Stoppa mysfrosseriet!
Nej, jag vill varken avhålla folk från att idka trevligt socialt umgänge eller hindra ömsint fysisk närhet. Givetvis inte.
Men väl det substantivifierade ordet som har skapats av uttrycket "att mysa" eller "att ha det mysigt". Jag snackar alltså om det enorma överanvändandet av det påhittade barnordet ”mys” - ensamt eller som suffix i otaliga kombinationer. På Facebook har det mysts ett bra tag nu och jag ser ingen hejd på eländet.
Enligt vad Triviologi erfar från sina högst initierade barnfamiljs- och dagiskällor är ”fredagsmys” själva termen för den ritual då barnfamiljen ägnar sig åt den enda quality time som är möjlig med utarbetade föräldrar i veckoslutet, dvs. ätandes snacks i soffan framför tv:s stora underhållningssatsning på fredagskvällar. Särskilt TV4:s folkliga helgkvällsnöjen är i åtanke, då kanalen med stor tydlighet har nischat in sig på denna kategori tittare i sina programformat för denna slot.
Tanken är helt enkelt ett uppfostringsförhandlingsknep för att styra de små illbattingarnas förväntningar så att de inte ska få för sig att kräva onyttiga ostbågar oftare än framför Let’s Dance, samtidigt som de hålls glada, tysta och lugna så trötta föräldrar lugnt kan njuta av sitt fredagskvällsvin. Rationellt och smart.
Där kunde det ha stannat.
Men så plockar snacks- och reklamindustrin upp fenomenet och rullar ut reklamfilm för OLW där de medverkande sjunger att det är dags för Fredagsmys. Fair enough. De har helt enkelt läst av en viktig målgrupp. Det köper jag också rakt av, såklart.
Men DÄR kunde det – nej, BORDE det – ha stannat.
Istället urartar det helt och myset sprider sig som en cancertsunami för vinden.
På Facebook informerar människor att de minsann ägnar sig åt kvällsmys, middagsmys, filmmys, helgmys, höstmys och fan och hans mysiga moster. Det finns ingen hejd på de olika suffixvarianterna och det hela har, som här framgår, vuxit ur alla proportioner. I skrivande stund har den första snön just kommit så nu väntar jag bara med bävan på att någon ska vara först med ordet ”snömys”…
Man inser att botten slutligen är nådd helt officiellt när Sturegallerian i TV4:s reklam över Stockholmsområdet uppmanar till… håll i er nu… ”shoppingmys”!!
Inför spöstraff för otyget!
Som sagt, fortsätt gärna att ha det koseligt, som man säger i Norge, men variera för sjutton språkbruket!
Gruvschakt har blivit ett sätt att leva
Ricardo och Niño har nyligen gjort i ordning sitt skyddsrum. De jobbade i två år innan de fastnade i schaktet med mörka tunnlar långt ner under jord i San Jose-gruvan i Atacamaöknen, 80 mil norr om Santiago.
Ricardo vänder vant de spröda spelkorten på sin patienshäll. Kungar, knektar och damernas dekorativa kort lierar sig med tior och ess. Anti-depressiva medikamenter från flaskor och burkar med besynnerligt innehåll får fullborda verket.
– Vi äter endast en mun konserverad tonfisk varannan dag sedan tidigare, men efter varje nedsänkt kapsel snappar man upp nya smaker. Den här frystorkade soppan skickades med hjälppaket till oss från Peking förra veckan, säger Ricardo, som hade velat korka upp en flaska vitt vin, tillverkad på Semillondruvan. Enligt den bolivianske gästarbetaren som brukar ta till flaskan skulle den ha passat utmärkt till nödproviant.
Den gigantiska tunnelborrmaskinen suger effektivt upp gruset på väg ner de 700 meterna till gruvarbetarna, för att sedermera sprida stendammet in till dem.
– Enligt originalborriktningarna gick pilotborren ut en bra bit över schaktet. Men har man över 1,5 meter i takhöjd, vill man ju borra så rätt som möjligt, säger Niño och blickar ut över sina få kubikmeter.
Arbetarna har själva varit med och projekterat, från sprängning till färdigt skyddsrum. Precis som inför färdigställandet av deras tidigare ventilationsschakt.
