Korrigering av ljugaraffischen i tunnelbanan

I förrgår gjorde jag den här remixen av SD:s lögnaktiga och omdebatterade påståenden på SL:s reklamtavlor inför EP-valet. Först fick den ett gäng facebook-likes och några delningar. Sen twittrade jag den till Magnus Betnér som retweetade ut den till alla sina följare. Hittills har 150 av dem spridit den vidare så jag har iaf dragit mitt strå till sanningsstacken.
 

Kommunikationsstrategen Joakim Wallerstein (SD), som ansvarar för kampanjen,
säger att de tycker att det råder organiserat tiggeri. Men grejen är att man inte kan TYCKA huruvida det råder eller inte. Fakta från de trovärdiga sociala aktörernas efterforskningar säger nej. (JFGI!)

Precis som

-Vi tycker att kor går på två ben.
-Nej, de går på fyra ben.
-Men JO! Vi TYCKER JU ATT DE GÅR PÅ TVÅ BEN, OK?!

Darth Almqvist - Lord of Järnrörsdemokraterna

Sverigedemokraternas kris är inget jag orkar grotta ner mig i i en bloggtext. Jag skrev så uttömmande som möjligt om vad jag anser om det partiet inför valet senast och ingenting har fått mig att ändra uppfattning sen dess. Därför är jag glad att jag inte tillhörde dem som ingick i DN/Ipsos förtroendeundersökning för jag hade ju tvingats svara "ingen skillnad" eftersom mitt förtroendet för SD är oförändrat. Detta låter ju neutralt men för att något ens ska kunna påverka negativt måste ju förtroendet först ha gått upp. Mitt har legat på samma nivå sen, kanske -93 och då kan det ju inte gå ner för inget kan ju bli sämre än 0,00...

Även om Erik Almqvists rasistiska och sexistiska uttalandena respektive hela gängets tillgrepp av järnrör inte var kända när historien rullades upp första gången, 2010, tänkte jag då EXAKT DET som Kent Ekeroth NU säger:
"Jag skulle ha lämnat den situationen. Skulle det ha hänt idag istället för för 2½ år sen skulle jag ha lämnat direkt."

Ingen politker, allra minst rikspolitiker med parlamentsambitioner och I SYNNERHET inte sitt partis finansministerkandidat respektive justitieministerkandidat ska ens vara i närheten att sätta sig i en situation med fylletjafs, bråk och hot, var mina tankar då om dessa amatörer. Jag har inte haft anledning att omvärdera dem sen dess.

Så istället för att resonera vidare om något icke-förvånande har jag istället skapat satirverket "Darth Almqvist - Lord of SD".

 


Äntligen utreds utökat förbud mot fula barn!

För några dagar sen gick regeringen ut med att man öppnar för att införa förbud mot fula barn på fler allmänna platser. Det tycker jag är helt rätt! Jag menar, dessa arma fula barn är ju i vägen så fort man ska avnjuta en öl i solen på en uteservering eller när man väntar på bussen. De kan ju åtminstone vända sin fulhet åt ett annat håll, men det gör de inte, arroganta som de är. Jag och mina medmänniskor ska väl inte behöva utsättas för grova estetiska övergrepp hur som helst? Vi vårdar faktiskt vår skönhetsupplevelse och de som inte passar in i vår medelklassigt toleranta mall borde staten förpassa någon annanstans. Dessa barn är ju fula och det är väl självklart att inget som är fult eller t.ex. luktar illa skulle vara tillåtet enligt lag. Det hade ju varit absurt! Och de inblandade parterna i de enskilda situationerna ska ju definitivt inte behöva prata med varandra och lösa obehaget på plats i samförstånd. Nej, man ska givetvis använda lagstiftning, tycker jag. Sedan 2005 är det ju förbjudet med fula barn på krogen (många ställen har särskilda rum dit de kan gå och fula sig om de nu måste det) och äntligen har man nu alltså börjat prata om att utvidga förbudet till att även gälla många och viktiga platser utomhus.

Folkhälsominister Maria Larsson (KD) är nöjd med förbudet från 2005. Hon säger att det har blivit en succé som alla har vunnit på.

