Valet - så går det för Piratpartiet
Ett halvår är kvar till valet och mycket mycket kommer givetvis hinna hända men det är ändå en lagom tidpunkt för att slå fast mina prediktioner så ni vet vad ni ska tippa på, samtidigt som jag får allt svart på vitt så att jag sen, efter valet, kan summera och slå mig för bröstet för vilket politikanalytiskt geni jag är… ;)
Jag går igenom partierna lite hur jag känner för och börjar med det senaste valets, EP-valet that is, succéparti, Piratpartiet, som nu har fått se sin chans att komma in i riksdagen försvinna slutgiltigt.
I somras var det många som mönstrade på och sa ”Ay, ay, Piratpartiet!”. Men härom veckan läste jag en till synes oansenlig nyhet som fick mig att säga ”aj aj, Piratpartiet…” För även nu under det senaste halvåret, när PP har varit totalt osynligt, har jag hela tiden räknat med att en digital Fågel Fenix-process skulle ske som skulle ta dem tillbaka in i debatten. Och detta enbart genom att hovrättsförhandlingarna mot Pirate bay skulle inledas i slutet av sommaren i alldeles lagom tid före valet. Rätten tänkte sig först köra målet nån gång mellan 1 september och mitten av oktober men efter att ha kollat med advokaterna valde man den senare delen. Preliminärbokat är nu nio förhandlingsdagar som börjar under den sista veckan i september, vilket således är minst två veckor försent för att ha chans att påverka parlamentssammansättningen. Och de åtalade piratkaptenerna är missnöjda med tidpunkten, även om de inte anger några politiska skäl öppet. Snacka om dyr skärgårdsvistelse (eller var nu advokater är på sensommarsemestern) i Falkvinges m.fl. ögon. Oöverskådligt priceless!
Konsekvensen av detta datumval blir därför att PP kommer att stanna i den nuvarande medieskuggan man befinner sig i. Man har god chans att bli nionde största parti på kanske 2% om man lyckas engagera sina gräsrotscomputergeeks men inte större än så när man inte alls förmår att sätta sin fråga på agendan på samma sätt som Stockholms tingsrätt hjälpte dem med inför och under sommaren 2009.
Urban datakunnig medelklass kommer därmed rösta på sina nya/nygamla favoriter som de har varit inne på ett tag, nämligen pop-partiet Miljöpartiet. Skälet är den fräscha framtoning de upplever och inte nödvändigtvis dess miljöpolitik. Piratpartiets andra kärntrupp – yngre killar – väljer soffan, en trött röst på föräldrarnas parti eller, när det främst gäller de skånska grabbarna – Sverigedemokraterna. Den senare kategorin har datorer och rasism som fritidsintressen och lämnade tillfälligt SD för det mer haussade PP vid EP-valet i somras men har sen länge återvänt till SD. Nästan så man undrar om dessa personer ens minns Piratpartiet vid det här laget. Sen är det ju i mina och i de flesta andras ögon obegripligt hur någon människa överhuvudtaget kan hoppa mellan just dessa båda partier, som står så oerhört långt ifrån varandra politiskt. Men dessa snubbar kanske inte är jättepålästa eller helt ideologiskt drivna heller… De väljer en av sina identiteter ”nedladdaren” eller ”rasisten” utifrån vilka ämnen som är i mediaropet och sedan får de det, för dem så viktiga, utifrånperspektivet och rebellandan gentemot etablissemanget i SD/PP, som är det enda som dessa partier har gemensamt.
Summa summarum: Ett gäng advokaters semesterplanering kan ha påverkat svensk politik och framtida lagstiftning på upphovsrättsområdet. Det får vi aldrig veta.