Ett hot kan inte vara tomt hur länge som helst - om OS i tv

Metasportbevakning är ett fenomen som har vuxit i omfattning de senaste åren. Skälen torde vara att Sportbladet och Sport-Expressen numera är egna bilagor varje dag och därför har fler sidor än förr att fylla ut, samt att det är fler aktörer som existerar på tv-sportmarknaden än på Stenmarks tid, vilka ständigt budkonkurrerar med varandra när det är dags att upphandla olika sändningsrättigheter. Här är mitt bidrag till den senaste snackisen inom metasportbevakning:

 

Året var 1989 och hockey-VM skulle spelas i Sverige i den nybyggda Globen. (På stockholmska heter det ju märkligt nog ”på Globen” men på svenska heter det faktiskt ”i Globen”). Entreprenören som var känd under epitetet mediemogul, Jan Stenbeck, hade precis nått en milstolpe i sin strävan att utmana public service-monopolet. Hans MTG hade nämligen för första gången lyckats köpa över en av svensk tv-sports rejäla kronjuveler. Viasatkanalen TV3 sände matcherna i exklusiv direktsändning och hockeyn gick som så många gånger därefter i bräschen för idrottskommersialiseringen i Sverige. 22 år senare faller nu den sista utposten när det som många trodde och hoppades skulle vara omöjligt sker: MTG har köpt tv-rättigheterna för två olympiska spel och det isar i den svenska vinterstudiomysiga folksjälen.

 

Denna stora tv-sport-marknadshändelse blev så stor att den även went political igår kväll när Carin Jämtin gjorde utspel i denna typiska Bodströmpopulismfråga och menade att sport på tv nu är nära att betraktas som en klassfråga, att förändring krävs och att hennes parti inte är främmande för att i sista hand använda sig av lagstiftningsvapnet.

 

Men Jämtin och alla andra som slår på stora kapitalistskrämseltrumman och agiterar att marknadsvillkor helt automatiskt och oåterkalleligt alltid leder till en exklusivisering och elitisering gör det lite väl enkelt för sig.

 

Visst, om man har ett tv-koncept med ett nytt eller relativt nytt varumärke med lite eller obefintligt intresse av långsiktighet, t.ex. Idol, The Voice eller random dokusåpa, är det ju självklart att man hellre säljer till någon pay-per-view-aktör som betalar mångdubbelt mer än SVT. Man kan dra in hur mycket cash som helst på ett bräde och sedan unna sig att skrattandes se på när formatet självdör i brist på intresse och nyrekrytering av publik.

 

Men så är verkligen inte fallet med Olympiska Spelen som funnits sen 1896 och har idémässiga anor från antiken. Om man, som Internationella Olympiska Kommittén, har ett sånt anrikt och välrenommerat varumärke som helt lever i symbios med ett stort intresse i breda folklager har man en skyldighet att vårda det på längre sikt. Man kan inte trolla fram ett sportintresse hos barn och en strävan att kämpa för att en dag få den stora äran att få bli en olympier (och en uppfattning om att det är just en ära) eller ens en konsumentefterfrågan. Det kräver bl.a. att de har inspirerats under sin uppväxt av idrottsstjärnorna. Och inte genom hörsägen utan genom att ha gripits av spänning och segerrusig lycka framför tv:s OS-sändningar. Därför måste IOK kräva att tv-bolaget når ut brett. De kan inte sälja till Joakim von Anka bara för att han har mest pengar när alla vet att han snålt skulle vägra att låta andra än han själv titta på tv-sändningarna. Då skulle OS inte betyda särskilt mycket bara några år senare. Och efter ytterligare några år skulle det garanterat vara nedlagt.