Men fortfarande utsätts 15 procent av befolkningen för passiv barnfulhet minst en gång per vecka, visar den nationella studien Hälsa på lika villkor. Därför är det angeläget att se över vilka möjligheter som finns att ytterligare begränsa de fula barnen. ”Undersökningar visar också att det finns ett brett folkligt stöd för fler fula barn-fria miljöer”, konstaterar regeringen i beslutet.

Folkhälsoministern vill i dagsläget inte kommentera var det kan bli aktuellt att införa nya förbud.

- Det är det vi nu har tillsatt en utredning för. Som barnrättsminister är jag naturligtvis särskilt intresserad av hur vi kan minska vackra barns utsatthet för fula barn.

I en rapport konstateras att fula barn genererar mer än 4 000 olika skäl att störa sig på. Dessa barn är irriterande, estetiskt giftiga och förmodligen cancerframkallande, enligt Folkhälsoinstitutet.

- Stora hälsovinster kan göras för den enskilde och för samhället med ytterligare färre fula barn och ett större hänsynstagande gentemot de som inte är eller har fula barn, förklarar Maria Larsson.

Enligt utseendelagen är fula barn inte tillåtna inom bland annat barnomsorg, skola, hälso- och sjukvårdslokaler och i kollektivtrafiken. Det står också i lagen att ingen ska behöva utsättas för fula barn på sin arbetsplats.

Centerpartiets andre vice ordförande Anders W Jonsson välkomnar att regeringen ”äntligen” aviserar krafttag mot de fula barnen.

- Jag vet, som barnläkare, att fula barn är skadliga, inte minst för de vackra barnen. Det här regeringsbeslutet är ett viktigt första steg. Men jag hade gärna sett att man gått längre, och pekat ut ett antal miljöer.

Utöver uteserveringar, entréer till offentliga lokaler, perronger och väntkurer utomhus, som ofta nämns, lägger han även till balkonger i privatbostäder till sin lista.

Förekomsten av fula barn på balkonger är ett gissel. Det inkräktar verkligen på människors frihet att använda sin balkong, enligt Anders W Jonsson, som berättar att en rad personer som bor i flerfamiljshus har hört av sig till honom.

- De beskriver att de inte kan vara ute på sin egen balkong på somrarna, beroende på att grannen sitter med sina fula barn hela tiden. Jonsson vill också snarast se förbud mot fula barn på perronger, gågator, delar av parker och ”självklart” på uteserveringar.

- Andra länder ligger långt före oss, i New York tittar man på att göra parkerna fula barn-fria, säger han.

Var någonstans ska de fula barnen få vara, då?

- På ställen där man inte tvingar andra människor att se dem. Mitt huvudbudskap är att man måste ha friheten att vistas ute, utan att utsättas för passiv barnskönhetskränkning, säger Jonsson.

Även två av Miljöpartiets riksdagsledamöter, Valter Mutt och Jan Lindholm, föreslår i en motion att ”grannstörande barnfulhet” ska förbjudas. Det är inte acceptabelt att människor drabbas av passiv barnfulhet för att deras grannars barn fular sig på balkonger och i trappuppgångar, anser MP-ledamöterna.

”Denna ‘tvångsbarnfulhet’ är oförenlig med den medmänskliga respekt som all demokrati ytterst vilar på”, skriver de i motionen.

Socialutskottets vice ordförande Lena Hallengren (S) tycker också att det är angeläget att vidta åtgärder för att minska barnfulheten. Hon menar att det är skadligt för det barn som är fult, men också för omgivningen. Hallengren är positiv till förbud mot fula barn på fler platser, men tycker inte att alliansregeringen hittills har varit särskilt offensiv.

Detta är helt rätt utveckling, anser jag. Fulhet, äcklighet och olika typer av avvikande ska naturligtvis alltid motarbetas och förbjudas i lag. Det är ju sunt förnuft!

Jag vill även se förbud mot socker, svordomar utomhus, karaktärslöshet, dåligt väder samt måndagar. Vi måste ju tänka på våra barn (de vackra) som kan ta skada av allt detta. Minskade samhällskostnader och hälsoprevention är ytterligare skäl.

Framförallt vill jag förbjuda politiska möten och demonstrationer som ju medför stora polisiära skatteutgifter, risk för våld, samt ett väldigt oväsen, vilket ju är ett störande inslag i den ljusa och fräscha perfektionen. Vi kan såklart utgå ifrån att barn är mest utsatta även här (ja, de vackra då, förstås). Poliser och stater är ju alltid rättrådigt goda per se så dessa förbud ter sig ju bara naturliga. Även här räknar jag naturligtvis med stöd från Maria Larsson,
Anders W Jonsson, Valter Mutt, Jan Lindholm och Lena Hallengren.


