triviologi

Råkade fastna framför Uppdrag Granskning igår kväll, där mänskligheten visade sig från sin vackraste sida... INTE! Det handlade om ett litet samhälle som sluter upp fullständigt bakom en dömd dubbel våldtäktsman och vänder sig MOT offren! Och formligen sprutar ur sig lögnaktiga rykten om dem, helt tagna ur luften! De tillskrivs felaktiga och motstridiga uppgifter och de får stå ut med påhopp och hot, det ena värre än det andra.

Attityden är att "inte kan väl HAN ha gjort nåt fel? Han är ju en poppis-kille!" Knappt man tror sina ögon. Men så är det ju. Vissa människor som har ägnat hela sina liv åt att fjäska till sig popularitetspoäng, manipulera sin omgivning och sen ta sig friheter och köra över folk som de har identifierat som svagare. De tror – och är vana vid – att de kan komma undan med precis vafan som helst! Och de duperar alla i sin omgivning. Svaga ja-sägare som älskar att sola sig i glansen hos poppis-gängledaren i fråga och därför lägger all sin energi på att sprida så mycket skit om den statushotande motståndaren som möjligt. De njuter av denna bekräftelse som är så viktig för dessa egentligen så svaga människor som bara har ytligt självförtroende i massor men ingen tillstymmelse till inneboende självkänsla. Skolgårdsbullymentalitet i sin mörkaste dager. Och när hybrisen är på topp finns det inget dessa inte kan styra. Alla hinder, stora som små, har ju flyttats förr utan problem, så utan att tveka tar de sikte på att själva forma och diktera vad som är sant och inte och lyckas såklart även med detta. Därmed har de också tagit fullständig kontroll över historieskrivningen och människor i flera led därifrån i alla åldrar och positioner vet vem som är god och vem som är skurk – ”egentligen”. Man har ju träffat på den här sorten och känner igen attityden helt och hållet från detta fallet.

Som om det inte vore illa nog med en våldtäkt, efter att ha förflyttats till en annan skola bjöds han in till sin gamla skolas avslutning, manifesterade sin sociala makt och tackade sen för inbjudan genom att våldta en tjej till! Och ändå fortsätter i stort sett alla i byn att hålla honom om ryggen!! Hur mycket ska en sån människa få göra innan han får folk emot sig?!

Underutvecklade fjortismobbare har man ju inga höga tankar om från början men det sjukaste är ju att det är VUXNA som driver på! Skolpersonal (!) och prästen (!) ger honom passivt stöd genom att uppträda "neutralt" och legitimerar på så sätt mobbningen mot tjejerna. När han är fälld (t.o.m. efter erkännande respektive DNA) så står inte ord mot ord. Då kan man i deras befattningar inte vara "neutral". Då ska man ge offren sitt uttalade stöd och signalera det i allt man gör.

Sen kommer den vuxna allmänheten i bygden som egentligen ska ha den mogna, återhållsamma rollen. Men inte då! När förtalsvindarna blåser rättar folk in sig i ledet och hjälper till generöst med bensin på elden. Ingen tänker en enda kritisk tanke och ingen går emot strömmen, precis som i Kejsarens nya kläder. Gärningsmannens mamma bloggar för att "rentvå" sin son, som ju har blivit "lurad och ditsatt av hämndlystna tjejer, eftersom ju han inte skulle kunna ha gjort det på riktigt – han är ju inte den typen…" Hatet frodas på nätet, t.ex. i en Facebookgrupp med tusentals medlemmar! Skvallrarna ger varandra bekräftelse och snacket går på byn. Riktigt förbannad blev man när reportern ringde några av de vuxna förtalarna och efter att ha fått anklagelserna serverade frågade varifrån de hade fått sin stensäkra information. Svaren han fick i dessa båda samtal var ordagrant: ”bekantas bekanta”, respektive ”nån som sa”…! Man tror ju knappt det är sant!!

Och denna obildade pöbel har rösträtt! Om det ska vara språktest för medborgarskap borde det ju åtminstone vara prov i kritiskt tänkande för att få rösta! Då skulle boskap som denna förbli omyndig.

Var då programmet vinklat på något sätt? Tendentiöst? Otillbörligt gynnande av offren? Några som helst tveksamma inslag? Nej, absolut inte. Allt redogjordes väldigt tydligt. Erkännandet från första brottet spelades upp och det berättades att han dömdes för det i både tingsrätt och hovrätt och att HD inte fann nödvändigt att ens ta upp det. Gällande det andra brottet fick vi veta att den fällande domen baserades på stark DNA-bevisning (som ändå betvivlades av folkhopen!) samt vittnen. Allt var således helt vattentätt redogjort för. Grävande journalistkollegor berömmer reportaget för att det var så bra gjort och föreslår t.o.m. Stora journalistpriset.