– Vi visste precis vad vi inte skulle räkna med efter raset i den här gången. Inga öppna ytor med lysrör och öppen fläkt centralt placerade, inget ljusinsläpp så man drömmer ju om en terrass i söderläge. Men det tar förhoppningsvis inte två år att hitta upp enligt det perfekta scenariot, berättar Niño.
I samband med raset skildes de även från ett outnyttjat schakt. Trots att det kändes som i en stor ångbastu redan under arbetets gång, var arbetarna tvungna att försöka stå ut i sin underjordiska bastu utan generöst med java eller helkroppsdusch. Precis som ovan jord finns här nedskickade högtalare kopplade till en central tv-anläggning på 15 tum.
Ytterligare en bonus blev beskedet om ännu ett kommande borrhål, beläget på en del av en utrymningsplattform i höjd med tunneln. Här är det mest Ricardo som håller till för att åtnjuta undansmusslat ur fiskkonserven.
Efter sina två månader tillsammans har Niño och Ricardo utvecklat en i det närmaste synkroniserad videosmak; fotboll med stark dragning åt modern sydamerikansk teknik.
– Vi har också lärt oss att inte stressa fram syre- och vätskepanik. Det är till exempel först nu som vi beställt syrgas, tobak, sprit, m.m. Det blev dock nej till betongmännen med stålpsyke från en chilensk tillståndsgivare, säger Niño.
Den fasta borriggen är stor men sofistikerad. Den så kallade raisebore-maskinen i borren har lånats in från det statliga chilenska gruvbolaget Codelco och körts i flera dagar från en av Codelcos koppargruvor där den använts för att borra upp ventilationsschakt. Till andra exklusiviteter hör just den rigg som nu ska användas, en sydafrikabyggd Strata 950, som är en piratkopia av Atlas Copcos stora raisebore-maskin Atlas Copco Robins 83. Genom en stor klarglasruta ovan jord exponeras det djupa gruvschaktet när det är ledigt. När kylan biter på natten ändras glaset till frostat.
Sina många önskningar om frihet till trots lyser paniken med sin frånvaro. En utvald samling deprimerade har dock tagit sin plats på stocken intill ”köket”. Här tronar också ett vackert förstahjälpenkit från östra delen och den underjordiska guden Chibchacums, som enligt colombiansk mytologi bär himlavalvet på sina skuldror och som orsakar jordbävning när han flyttar bördan mellan sina skuldror. Denna gång tyvärr alltså ett gruvras. Enligt anhöriga skulle den lilla figuren bringa rikedom och skydda mot ondska.
Henrik Wilhelmsson
(edit. Detta är alltså min snällt narrande remix av den uppmärksammade artikeln i DN Bostad - Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva - för den som inte är så aktiv på nätet och som eventuellt har missat stormen runt detta.)
Hammarskjölds närmaste man ur tiden - och vilken film hans berättelse skulle bli!
Förra veckan avled författaren och diplomaten Sture Linnér, 92 år gammal.
Jag såg honom på ett Hammarskjöldseminarium i Oslo –05 och minns det tydligt eftersom det var han, Elisabet Rehn och Torvald Stoltenberg som var de mest karismatiska talarna. Den då nytillträdde utrikesministern Jonas Gahr Støre stack också ut vid detta tillfälle, som f.ö. också var första gången han träffade sin svenska kollega Laila Freivalds.
Men vem är då lämpligare att tala om Dag Hammarskjöld om inte Sture Linnér, som var dennes närmaste man under hans sista tid och också den som var den siste att se honom i livet? För det som var mest spännande att lyssna på var när han berättade om händelseförloppet runt Hammarskjölds död, som jag dittills inte visste särskilt mycket om. De skulle t.o.m. ha rest med samma flygplan men Hammarskjöld bad Linnér stiga ur planet då han ansåg att det var bättre om Linnér, som vid tiden var chef för FN:s civila verksamhet i Kongo under krisen där, stannade. Ett klokt beslut skulle det visa sig eftersom planet kraschade och FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld och fler därtill omkom i olyckan. Men Sture Linnér berättade många suspekta omständigheter för oss. T.ex. om en annan passagerare i olycksplanet som hade överlevt men p.g.a. sina skador tvingats spendera en längre tid på olycksplatsen. Och eftersom solen i Nordrhodesia/Zambia inte är att leka med hade han dött en tid senare på sjukhus i sviterna av sina solbrännskador. Dels var Hammarskjölds kropp inte i närheten lika hårt åtgången som de andras, vilket i sig ju är märkligt för en person som ska ha omkommit direkt i kraschen, och dessutom saknas uppgifter om vad som framkom i de förhör som genomfördes med kraschens överlevande på hans dödsbädd, enligt Linnér. Bandupptagningarna och andra typer av dokument förefaller undanröjda! Och så det kanske mest spektakulära vittnesmålet, nämligen att Linnér personligen såg Hammarskjölds kropp på bårhuset och då såg ett litet runt hål i pannan! Ett förmodat kulhål som sedan ändå inte fanns med på bilderna på den döda kroppen! Något som naturligtvis fick Linnér att tro att någon hade retuscherat fotona!