Moralist-Göteborg slår till igen!

Göteborg är landets näst största stad, en av nordens största städer och är huvudort i en stor och betydelsefull region. En stor och vida känd nöjespark finns här, liksom välrenommerade universitet och några av de största idrottsklubbarna i några av landets största arenor. Förutom att undertecknad har haft staden som sitt hem under en period brukar även Madonna och U2 komma hit för att spela, för att inte nämna Springsteen och Iron Maiden som har klippkort till det Nya Ullevi som ska bygga ut och bli ännu större för att bibehålla sin plats som störst. Kort sagt, storstaden Göteborg har ambitioner att sätta sig på kartan. Därför är det märkligt att de styrande ägnar sig åt småstadsmentalitet och moralism.

 

Sedan länge har det kostat dubbla priset att åka kollektivt efter ca 00.20. Budskapet är tydligt:

Ni nattslarvare har inget giltigt skäl att vara ute efter tolv och ni är mindre värda än våra BNP-maximerande mönstermedborgare som nyttjar transportmedlen under dagtid. Så om samhället ska bemöda sig med att erbjuda er skjuts hem genom kommunaltrafiken via den allmänna infrastrukturen måste ni åtminstone betala 100% mer för våra ockerbiljetter.

Igår kväll, onsdag, tog den första instansen i stadens politiska ledning, sociala resursnämnden,
beslutet att ingen av stadens krogar längre ska få ha öppet till klockan fem, baserat på en rapport som verkar ha missat ett helt gäng aspekter. Både kommunstyrelsen och kommunfullmäktige måste visserligen klubba samma sak för att det ska gå igenom men det mesta pekar på att så blir fallet. Ingen, inte ens snälla Nefertiti som stänger vid fyra, tillåts alltså att hålla öppet till längre än tre. T.o.m. ett av de inblandade partiernas ungdomsförbund tar avstånd från förslaget. Att det verkar vara moralistiskt betingat visar det häpnadsväckande faktumet att krögarna tydligen inte har fått komma till tals överhuvudtaget! För även om olika intressen står på spel kan man väl åtminstone lyssna på de olika perspektiven och inspelen från samtliga parter. Budskapet är tydligt:

Stök, fylla och bråk som hittills har varit utspritt över de olika stängningstiderna 03, 04 och 05 vill vi samla ihop till ett enda härligt stängningskaos kl 03.00. På så sätt kan vi gynna väktarbranschen och sysselsätta våra polismän när den degenererade befolkningen utan ansvar för sin morgondag ska fyllekäka samtidigt och alltså fylla på de redan tumultartade köerna på kebabsyltan vid Vasagatan/Avenyn, BK Avenyn samt Donken Nordstan. Därefter påbjuder vi dem med fast hand hem för att sova så att de kan börja förbereda den kommande samhällsnärande arbetsveckan. Men vad ska då de göra som inte VILL avbryta festligheterna när det är som roligast, TROTS vi Göteborgspolitikers rättrådigt goda intentioner? Jo, dessa kan istället med fördel bidra till kundunderlaget till det snart explosionsartat blomstrande utbudet av svartklubbar!

När Malmös uppseendeväckande skjutvapenkriminalitet på sistone har gjort att både polis och annan opinion har uppmanat Malmöborna att inte gå på svartklubb och kundkretsen riskerar att vika, ja då öppnar sig en helt ny marknad! I dessa prövningens tider för den hårt ansatta malmöitiska svartklubbsbranschen kommer alltså Göteborgs stad till undsättning! En enkel geografisk omfördelning av svartklubbsentreprenörer från Skåne till Västra Götaland och marknaden som helhet kommer att bestå – eller sannolikt t.o.m öka! Inflödet av pengar till den kriminella ekonomin i Göteborg går upp, drickandet sker helt utanför alkoholtillståndsgivande myndighetskontroll, en del skatteintäkter går om intet, samtidigt som festandet kan hållas kvar till samma femklockslag som tidigare - minst, med de konsekvenser detta för med sig i ytterligare led.