 

Samtidigt blir spelen större och större för varje gång. Det kostar mer och mer pengar att arrangera. Och eftersom en viktig inkomstpost (kanske den allra viktigaste) är rättighetspengarna från tv-bolagen måste IOK trissa upp budauktionen till max. Det har nämligen funnits inslag av dubbelmoral i deras agerande under de senaste kanske 20 åren. För samtidigt som de har rankat största möjliga exponering högre än högsta ekonomiska bud, lugnat tv-publik-opinionen med så stora krav på bred spridning att nästan bara public service har ansetts motsvara dem, så har de drivit upp rättighetsauktionen till astronomiska summor. Och ingen – inte ens IOK – kan köra med tomma hot i längden med bibehållen trovärdighet hos alla spekulanter. För att kommersiella tv-bolag ska vilja vara med och buda måste de ha en reell chans att också vinna. Därför var det bara en tidsfråga innan det var dags. Nu har den dagen slutligen kommit och resultatet får vi se från Sotji 2014 och Rio 2016.

 

Denna utveckling var naturligtvis inget som tog sin början med en ny borgerlig regering på valnatten -06, även om vissa antyder ungefär det. Faktum är att det började galoppera iväg under ett S-styrt Sverige. Men det är givetvis inte deras fel heller.

 

Så ni som rasar och klandrar regeringen/moderaterna/idrottsministern/ett hårdnande samhällsklimat/ett Stockholm som har blivit kallt (trots att man hittar nästan överallt) etc. etc. och som sväljer Carin Jämtins surf på ett folkligt missnöje för att plocka partipolitisk poäng:

 

Skyll på Internationella Olympiska Kommittén. Endast denna är ansvarig för det inträffade.

 

Frågan är vad som skulle hända om det blev lag på att idrottsevenemang med särskilt nationellt intresse ska sändas endast i public service. Förmodligen går det emot principen om fri marknad inom EU, vilket gör att beslutet måste tas på EU-nivå och att rättigheterna isåfall skulle tillfalla EBU. IOK skulle då bli blåsta på tv-pengar från hela Europa eftersom det inte skulle bli någon budkonkurrens. Spelen blir mindre storslagna. IOK och arrangören gör mindre vinst, kanske t.o.m. går back som på 70-talet. I slutändan kanske det blir en urvattnad produkt som därför inte blir attraktiv för tv-publiken. Men de kommer ju kunna se det i alla fall...

Viasat inser sitt ansvar att förvalta en nationalklenod och jag är övertygad om att de kommer göra bra sändningar. Av varumärkessjälvbevarelse om inte annat. Det kostar pengar för ett företag att dra på sig folkhat. Dessutom måste IOK vara nöjda med hur deras produkt distribueras för att vara beredda att sälja en ny omgång. När det gäller reklam i tid och otid har ju kommersiella kanaler, som bekant, sänt fotboll i många år och jag har ännu inte sett röken av ett reklamavbrott under spelets gång, förmodligen tack vare hårda villkor från FIFA. Detta lär ju vara reglerat i OS-kontraktet också så jag är inte orolig. Vidare är det helt irrelevant vilka journalister och experter som kommer att synas i rutan, som de kortsynta Facebook-klagarna gnäller om. Viasat har inte råd att ha inkompetent personal. Problemet är deras kanalers täckning och hur de olika OS-tv-dealarna kommer vara utformade och kosta. Ett OS-paket med tvåveckors access till samtliga OS-sändande Viasatkanaler inklusive webbsändningar till en låg kostnad skulle ju vara helt ok, t.ex. men däremot definitivt inte kanske ett helt års bindningstid till ett fyrsiffrigt belopp. Just nu har jag inte en enda Viasatkanal själv men många radiovågor kommer ju att flyta under masterna till dess så det återstår att se hur jag konsumerar OS -14 och OS -16.

 

Sen kommer den moralpolitiska aspekten om vad som är rimligt att handla med licenspengar. Om det är rättvist mot min sportointresserade mamma att SVT tar en jättestor andel av hennes licensinbetalning och köper sport för (i konkurrens med aktörer med helt andra ekonomiska muskler) så att hennes favoritprogram blir mycket färre och kvaliteten på dem mycket sämre. Men det är ett eget blogginlägg.


Förolämpad av Annika Lantz i direktsändning!