Alla dessa indicier för att allt inte står rätt till med det officiella händelseförloppet pekar såklart i riktning mot supermakterna då de betraktade Hammarskjöld som en pain in the ass eftersom han tog starkt parti för alla övriga FN-länder i det kalla krig som rådde och därför inte gav supermakterna fördelar som de räknade med och som de i vissa fall också hade haft tidigare. När han blev kritiserad i generalförsamlingen sa han att det är lätt att böja sig för stormakterna men något annat att göra motstånd och vid en förtroendeomröstning senare var det några västländer som röstade blankt, eftersom de tyckte att han svikit dem, medan några östländer t.o.m. röstade emot honom.
Det Hammarskjölds närmaste man berättade för oss var alltså i klartext att han inte uteslöt att generalsekreteraren hade mördats av en Bondskurk eller t.o.m. av en James Bond! Dvs. att han mycket väl kan ha tagits av daga av en eller flera sovjetiska eller amerikanska underrättelseagenter, samtidigt som respektive organisation effektivt sopade alla spår under mattan.
En kvick koll i Wikipedia visar att FN:s undersökningskommission inte kunde bevisa varken sabotage, flygangrepp, tekniskt planfel eller den mänskliga faktorn men inte heller avfärda någon av dessa teorier. UD undersökte visst också omständigheterna så sent som i början av -90-talet och lutade åt att piloten felbedömt höjden och flugit in i skogen. Dessutom har bl.a. en säkerhetskommission i Sydafrika hävdat att det finns uppgifter om att det skulle röra sig om mord.
Sture Linnér sa också att eftersom det hade gått så lång tid trodde han att alla kort skulle läggas på bordet och att den sanning han anade skulle flyta upp till ytan inom en nära framtid. T.ex. hade han visst helt nyligen påbörjat en bok om Hammarskjöld och Kongokrisen. Men denna eventuella händelseutveckling fick han alltså inte uppleva själv.
Det var alltså en oerhört dramatisk och spännande historia vi fick höra i slutet på detta Hammarskjöldseminarium. Mina öron var spetsade hela tiden och det man spontant funderar på nu när man tänker på denna storyn igen är ju att man vill se filmen!
En realistisk internationalpolitisk actionthriller i minimalistiskt stilren 60-talsmiljö. Jag tänker mig samma berättarteknik och bildspråk som i Spielbergs München men också mycket från tidiga Bond eftersom detta inträffade när kalla kriget var som oskyldigast och estetiskt snyggast. Och Stellan Skarsgård är ju som klippt och skuren för huvudrollen! Inte nog med att han kan prata svenska i vissa scener och såklart kan sätta den perfekta svenskbrutna engelskan – han skulle ju också kunna bli ganska porträttlik. Nu tar det väl mer än 1½ år för att fixa en film från start till mål, annars hade det ju varit väldigt lämpligt om den hade varit i produktion nu så premiären hade kunnat ske under 2011, vilket alltså skulle innebära att Dag Hammarskjöld och hans livsgärning hade kunnat hyllas exakt 50 år efter hans död. Den perfekte konsulten Linnér är tyvärr inte bland oss längre men i vilket fall som helst:
Kila iväg till dina Hollywoodchefkompisar och styr upp denna film, Stellan! Här har du ju ett färdigt synopsis.