Det är inte svårt att föreställa sig tårta och champagne hos svartklubbarnas branschorganisation tillsammans med de otroligt skickliga public affairs-konsulter som de anlitat för detta synnerligen lyckade utfall.

Göteborg, med sina storstadsmetropolambitioner går alltså åt motsatt håll och visar istället upp en förvuxen småstadsattityd. Om trestängning är den politiska majoritetens kompromiss, vilken är då deras egentliga vilja? 01 som i en faktisk småstad?

Och vad är nästa steg i detta korståg mot moraliskt förfall?


Håkan Juholt - the George Lazenby of Socialdemokraterna

När politiskt storvilt efter en tids dödskamp dundrar i marken p.g.a. vad som sagts vara såväl drevjakt med blodhund som krypskytte från egna led, är det dags att skaka liv i bloggen.

Idag vaknade Sverige upp utan ledare för landets största parti, ett parti vars ordförandepost brukar innehas av en landsfaderlig patron som leder Parti’t minst ett decennium. Men för andra gången på mindre än ett år (!) har alltså en socialdemokratisk partiledare avgått. Denna rekordkorta ordförandetid, som inte ens innehöll ett val, gör Håkan Juholt till en parentes i sitt partis historia.

Han är helt enkelt Socialdemokraternas egen George Lazenby, skådespelaren som bara gjorde en film i rollen som James Bond.

Så baserat på kronologi, tyngd och tid på sin post måste listan på paralleller mellan S-ledare och Bondskådisar se ut så här:

 

  • Håkan Juholt - George Lazenby. Juholt spelade huvudrollen i S under blott 10 månader. Lazenby i endast en film och cineastikhistorien betraktar honom som lättviktaren bland Bondgestaltarna.

  • Mona Sahlin - Timothy Dalton. Filmsmaken och tidsandan hade börjat gå emot Bondkonceptet när Dalton tog vid så att han inte går till historien som en av de mer inflytelserika Bondskådisarna beror mycket på de dåliga förutsättningarna vid tidpunkten. Gjorde endast två filmer. Det motsvarande kan sägas om Sahlin och hennes tid vid S-rodret.

  • Göran Persson - Daniel Craig. Craig hade visserligen motvind i början men har fått mer respekt för sin insats allt eftersom. Likaså Persson. Och om bara Figge gjorde ett bakom-kulisserna-porträtt på Craig får vi tids nog se hur han resonerade när omvärlden tvivlade på hans förmåga.

  • Ingvar Carlsson - Pierce Brosnan. Tog över i en turbulent tid och lyckades med att föra in Bondtemat in i en ny tid, post kalla kriget. Det gjorde Ingvar också. Sedan svalnade biopubliken/den svenska väljarkåren något. Brosnan byttes ut som Bond mot en efterträdare som var väldigt olik honom – Daniel Craig. Carlsson byttes ut som regeringschef mot en efterträdare som var väldigt olik honom – Carl Bildt.

  • Olof Palme - Roger Moore. En tung pjäs som spelade Bond under lång tid. Är ännu högt uppskattad av sina fans för sina insatser, vilka nådde ut till de breda lagren.

  • Per Albin Hansson och Tage Erlander - Sean Connery. Betraktas med oerhört stor respekt bland anhängarna och gjorde betydande insatser för att etablera konceptet. Kom att utgöra stilmall för franchisen för lång tid framöver. Detsamma gäller Hansson/Erlander. Den oerhört tidskontextuella approachen travesteras ibland av Austin Powers/Jimmie Åkesson, vilket alltid lockar till skratt.

Profetiskt tentaplugg i realtid! - Om mitt 11/9 2001

Terrorattackerna i New York (/Washington/Shanksville) är ju en av de händelserna som människor minns exakt var de befann sig och hur de fick den första informationen om det inträffade. Inom psykologin har fenomenet fått namnet ”fotoblixtminne”. New York Times har idag en grej på det temat. I en funktion baserad på Google Maps kan man pinpointa var man befann sig och skriva en tweetlång reflektion om det. Min story om när jag fick höra om t.ex. Estonia är inte speciell på något sätt men vad jag gjorde när jag fick nyheten om Elfte September är nästan för ”bra” för att vara sann, åtminstone för dem som kan relatera till internationalpolitisk teori.