K-G Bergström går i pension och slutar som politisk kommentator på Rapport. Men ingen frågar mig. Istället blir det Mats Knutson som ersätter och lämnar därmed i sin tur en lucka på Aktuellt. Men ingen frågar mig. Budet går istället till Margit Silberstein. Sen lämnar Lena Smedsaas posten som politisk kommentator på TV4Nyheterna. Det dröjer ett tag och till sist nås man av nyheten att fyran har värvat Lena Sundström och Helena Gissén. Ingen har frågat mig. Man börjar tappa hoppet men i måndags blir man så äntligen åtminstone kontaktad av Sveriges Radio P1. De behöver mitt politiska expertutlåtande angående söndagens partiledardebatt i Agenda.

Det hela har sin bakgrund i att jag under debatten klickade på Annika Lantz länk som hon twittrade ut och som gick till
"Borgfredsbingo". Det är ett bingospel men med en bricka som inte innehåller några siffror utan istället olika påhopp som en panel i hennes radioprogram hade satt ihop. Jag tyckte det verkade skoj så jag fyllde i olika rutor när jag hörde nåt under debatten som jag tyckte passade in. Att jag råkade dominera tävlingen fullständigt visste jag inte då. Allt flöt ju bara på. Dagen därpå skulle jag ha slutat klockan fyra men blir klar med mina göromål tidigare än beräknat och kan därför gå ut på stan. Jag sätter på mobilradion och tänker att det kanske är något program som analyserar debatten. Jag zappar bort från P3 och hamnar hos Lantz i P1 som pratar just om debatten och bingot. Lantz tycker att det var svårt och ringer upp en tjej som fick fyra kryss. Det var ju inte så många, tänker jag medan de går igenom raden och rättar den. Hon får inte heller alla kryss godkända. T.ex. hade hon kryssat för rutan "högerjunta" när Peter Eriksson liknade alliansen vid Lucky Luke, ett långskott utan dess like, långt från mina kvalitetskryss. Precis i slutet av intervjun får jag då höra ett nytt påhopp från Annika Lantz sida, men inget av dem som är med på brickan, utan ett nytt... som är riktat mot... MIG! Personligen! Avundsjukt får man höra: "Det var nån som hade fått sju kryss men honom har vi inte fått tag på - förmodligen för att han är mytoman (skratt)" och telefontjejen fyller i: "han har säkert fuskat lika mycket som jag har..." Jag tänkte... hmm.. hade inte jag sju? Jovisst! och jag har inte varit anträffbar på twitter eller mejl på hela dagen. Woho! Jag kan nu skriva in i mitt CV att jag har blivit trashtalkad av Annika Lantz, direkt i P1! När jag kollade twittern när jag kom hem läste jag också ett direct message där hon gratulerade mig och bad mig ringa hennes producent. Chansen att dominera i radio var iofs borta men jag lutade mig nöjt tillbaka med ett leende på läpparna innan jag twittrade några kaxigheter tillbaka som svar.

Nu till den kvällstidningsjournalistiska vinkeln:

EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA

HÅNCHOCK AV SVERIGES RADIO
Radioprofil till hätsk attack i public service

En känd radioprofil med eget program i Sveriges Radios P1 gick under måndagens direktsändning till avundsjuk attack mot kunnig politikexpert. Experten hade mycket rättvist tagit en överlägsen ledning i en svår tävling på ett rättrådigt och allmänt bra sätt. Redaktionen hade, genom programledaren, försökt nå honom för att förmå honom att dela med sig av sin visdom direkt i radio. Han hade tyvärr förhinder och hade ingen möjlighet att höra av sig. Istället tog man via telefon in den näst bäst placerade tävlingsdeltagaren, som trots stora ansträngningar inte riktigt hade nått ända fram. Det var i detta läge som programledaren kom med sitt avundsjuka utfall mot den kunniga politikexperten. Dennes stora ledning blev nämligen för mycket för den rikskända radioprofilen som i ren frustration anklagade honom för att vara mytoman, följt av ett mycket hånfullt skratt som innehöll en stor portion ren ondska. Och pennalismen fortsatte då programmets bisittare, tillika en välkänd musiker och tv-producent, högljutt deltog i hånskrattandet på radioprofilens direktiv. Samtidigt tog den nyss nämnda andraplacerade deltagaren vid och passade på att bittert anklaga experten för fusk och oegentligheter. För Triviologi uppger den utsatte att det hela uppenbart är en hatkampanj riktad mot honom som person och han utesluter inte heller att det mycket väl kan vara sanktionerat från Sveriges Radios ledning. Han tillbakavisar kraftfullt alla insinunta eller uttalade anklagelser om att allt inte skulle ha gått rätt till. Varför radioprofilen har valt att rikta alla sina ohämmade aggressioner mot just honom vet han inte men han spekulerar i att det måste bero på ett stort avund gentemot hans enorma kompetens inom området. Han väljer dock att inte ta alltför personligt illa vid sig utan vänder andra kinden till. Om den politiska redaktionen på SR vill rekrytera honom står han alltjämt kvar till dess förfogande. Vad gäller Borgfredsbingons fortsatta tävling tror han att han kommer att vinna den om han bara återfår motivationen. Triviologiredaktionen har förgäves sökt programledaren.


