tvångskommendera folk till olika orter eller? Knappast. Karl-Oskar och Kristina drog som bekant till Minnesota för där hade ju de flesta andra svenskar slagit sig ner. Problemet är istället arbetslösheten för det är ju på arbetsmarknaden som integrationen sker/bör ske.

Sen kom Rosengårds närpolischef och berättade att av 22 000 invånare i stadsdelen så är det bara 2-300 som är intressanta för polisen. En så låg procentsiffra för att vara stämplat som problemområde får man ju inte känslan av att det är när man följer rapporteringen eller läser högerextrema åsikter i webbartiklars kommentatorsutrymmen. Men nu vet vi. Klart folk som bor där är trötta på att bli bemötta som om de var kriminella. En frustration som i sin tur gör att vissa ungdomar slår sig samman i en identitet av utanförskap, klejmar sitt geografiska område och betraktar alla andra som fiender. De ställer till upplopp, blir understödda av tillresta vänsterextremister som tillsammans jävlas med polis och brandkår, samtidigt som utomstående passar på att betala för att få sin bil försäkringsbedrägligt uppeldad. Islamister vill inte släppa ut fru och barn i samhället och media rapporterar återigen om oroligheter från just detta område. Och på behörigt avstånd sitter högerextremister och smygrasister och skuldbelägger alla med brunt skinn och "osvenskt" namn. Man förstår att ingen vill förknippas med ovanstående och att man flyttar om man kan. Rosengårdskolans rektor berättade att hälften av skolans elever byts ut vart 4e-5e år och att de ersätts av nya som logiskt nog är mer resurskrävande. Och det är ju det som är synd. Om det bara hade varit högre status så att de mest framgångsrika hade velat stanna kvar så hade de med sin ortskunskap och socialt kapital kunnat dra fram andra och på sikt utveckla hela stadsdelen.

Men allt är inte negativt. Nalin Pekgul berättade visserligen sen om att de fåtaliga islamisterna ändå har gjort framsteg i Sverige under de senaste 30 åren och om deras strategi för rekrytering av vanliga muslimer. Men också om motreaktionen där människor oavsett bakgrund samlas runt demokrati och tolerans och kämpar för de goda värdena. Hon vittnade t.o.m. om hur människor med bl.a. kurdisk och turkisk bakgrund, trots ländernas fientliga historia, hade bestämt sig för att samarbeta och stötta varandra för öppenhet och integration och mot islamistiskt förtryck. That's the spirit för att kunna ta ytterligare några steg på vägen för att uppnå social och ekonomisk rättvisa på sikt.


Enkla samvetspengar för gymen

Runt nyår började gymkedjornas reklam rulla på tv, kvällsisarna började köra hälsotema med smalmat och träningstips och t.ex. ikväll har Förkväll (som presenteras av två hälsoföretag) en personlig tränare som gäst som låter b-kändisen använda gymmaskinen som de har släpat dit.

Det märks alltså väldigt tydligt att det är januari. Denna tid på året då gymen under några veckor är överfulla av nyårslöftesgivare, beach-10-målsättare och folk med dåligt hälsosamvete som försöker nystarta sina osunda liv genom att motionera bort julmaten runt låren. Nu är ju jag priviligierad med bra gener (som mina gymande kompisar har sagt) så jag måste inte träna på det där sättet och jag har inte heller dåligt samvete för att jag inte gör det, så därför ska jag inte hacka på de här människorna som försöker bearbeta sin dåliga karaktär och ta den överviktiga tjuren vid hornen. Jag hejar på er! Det jag däremot tänkte hacka lite på eller åtminstone reflektera över är gymföretagen, för det faktum att många, många av januarigymbesökarna faller ifrån år efter år drabbar inte gymen som man skulle kunna tro. Det är snarare tvärtom eftersom det blir mindre trängsel och mindre slitage på utrustning och lokaler. Användningsavgifterna får de nämligen in ändå eftersom de ser till att koppla januarigymarnas stora nystartsambitioner till sina samveten. Betalar man per besök är det jättedyrt och likaså om man skulle faktureras i efterhand utifrån hur många besök man har gjort. Att förbinda sig till autogiro, som månadsvis drar medlemsavgiften av sig själv, har dock självklart utformats så ekonomiskt förmånligt att man är dum om man inte slår till på det. Man ska ju ändå ha träningen som en återkommande vana och ett pengatickande medlemskap kan ju också bidra till att ge en extra motivation att släpa sig dit när det börjar ta emot. Sen, fram på vårkanten, när snön har smält och solen lyser mer, man har fullt upp med annat och inte känner nån träningsmotivation överhuvudtaget och därför tycker att man likaväl kan spara gymutgiften genom att säga upp medlemskapet som ju ändå aldrig används - ja då måste det göras med en aktiv handling. Och det är just där och då som det dåliga hälsosamvetet väcks till liv igen och man skjuter självklart uppsägningshandlingen på framtiden, tänker att bara efter nästa projekt ska man ta tag i träningen igen så man blir snygg till sommaren. Gymägarna kan därmed luta sig tillbaka, njuta lite till av sin spegelbild och bara se på när kosingen tickar in från deras kära passiva medlemmar. En mycket utstuderad affärsmodell, alltså, vilken har illustrerats i Vänner på ett mycket träffande sätt:



Inte för att jag påstår att gymen på något sätt bryter mot några regler. De får naturligtvis använda sig av de tillåtna villkor som de tjänar bäst på. Men gällande dem som betalar utan att träna hoppas jag att de antingen börjar träna ordentligt eller också har guts nog att kapa autogiroförbindelsen. Lycka till!