Enkla samvetspengar för gymen
Runt nyår började gymkedjornas reklam rulla på tv, kvällsisarna började köra hälsotema med smalmat och träningstips och t.ex. ikväll har Förkväll (som presenteras av två hälsoföretag) en personlig tränare som gäst som låter b-kändisen använda gymmaskinen som de har släpat dit.
Det märks alltså väldigt tydligt att det är januari. Denna tid på året då gymen under några veckor är överfulla av nyårslöftesgivare, beach-10-målsättare och folk med dåligt hälsosamvete som försöker nystarta sina osunda liv genom att motionera bort julmaten runt låren. Nu är ju jag priviligierad med bra gener (som mina gymande kompisar har sagt) så jag måste inte träna på det där sättet och jag har inte heller dåligt samvete för att jag inte gör det, så därför ska jag inte hacka på de här människorna som försöker bearbeta sin dåliga karaktär och ta den överviktiga tjuren vid hornen. Jag hejar på er! Det jag däremot tänkte hacka lite på eller åtminstone reflektera över är gymföretagen, för det faktum att många, många av januarigymbesökarna faller ifrån år efter år drabbar inte gymen som man skulle kunna tro. Det är snarare tvärtom eftersom det blir mindre trängsel och mindre slitage på utrustning och lokaler. Användningsavgifterna får de nämligen in ändå eftersom de ser till att koppla januarigymarnas stora nystartsambitioner till sina samveten. Betalar man per besök är det jättedyrt och likaså om man skulle faktureras i efterhand utifrån hur många besök man har gjort. Att förbinda sig till autogiro, som månadsvis drar medlemsavgiften av sig själv, har dock självklart utformats så ekonomiskt förmånligt att man är dum om man inte slår till på det. Man ska ju ändå ha träningen som en återkommande vana och ett pengatickande medlemskap kan ju också bidra till att ge en extra motivation att släpa sig dit när det börjar ta emot. Sen, fram på vårkanten, när snön har smält och solen lyser mer, man har fullt upp med annat och inte känner nån träningsmotivation överhuvudtaget och därför tycker att man likaväl kan spara gymutgiften genom att säga upp medlemskapet som ju ändå aldrig används - ja då måste det göras med en aktiv handling. Och det är just där och då som det dåliga hälsosamvetet väcks till liv igen och man skjuter självklart uppsägningshandlingen på framtiden, tänker att bara efter nästa projekt ska man ta tag i träningen igen så man blir snygg till sommaren. Gymägarna kan därmed luta sig tillbaka, njuta lite till av sin spegelbild och bara se på när kosingen tickar in från deras kära passiva medlemmar. En mycket utstuderad affärsmodell, alltså, vilken har illustrerats i Vänner på ett mycket träffande sätt:
Inte för att jag påstår att gymen på något sätt bryter mot några regler. De får naturligtvis använda sig av de tillåtna villkor som de tjänar bäst på. Men gällande dem som betalar utan att träna hoppas jag att de antingen börjar träna ordentligt eller också har guts nog att kapa autogiroförbindelsen. Lycka till!
Stan är full av sneakers
Aaaww, sneakers, stan e full av sneakers, som han nästan sjöng en gång, den där Robban. Rean är inne i sitt slutskede och det har verkligen varit proppfullt av coola smygare till halva priset precis överallt. Lite jobbigt, faktiskt. Ja, du läste rätt: det ena paret coolare än det andra för bara högst 600! Men jag har lyckats stå emot frestelsen och bara köpt ett par pjux, trots otaliga beundrarbesök. Jag får vänta med att shoppa loss tills jag blir gammal och rik. Risken är ju då iofs att man är FÖR gammal för att kunna använda dem men jag litar på trenden att den unga populärkulturen ständigt sträcker ut sig åldersmässigt. För vem trodde för några år sen att det skulle finnas hårdrocks-t-shirts och hiphop-adidas-jackor i babystorlek? Dessutom har Madonna skrivit en barnbok för att, just det, hennes fans har blivit äldre och fått barn men trots det förblivit fans. Man överger ju inte en stil man diggar i första taget. Elvis och Beatles, som ju i hög grad bidrog till ungdomskulturens skapelse, lyssnas ju därför ironiskt nog mest på av dagens mor- och farföräldrageneration.