Fantastiskt lyckad PR-Anka

Tänkte att jag ju kunde skriva ett blogginlägg om den här Anna Anka för det är det nog ingen annan som har gjort... Var ju tvungen att se henne hos Skavlan i väntan på Jay-Z. Bryr mig inte om att gå in på sakfrågan, utan det är snarare det massiva genomslaget som fascinerar och det kickar ju självklart igång medie/marknadsföring/PR-detektiven i mig. Avsändare är självklart TV3 men inte ens de kunde väl tro på en sån här fullständig succé. Genom att genomföra ett skolboksexempel på PR-strategi har de lyckats marknadsföra sin nya realitysatsning så att verkligen alla har ett sätt att förhålla sig till en av huvudpersonerna. Begreppet "snackis" räcker inte till. Anna Anka har blivit till ett eget fenomen.

Hösten -09 gör 3:an en ansiktslyftning och relansering med ny logga och ett antal nya program. De har hittat en karaktär som är så verklighetsfrånvänd att hon lika gärna hade kunnat vara med i 100 höjdare och inser vilket inneboende sprängstoff hennes åsikter i kombination med livsstil utgör. Lätt väljer de därför att göra ett program till den kvinnomålgrupp de vill nå, lyfta fram henne för att marknadsföra kanalen i allmänhet och programmet i synnerhet. Naturligtvis fastnar de snabbt för att det just är hennes syn på jämställdhet som torde ge störst genomslag och hon skriver en
debattartikel på Newsmill (hon ska visst inte ens ha skrivit den själv utan bara ha blivit intervjuad men jag hittar inte källan till det). Siktet är därmed inställt på att provocera den mest indignerade kategorin människor. Fair enough. Det är ju så lättgenomskådat så det är det väl ingen som går på? För vem är hon egentligen, vad är det som skänker hennes röst en sådan tyngd som gör att den förtjänar att lyftas fram framför andra? Det är ju inte så att hon företräder någon mer än sig själv. Så varför skulle hon vara värd att tas på större allvar än en random t-bane-rättshaverist-weirdo?

Men joooo!! Kreti och pleti går i fällan. Och rasar! De låter sig träffas rakt inne i själen. Naturligtvis. TV3 myser och passar såklart på att smida när järnet är varmt genom att skicka över henne för promoturné, där alla får sin del av kakan och ger sitt strå till PR-stacken, inklusive konkurrent-SVT. Med allt vad extra snack det innebär. "Flög hon privatjet?", "Grand Hotel?" "Träningsmetod och diet?" "Skönhetstävling?" Cirkusen genererar fantastisk uppmärksamhet till deras program och resultatet blir en överväldigande succé! Nästa avsnitt av Svenska Hollywoodfruar slår decenniumrekord för en egen produktion när det ses av den mycket höga TV3-siffran en miljon tittare och av nämnda indignerade målgrupp är det hela var femte (!) kvinna mellan 25-44 år som tittar. Här ingår ju faktiskt även Christina Stenbeck men hon kan välförtjänt skratta hela vägen till banken.