Vid den här tiden för 10 år sen pluggade jag grundkursen i internationella relationer som del av min utbildning i statsvetenskap. Just denna dag idag, 11/9, för exakt ett decennium sedan kände jag pressen att ta tag i det som skulle göras inför kommande hemtenta och motiverade mig att öka studiedisciplinen genom att stänga av alla distraktioner. Jag gjorde kaffe, tog fram boken och tittade på klockan: Nästan 2. Ska bara höra nyheterna på radio för det senaste, sen kör jag så det ryker, tänkte jag. Inget särskilt hade hänt så klockan måste alltså ha varit exakt 14.03 när jag stängde av radion, dvs. precis 43 minuter innan den första kraschen. Därefter satte jag igång och tokkoncentrerat läste den text som stod på tur, vilket i det här sammanhanget inte var vilken text som helst. Det var Samuel P. Huntingtons kända The Clash of Civilizations, där han lägger fram tesen att bara för att östblocket och kommunismen fallit samman och världen fått endast en ideologi och ett ekonomiskt system skulle det inte betyda att 90-talets era av internationellt samförstånd (på västs villkor?) kommer bestå. Istället skulle den bipolära kapprustningens sammanfall leda tillbaka till ett normaltillstånd av kamp mellan kulturer eller civilisationer snarare än stater. 2000-talets konflikter kommer därför att uppstå mellan dessa civilisationer, med ökad betydelse för deras respektive världsreligioner. Detta enligt Huntingtons filosofiska kristallkula.

 

När jag hade läst klart gick jag över till studentbiblioteket för att träffa kursare och smittas av deras tentastress. Men först kollade jag in tomsnacksforumet på studentwebben på en biblioteksdator. Där skrev särskilt min gode vän med signaturen Mannock, men också andra, om ett möjligt tredje världskrig och spekulerade om vad en förbannad Bush skulle göra. Då gick det upp för mig vad som hänt och jag gick hem för att resten av kvällen zappa mellan SVT, TV4, BBC World och från sen kväll även TV8:s vidaresändning av Fox, om jag inte minns fel. Tror jag gick och repade med bandet några timmar för att sen fortsätta följa analyserna på tv halva natten.


Det makalösa hade alltså inträffat att, under min läsnings gång, hade Huntingtons kvalificerade gissningar om Civilisationernas Kamp övergått från att vara ett teoretiskt framtidsscenario till en reell verklighetsbeskrivning! Man kan alltså säga att jag var först i hela världen med att läsa om den faktiska nya världsordningen.

De lärda tvistar om huruvida han verkligen fick helt rätt på alla punkter, till vilken grad och om möjliga undantag. Jag vill inte heller vara lika kategorisk som Huntington men även hans största kritiker måste ju erkänna att han har vissa poänger, fr.o.m. denna dag. Därför är det inte svårt att ge honom cred för skicklig spådomsförmåga.

Precis som alla andra tänkte givetvis även jag först att det kunde vara starten på ett tredje världskrig men så fort det kom fram uppgifter om att det var islamistisk terror förstod jag implikationerna. En unikt osannolik pedagogisk tajming med stora ironiska proportioner!

 


Trovärdiga SD… (NOT!)

Haha! Ser på Aktuellt (och läser) att Sverigedemokraterna har ställt sig bakom den normala oppositionen i deras krav på avskaffande av Fas 3. Man kan se framför sig hur SD sätter upp fingret i luften och tänker: ”Hmm, här finns visst en lättförståeligt konkret impopulär politikfråga som vi egentligen inte bryr oss om här i vårt enfrågeparti men som berör många av våra senaste och potentiella framtida väljare och där vi kan passa på att rida på ett folkligt missnöje mot regeringen”. Sen lyfter de i vanlig ordning luren eftersom hoppet är det sista som överger en: ”Hej, Fredrik, då och då går vi emot er och det ska vi göra nu men vi erbjuder dig som vanligt först att köpa våra röster för valfri politisk åtgärd som motarbetar osvenskt folk med t.ex. brunt skinn eller konstig religion. Inte det? OK, hejdå.”