Jag slog alltså till på ett par Adidas NRTN. Jag gillar egentligen inte skejtskor för dom är för breda + att jag ju inte är någon skejtare eller gillar skejtpunk etc. men i detta fallet var pjuxen hybrider och därmed tillräckligt smala och schyssta för att jag skulle vara nöjd. Återstår att se om jag har självdisciplin nog för att låta bli att köpa ett par sneakers till...
Triviologi har fyllt 1 år!
Grattis till att ha fyllt 1 år, bloggen! Jag har kunnat kalla mig "bloggare" i ett år om jag har velat. Men dom få gånger jag har berättat att jag har en blogg för någon som aldrig har varit inne här har jag automatiskt fått höja garden eftersom de tycks utgå ifrån att ens inställning till sitt bloggskrivande måste vara tok-pretentiöst och jätte-nördigt. Känns nästan som att det beror på att de tror att det är jobbigare att skriva än det är p.g.a. av att de själva tycker att det är ansträngande att slänga ihop en text för att de hanterar ett tangentbord så sakta...!
Ett år har gått sen starten. En del saker har hänt (bl.a. var jag på studiebesök på friidrottsveteranernas kokainfest). En del saker har inte hänt (mina VM-semi+final-biljetter brann inne för att mitt lag hade den dåliga smaken att inte nå dit). Men jag kan notera att jag har förhållit mig till bloggandet precis som jag tänkte inför uppstarten. Skriva när jag känner för det, inte skriva när jag inte känner för det, vara seriös eller oseriös som jag behagar samt att helt godtyckligt välja ämnen att ta upp och välja olika vinklar helt utan att behöva vara konsekvent på minsta sätt. Ja utom när det gäller privatgrejer då men det hoppar jag för att det inte intresserar mig plus att det ju finns så många andra navelskådande bloggdagböcker out there att kolla in om man tycker att jag inte kastar tillräckligt mycket inälvor runt mig.
Det är helt enkelt skönt att inte ha någon kredd att kämpa för och hålla fanan högt över. Vem vet, kanske lever denna blogg i ett år till, kanske inte. Jag vet inte det iaf, jag lämnar aldrig bloggarantier...
Fin-fina favvo-folkisar
Jag har aldrig haft nån favoritsort när det gäller folköl (eller bonn-öl som det faktiskt heter av nån anledning, på mitt hemspråk). Mina enda önskemål är normalt att de ska vara så danska som möjligt och så kalla som möjligt. Då kan det vara mycket trevligt att knäppa en burk eller sju framför fotboll på tv eller på en sommarbalkong med en polare och ventilera politik, affärer och livets övriga väsentligheter. Minns några gånger som jag hade nöjet att göra detta tillsammans med min gode vän herr Förbundsorförande ett antal gånger innan flyttlassen gick åt olika håll (heter det verkligen Bundesführer på tyska? Skojigt isåfall...)
Men helt nyligen har jag inlett ett kärleksfullt förhållande till en 3,5%-ig ölsort. Det var ett besök på Biskopsarmen för tre kvarts år sen som ledde fram till detta. Där fick jag nämligen en provklunk av ölsorten som utgjorde erbjudandet för dagen - Hoegaarden Weissbier. Det smakade helt förträffligt (dvs. hur gött du vill!) så jag slog till. Innehållet i mitt dyraste men största glas öl nånsin rann klunkvis sakta nerför strupen och lämnade efter sig en frisk försmak av citrus och en mild eftersmak av grädde. Detta starköl har sedan druckits med njutning ett par gånger till när chansen har givits men det var inte förrän i november när jag skulle köpa ett par folkisar till en filmkväll som jag upptäckte att det fanns tre-fem-versioner av weissbier. Självklart, varför inte? Veteöl som veteöl, det är ju en egen genre så varför skulle det inte finnas i en svensk-mataffär-version? Naturligtvis var det inte identiskt och precis lika gott som Hoegaardens starkölsmotsvarighet men karaktären på smaken var ändå samma citrus-grädde och det tog följaktligen ledningen överlägset i folkölsfåran för min del. Och det var inte ens dansktillverkat: Falcon Weissbier är namnet på denna favorit. Finns i ljusgula 50 cl-burkar i en butik nära dig.