Någon kanske tycker att det är cyniskt och oetiskt att utnyttja förväntat upprörda känslor från en jämställdhetsdebatt utan att överhuvudtaget bry sig om ämnet, enbart p.g.a. simpel marknadsföring av en ny produkt men det har jag inga problem med, det är part of the game och TV3 är bara att gratulera.

Det genialiska av 3:ans strateger är ju att kampanjen blottlägger de båda komplexa motpolerna inom average svensk tjej som sällan möts, där ett lyxigt Desperate Housewives-liv lockar, samidigt som den progressiva svenska moderna jämställdheten/feminismen inte kan kompromissas med. I hennes fantasi är de förenliga men kanske är det så här verkligheten blir i en sådan extrem miljö. När då en person med samma bakgrund som hon har lyckats med drömmen att nå detta materiella paradis men sviker så totalt genom att helt ifrågasätta hennes innersta värderingar och grundläggande livsstil, då blir det (tydligen) så här fruktansvärt provocerande.

Hmm... vad var det för ny slogan som TV3 hade nu igen... Just det: ”Starka känslor. Starka karaktärer”...


Wanja vs Expressen

Det här är ju jätteroligt! Men det som är allra roligast i hela historien är ju att look-a-like-kvinnan svarade på frågorna! Nu kan  man ju aldrig få veta riktigt hur det gick till men den bilden som har givits är att denna kvinna som liknar Wanja inte  berättar att hon är någon annan och dessutom svarar på frågorna. Bl.a. säger hon "inga kommentarer"! Nu är det ju så att det ju bara är folk som är i Wanjas position och situation som säger saker som "inga kommentarer". Vi andra har sällan anledning att använda den frasen. Och om man i synnerhet blir misstagen av en journalist för att vara en makthavande kändis, då säger man definitivt inte "inga kommentarer", utan förklarar istället att man inte är den de söker. Men hatten av till Gun Nilsson från Gnesta el.dyl. som antingen tog sig själv på lite för stort allvar och trodde sig vara intressant för en av Sveriges största tidningar ELLER som fullt medvetet pulled a prank och drev med en blodtörstig tabloidmurvel på scoopjakt. Jag vet faktiskt inte vilket av alternativen som är roligast!

However vill jag lansera ytterligare en teori. Det var längesen nu som jag la fram en fin liten konspirationsteori här på bloggen. Såna piggar ju alltid upp så nu är det dags: På fullaste icke-allvar hävdar jag härmed att allt är en smart strategi iscensatt av WLW själv! För när det blåser rejält om en och man befinner sig mitt i drevet, som hon har varit den här våren, då kan man inte vinna. Det finns (nästan) inget man kan göra för att få acceptans för sin ståndpunkt och än mindre att "ge tillbaka" och få nån slags upprättelse av dom som skriker högst, vilket i allmänhet är kvällstidningarna. Man kan förklara för sina medlemmar/väljare direkt från talarstolen men då blir man utbuad som Wanja har blivit på sistone, man kan gå under jorden men det är kontraproduktivt och ger bara belackarna fritt spelutrymme eller så kan man skälla ut journalisterna som Freivalds med ett tappat ansikte och förlöjliganden som resultat. Därför tror jag (kanske inte på riktigt men ändå) att Wanja (ev med hjälp av drev-rutinerade Mona) kom på den ultimata payback-planen mot Expressen. Hon anlitade helt enkelt en look-a-like-agentur som levererade en dubbelgångare rakt in i det väntande lejonets käftar. Såna byråer finns i USA, dit man kan vända sig för att hyra in en "kändis" till sin fest om man vill. Och allt som finns i USA kommer ju så småningom också hit, som bekant. Denna kvinna uppträdde också mycket professionellt, precis enligt Dubbelgångarskråets instruktioner. Som det verkar har hon inte sagt något osant. Hon har inte presenterat sig som WLW men hon verkar å andra sidan inte direkt har förnekat det heller. Hon har uppträtt irriterat, stressat och sagt detta "inga kommentarer", "ni får inga svar" o.dyl., vilket är precis de signaler som kunde förväntas av en pressad Wanja och som så omedelbart triggade igång reportern och fotografen. Och vad är oddset för att en kvinna, till det yttre lik WLW, skulle befinna sig utanför hennes hem samtidigt som journalisterna tycker sig ha skäl till att ha det under uppsikt i väntan på att fru Wedin själv skulle infinna sig? Givetvis har hon själv ryggen fri och det är helt omöjligt att påvisa någon som helst koppling mellan henne och hennes dubbelgångare på bilden.