Det finns få saker som jag föraktar så mycket som självutnämnda förståsigpåare som ”har hört”, ”känner” eller ”tror” olika saker hit och dit. Självgott tror de att de är steget före alla andra, utan att fatta att det just är såna som dem som bygger och utgör pöbelmentaliteten.

Precis som i viskleken förvanskas rykten direkt. Är det nån som inte vet det?! Någons spekulationer betraktas som fakta hos en annan person, som i sin tur fyller i ny skit i sin ”tolkning” och sprider den vidare till nästa nyfikna person, som girigt sväljer allt med hull och hår! Och för kedjan vidare. Skjuter först och frågar sen. Likt blodtörstiga pirayor eldar de på varandra mot en masspsykos där alla växer på den lilla människans bekostnad. En ensam person som står helt övergiven utan minsta chans att få gehör för sin sak när människors kollektiva flodvåg av smutskastning väller in. Och skvallermekanismens skeende är knappast unikt för denna håla. Liknande scenarier har uppstått och kommer tyvärr uppstå i andra miljöer där alla känner alla. Så lär ut mer om källkritik och ifrågasättande i skolan, på alla nivåer!

Väldigt bra och viktigt att Uppdrag Granskning på det här sättet visar ryktesspridningens fula tryne.

Jag säger som en nordnorrländsk Robinsondeltagare sa i det programmet en gång: SKÄMMES, TA MIG FAN!

Ett halvår är kvar till valet och mycket mycket kommer givetvis hinna hända men det är ändå en lagom tidpunkt för att slå fast mina prediktioner så ni vet vad ni ska tippa på, samtidigt som jag får allt svart på vitt så att jag sen, efter valet, kan summera och slå mig för bröstet för vilket politikanalytiskt geni jag är… ;)

Jag går igenom partierna lite hur jag känner för och börjar med det senaste valets, EP-valet that is, succéparti, Piratpartiet, som nu har fått se sin chans att komma in i riksdagen försvinna slutgiltigt.

I somras var det många som mönstrade på och sa ”Ay, ay, Piratpartiet!”. Men härom veckan läste jag en till synes oansenlig nyhet som fick mig att säga ”aj aj, Piratpartiet…” För även nu under det senaste halvåret, när PP har varit totalt osynligt, har jag hela tiden räknat med att en digital Fågel Fenix-process skulle ske som skulle ta dem tillbaka in i debatten. Och detta enbart genom att hovrättsförhandlingarna mot Pirate bay skulle inledas i slutet av sommaren i alldeles lagom tid före valet. Rätten tänkte sig först köra målet nån gång mellan 1 september och mitten av oktober men efter att ha kollat med advokaterna valde man den senare delen. Preliminärbokat är nu nio förhandlingsdagar som börjar under den sista veckan i september, vilket således är minst två veckor försent för att ha chans att påverka parlamentssammansättningen. Och de åtalade piratkaptenerna är missnöjda med tidpunkten, även om de inte anger några politiska skäl öppet. Snacka om dyr skärgårdsvistelse (eller var nu advokater är på sensommarsemestern) i Falkvinges m.fl. ögon. Oöverskådligt priceless!

Konsekvensen av detta datumval blir därför att PP kommer att stanna i den nuvarande medieskuggan man befinner sig i. Man har god chans att bli nionde största parti på kanske 2% om man lyckas engagera sina gräsrotscomputergeeks men inte större än så när man inte alls förmår att sätta sin fråga på agendan på samma sätt som Stockholms tingsrätt hjälpte dem med inför och under sommaren 2009.

Urban datakunnig medelklass kommer därmed rösta på sina nya/nygamla favoriter som de har varit inne på ett tag, nämligen pop-partiet Miljöpartiet. Skälet är den fräscha framtoning de upplever och inte nödvändigtvis dess miljöpolitik. Piratpartiets andra kärntrupp – yngre killar – väljer soffan, en trött röst på föräldrarnas parti eller, när det främst gäller de skånska grabbarna – Sverigedemokraterna. Den senare kategorin har datorer och rasism som fritidsintressen och lämnade tillfälligt SD för det mer haussade PP vid EP-valet i somras men har sen länge återvänt till SD. Nästan så man undrar om dessa personer ens minns Piratpartiet vid det här laget. Sen är det ju i mina och i de flesta andras ögon obegripligt hur någon människa överhuvudtaget kan hoppa mellan just dessa båda partier, som står så oerhört långt ifrån varandra politiskt. Men dessa snubbar kanske inte är jättepålästa eller helt ideologiskt drivna heller… De väljer en av sina identiteter ”nedladdaren” eller ”rasisten” utifrån vilka ämnen som är i mediaropet och sedan får de det, för dem så viktiga, utifrånperspektivet och rebellandan gentemot etablissemanget i SD/PP, som är det enda som dessa partier har gemensamt.

Summa summarum: Ett gäng advokaters semesterplanering kan ha påverkat svensk politik och framtida lagstiftning på upphovsrättsområdet. Det får vi aldrig veta.