I jymden kan ingen höja dig gjåta
Måste kännas som ett skönt långfinger åt Killinggäng och andra belackare att han verkligen svävar omkring tyngdlös just nu...
Jag var först!
För bara ett dygn senare har just Mockfjärdsvapnet blivit ordet på allas läppar. Helt otroligt nog fiskades nämnda revolver upp av en dykare bara några TIMMAR efter att jag hade kommit att tänka på och berättat om detta gamla ev. palmevapen. Ett mycket märkligt sammanträffande.
Därför tänkte jag nu att jag i största allmänhet skulle börja okynnesprata om tipsvinster, miljonarv, aktieutdelning etc. för det verkar ju vara en ytterst effektiv metod för att få saker och ting att inträffa... :)
Kulturupprop: Kim Sulocki - förgyll oss åter med din storhet!
Har han, någonstans bakom Dramaten, fallit offer för droger och existensiell ångest över estetiken och dess nyckfulla växlingar mellan konstruktiv eskapism och destruktiv penetration av folkhemmets socialrealism? Eller ligger han månne någonstans på Bergmans Fårö utslagen av tvivel och desperation i strävandet efter att söka tygla skapandets inneboende väsen?
Sulocki slog som bekant tidigt igenom som den känslige och mogne Lasse i tonårseposet Klassliv där det godas kamp mot det onda samt gemenskap i en föränderlig tid skildrades på ett mångbottnat och fantastiskt sätt. Den publika succén var ett faktum och det kändes därför helt naturligt när nationaltelevisionen sedan skapade en uppföljare med namnet Lasse & Millan, vilken fokuserade än mer på just Klasslivs huvudkaraktärer Lasse och Millan och den komplexa relationen dem emellan.
Sedan blev det tyst om Kim under några år innan han kunde beses i privata TV4s gripande samtidsdrama Tre Kronor som den hemkommande FN-soldaten Jimmy. På ett mycket förtjänstfullt sätt gestaltade Sulocki rollfigurens upplevda likgiltighet inför den nygamla verkligheten, ställd i kontrast till att han själv kom hem levande medan kamraternas livlösa lekamen transporterades i kistor till vigd jord i fosterlandet. Men han tolkade även Jimmys moraliska kval när kärleken grep tag i den unge mannen med en sådan kraft att det var omöjligt för honom att motstå sin fars trolovade ryska kvinna.
Bara något år senare spelades Hugo, en ung man med ett starkt arbetarklasspatos, med en träffande övertygelse av Sulocki i samma kanal. Produktionen Nya Tider präglades av klassmotsättningar och gränsöverskridande kärlek på ett sätt som får Romeo och Julia att blekna i jämförelse. Konst ska visserligen aldrig relativiseras men Shakespeare hade haft mycket att lära om han hade fått ynnesten att bevittna en episod av detta briljant djuplodande sekelskiftesdrama. Å andra sidan kan ingen döma honom då man kan konstatera att han aldrig, per se, hade tillgång till en skådespelare av Kim Sulockis dramaturgiska kvalitet och tyngd.
Efter att karaktären hade spelat ut sin roll försvann Sulocki återigen men denna gång skulle hans återkomst dröja. Och väntan pågår än i denna dag.
Det är uppenbart att saknaden efter denne gigant delas av många då undertecknad kan notera att en eller flera skickliga imitatörer hyllar Sulocki genom att prata på ett liknande sätt i de kommersiella tv-kanalernas konsumentinformationsinslag samt i animerade barnfilmer. Och det är inte i blott ett inslag, hans röstimitation används frekvent av diverse olika näringsidkare som ett medel att nå ut till publiken.
Möjligheten finns också att det rör sig om en subjektiv villfarelse då inbillningens makt är stor. Undertecknads saknad och längtan efter nya stordåd framför kameran från Sulockis sida är oändlig och skulle kunna förleda mig i mitt perceptuella tillgodogörande av företagens audiovisuella budskap till den grad att jag uppfattar det vara Den Store Kim Sulocki som har talat in ett vurmande för produkten i fråga. Men så är det naturligtvis inte. Ty för dylika uppdrag är han naturligtvis alltför stor.