Resultatet blir att folk skrattar åt inkompetenta kvällstidningsmänniskor, LO hotar med rättsliga åtgärder, Expressen står där med rumpan bar och får be om ursäkt och skämmas, Wanja själv får eventuellt lite andrum i snålblåsten runt sakfrågorna (även om Expressen ändå försöker ha granskningen i fokus) men framförallt har hon vänt momentum och tagit en stor prestigeseger. Nu ser vi fram mot de kommande ronderna.

BK vs. Donnie Brasco

I Popnonstop i P3 finns ett inslag som heter Musikpolisen dit man kan anmäla låtar som är misstänkt lika andra låtar. De spelar vartannat parti från båda låtarna i en ihopklippt version och så får lyssnarna mejla in och framföra sina synpunkter om huruvida den nyare låten är ett plagiat eller ej.

Tyvärr finns ingen motsvarighet för bildmedia vad jag vet för annars hade jag haft en anmälan:

BK:s reklamfilm som rullar just nu har en avslappnad cool snubbe som förklarar uttrycket "have it your way". Med en självklar och tillbakalutad attityd ger han flera helt olika exempel på hur uttrycket används, varav vissa t.o.m. säger emot varandra. Den sista repliken är "...fast ibland betyder det helt enkelt have it your way..."

Rätt kul men inte unikt. Det är nämligen jättestulet från Donnie Brasco när Johnny Depp förklarar för sina poliskollegor vad maffian menar när de säger "forget about it". Flera olika förklaringar nämns och den sista är att det ibland bara betyder forget about it rent bokstavligen. Till sin idé och upplägg är BK:s reklamfilm alltså helt identisk med Depps repliker.

Jag lär ju knappast vara ensam om att ha noterat det så det kan ju förstås också vara en hyllande referens till filmen från BK:s sida. Fast samtidigt är den ju inte SÅ stor och känd så att Herr och Fru Medelsvensson känner igen reklamfilmsreplikerna från filmen. Det är ju inte direkt Bonde-söker-fru-genomslagskraft över Donnie Brasco även om den har visats på bio och tv... But then again så vänder sig väl BK mer till kids som har lite koll på populärkulturen...

Min sista spekulation är att de helt enkelt har köpt rättigheterna från Donnie Brascos produktionsbolag bara för att det var en bra idé som passade perfekt in i konceptet. De som känner igen det ler lite extra men alla gillar det... Hursomhelst, de hade åkt dit stenhårt om det hade funnits ett motsvarande programinslag som Musikpolisen... :)


Piratby-hår-n

Skön humor i Lantz i P3 idag! Kristian Luuk kom häromveckan på idén att klippa av en hårlock från sin gäst Bodström. Mest för att testa hur mycket stålar man kunde dra in med en kändisrelik på e-bay. Pengarna bestämdes ganska logiskt gå till välgörenhet så Bodström ställde därför gärna upp. Ingen av dem trodde då att det skulle utvecklas till skruvad politisk ironi.

För sedan dess har, som bekant, en debatt blossat upp om fildelning och upphovsrätt o.dyl. Därför såg Piratbyrån sin chans att, via 10100 kr till Radiohjälpen, få lite goodwill för sitt namn och lite uppmärksamhet för sin sak mitt framför näsan på justitieministern, vilket ju blev till en humoristisk näsknäpp i en politiskt brännhet fråga. Bodström anade att det var dom som hade tagit hem det och både han och Luuk tyckte att det var humor och att man kunde skämta hur mycket som helst om det. För vad ska han säga...? Tompa sa att man kunde säga att det var hårresande medan Krille sa att de hade tagit skalpen av honom... När Piratbyråns representant sedan kom till studion smygbattlade han och Bodström med några åsiktspräglade halvskämt.