Kim, vi kulturkonsumtionens gräsrötter behöver dig då andra skådespelare näppeligen förmår att göra en potentiellt stor roll riktigt berörande, till skillnad från dig. Filmens och televisionens dramer behöver dig för att åter kunna lyfta sig till de nivåer de en gång hade med din närvaro. För att inte tala om hur det som utgör kulturens själva essens behöver din passion, glöd och drivkraft för att en gång i framtiden kunna bli ett med sig själv.
Vi ropar härmed med våra förenade röster till den kanske störste någonsin: Kom tillbaka, Kim Sulocki!
Edit. Triviologi for dummies: http://ifyoudidntgetit.com/
Smart manöver!
Underskatta alltså aldrig en pizzabagare från landsorten... :)
Naket på is
TKO-vinst över norskan
Just det, rätt gissat, det ledde till en språkbattle! Men ni kan lita på mig, jag representerade er på ett bra sätt. Jag gick ut lite lugnt med att göra mig lustig över det norska namnet på det program som på svenska heter Fab Five. I Norge heter det Homsepatrullen!! Hon kontrade då med barnprogramnamnet Gissa bajset. Själv förstår jag inte det roliga med att vara pedagogiskt smart genom att undervisa barnen på deras nivå. Men hon tyckte det var jätteroligt... NRK kanske är mer uptighta och inte använder såna ekivoka ord. Matchen gick vidare i några omgångar som jag inte minns när jag sen beslutade mig för att sluta leka katt-och-råtta och gå på knock. Med perfekt tajmat mellanrum släppte jag dom allihopa: guleböj, tallefjant, brusefåtölj och pansartax... Ja, ni inser tyngden i den slagserien... Detta gjorde henne såklart slutligt sänkt och uträknad för hon hade givetvis inga ord av den kalibern att sätta emot. Men hon hade nog försökt resa sig på nio om hon bara hade vetat att Svt ett halvår senare skulle sända en naturfilm vid namn Bajsspionen...
Vinterglass?!
Så blir det när marknadsföring planeras utifrån almanackans årstider i ett kontor ett halvår tidigare...
Många maskulinistiska dagar i rad...
”Kvinnor” är ingen homogen grupp. Två olika individer har inte alltid samma intressen bara för att de har det gemensamt att de båda är kvinnor!
20 år sen mordet
Nån som minns en rolig sketch som jag har för mig gick i programmet The Botten is nådd med Adde Malmberg? Per Eggers hade gjorts väldigt smyglik Holmér och han var helt dum-rolig i en intervju om mordet. ”Vi misstänker att dådet utfördes av en mördare…”
Härligt och pinsamt om vartannat
Det roligaste var när världar korsades och Foppa dansade med Paggan som stod framför honom på scenen. Ingen vanlig syn och man kan undra vad Svenska Spel skulle sätta för odds på en upprepning…
Ännu en indicie...
Jag hade alltså rätt!
Under tiden jag var borta gick Säpo ut med uppenbart fabricerad information som gick ut på att det skulle röra sig om en 29-årig rysk gästforskare som var häktad för spioneri. Säkert...
Eftersom de flesta tyvärr tror på dem har jag nu åter fått tillgång till nätet. Men ni kan vara lugna, det finns inga hakar, jag kommer alltid ställa upp för er och även fortsättningsvis rakryggat yppa sanningen även om systemet vill annorlunda…
Ren slump?
Tänk på det: Den perfekta täckmanteln i hans läge måste ju vara att intervenera i den finska presidentvalskampanjen med glimten i ögat. På så sätt får han ett skäl att åka till Norden, han övertalades väl t.o.m. av massa finnar? Alltså har han charmat ett helt folk i regionen! Good will är ju viktigt inför en sån här operation om nåt går fel så man kan mobilisera en Free Willy-opinion för att bli frisläppt… Efter det avlagda besöket i Finland var det bara att ta sig över sjön till Sverige och inhämta information. But somethin’ went wrong, mistah!!
Eller jag kanske är ute och cyklar? OK, får se… har han nåt alibi? Han var på tv nyss men det programmet spelades ju in för en vecka sen, alltså NEJ… Men han har ju inget motiv, säger ni? JOO då! Vem röstade Aftonbladets läsare fram som bästa utländska talkshow härom året? Jo, just det, Letterman på konkurrentkanalen CBS. Say no more…
Komihåg var ni läste det först!