F.ö. tycker ju Bodström att hans lag mot fildelning har skapat bra förutsättningar för att marknaden ska ta vid och bygga upp en kommersiell struktur över verksamheten. Samtidigt säger Reinfeldt att det är fel att kriminalisera en så stor andel av befolkningen som bara gör något som de länge har ägnat sig åt och att lagen drevs igenom alldeles för fort och endast på underhållningsindustrins villkor. Ur led är tiden...

Kan man klandra folk som inte alltid riktigt vet vad som är vänster- respektive högerpolitik...?

Mera Luuk

För ett tag sen blev jag glad när Kristian Luuk vikarierade för Annika Lantz och tog med sig en kul sidekick första dan. Sen blev man lite besviken för att resten av veckans bisittare inte var lika grymma som Fredrik Lindström. Men kl 11 i fredags blev man glatt överraskad igen för då var Luuks röst tillbaka i Lantz-studion. Och inte nog med det, han sa att han skulle sända varje fredag ett tag framöver! I denna sändning hade min önskan från förra inlägget hörsammats och han hade tagit dit Felix Herngren som sidekick, vilket självklart var väldigt lyckat - som man kan höra här.

En välkommen smak av Hassan

Jag brukar inte bry mig om när Annika Lantz har semester eller inte men fr.o.m. idag är det just vad hon har och det är säkert trevligt för henne men det är ännu bättre för mig och mina likasinnade på andra sidan radioapparaterna för hennes vikarie går nämligen inte av för hackor! Det är ingen mindre än Kristian Luuk som har anlitats (genom Carina kan man tänka sig). Men inte nog med det, han har med sig Fredrik Lindström som sidekick! Eller bisittare, som han hellre vill kalla sig av språkpolitiska skäl. Det är inte bara två gamla polare som sitter och skojar, det är ju även två kända humorprofiler som jobbade ihop i just P3 när de slog igenom, alltså är kemin på topp i studion. Det märks tydligt att de är på samma nivå eftersom de hela tiden hänger på varandras skojresonemang, ironiimprovisationer och raljeringar. Det är så man känner att man gärna hade tagit några öl med dom... (Lyssna själv)

Dessutom slipper man Lantz drift med sina sidekickar och framförallt hennes trötta feministiska samhällsgärning. Undrar bara vilka som kommer att vara bisittare resten av veckan...? Hoppas det blir fler gamla Hassan-personer, som Schyffert, Haag eller Felix. Eller iofs... ett program som t.o.m. bär Lantz namn kan nog inte acceptera att vara utan kvinnligt inslag en hel vecka.

Hoppas att hon har det riktigt skönt på sin semester och stannar några veckor extra! :)

Vart tog självdistansen vägen, Isak?

Ser att Isaac Hayes blev putt när killarna med South Park råkade trampa på hans, uppenbarligen, ömma tå genom att driva med scientologerna.

Va? Vad skrev jag nu? Driver South Park med folk och fenomen? Är det sant?! Men det är ju elakt!!

Det gick bra att vara med och driva med allt och alla en gång i veckan i flera år. Andras trosinriktningar, sociala grejer och t.o.m. rena personangrepp passerade revy och Hayes medverkade glatt och inkasserade ett gäng slantar på att vara rolig på andras bekostnad. Sen gick det tydligen upp för den gode gamle funkmastern att det inte var lika kul att vara på andra sidan, att vara föremål för programmets satir...

Dom är stingsliga, dom där sajentologerna. Dom måste tydligen hålla varandra om ryggen och gemensamt hålla myten uppe om rörelsen. Vem vet varför det är extra viktigt...? Inte jag iaf...

För jag blev nämligen inte uppkallad till Moderskeppet på rymdvarelsekonferens och undervisad av den allsmäktige rymdguden Xeods i intergalaktisk networking och governance, så jag kan helt enkelt inte uttala mig om det...