Tänk vad skönt det måste vara att vara ett missnöjespopulistparti som är i opposition mot allt och som aldrig behöver ta något ansvar. Jag är glad att jag slipper leta efter en lösning i frågan men jag är ju inget parti så jag behöver ju inte. I värsta fall kan, Gud förbjude, SD dock hamna där en dag. Det är paradoxalt nog så andra länder har blivit av med sina missnöjespopulister: Att de har vuxit så stort i ett val att de har hamnat i ansvarsposition men sedan inte varit förmögna att kunna förändra något med sina billiga och inte sällan lögnaktigt påstådda quick fixes. Då har väljarna genomskådat att de också är en del av etablissemanget, att deras ord inte är värt mer än andra politikers och att deras lösningar inte har särskilt hög trovärdighet. Låt oss dock innerligt hoppas att vi blir av med dem på annat sätt än via regeringsdeltagande.

Vad skulle då deras egna förslag på konstruktiva åtgärder för Fas-3-människorna då kunna vara? Kanske en svensk-o-meter som läser av alla i Fas 3. Men även alla i Fas 2 och Fas 1, dvs. alla arbetslösa överhuvudtaget, för att direkt sortera bort dem som inte är svenska nog. Det är iaf ingen orimlig slutsats när man har läst det här.

 

Sen är det bara att fortsätta med ”invandrarna-tar-'våra'-jobb”-logiken och alltså låta svensk-o-metern läsa av alla på arbetsmarknaden. De kvarvarande arbetslösa är ju då svenskare än många av dem som har jobb så för att motverka "diskrimineringen av svenskar på arbetsmarknaden" och samtidigt råda bot på arbetslösheten får dessa helt enkelt ta över de förras jobb. Visst, de är givetvis inte i närheten av samma kompetens men de är ju svenska, gubevasch.

 

Sverigedemokraterna saknar alltså trovärdighet i alla politikområden utom ett. I invandringsfrågan har man trovärdighet, men bara för sitt engagemang. Inte för sin verklighetsbeskrivning, samhällsanalys och förslag på politisk förändring.


Vem vare som facking läckte?!

En vilsen och inkompetent jihadist från Småland som spränger upp sig själv i Stockholm tar naturligtvis över allt rampljus men jag tror inte vi kommer sluta prata om WikiLeaks för det. Assange är fortfarande häktad och wanted, samtidigt som WL är i färd med att dupliceras, både med spegelsajter och som koncept. Så naturligtvis måste ju även Eder egen anrika bloggulära publikation Triviologi dra sitt resonerande strå till den enorma WikiLeaksdebattstacken. För oavsett vad som händer med just WL är fenomenet som sådant sannolikt här för att stanna och det måste man förhålla sig till men den här enögt positiva inställningen med närmast religiösa implikationer som har dominerat debatten så här långt stör mig.

 

Jag identifierar tre grupper som är överlyckliga över WL och som har lagt beslag på det mesta av debattutrymmet. Grupperna går förstås också in i varandra:

 

  • Journalister. De jublar i högan sky för de har fått material tillgängligt som de annars bara skulle ha fått minst 20 år senare i form av strukna hemligstämplar och memoarer. Folkets granskande makt som ska gräva och avslöja allt och alla bryr sig inte om långsiktighet (vilket ju inte heller är deras uppgift).

 

  • Organiserade och oorganiserade aktörer på den politiska vänstersidan med Hans Linde i spetsen. De kör sin vanliga pojkrumsrevolutionära identitetsinställning där ”folket” tillsammans underifrån, utifrån nåt slags demokratiaspekt, bekämpar den överhöghet som alltid är korrupt per se. Wikileaks anses vara en folkets hjälte, en modern Robin Hood. Sossarna skulle ideologiskt kunna ingå här men har hållit ganska låg profil av några skäl. De hamnade själva genom Urban Ahlin på defensiven p.g.a. ett läckt dokument. Vidare var de statsbärande regeringsparti fram till 2006 och därefter största oppositionsparti, vilket ju gör att det finns teoretiska risker om fler avslöjanden som pekar ut dem. Men framförallt kanske det beror på att de på sistone har haft fullt fokus på sin egen turbulens och förnyelsearbete. Miljöpartiet använder WL i sitt inrikespolitiska oppositionsarbete genom att KU-anmäla regeringen med hänvisning till WL-dokument.

 

  • IT-entusiaster/urban digital native-medelklass/liberala mediahipsters (som jag själv ibland kan räknas till). Det är en något besserwissrig kategori som ideologiskt anser sig stå på samhällsutvecklingens evolutionära högsta trappsteg. De brinner för modeordet transparens i alla lägen och situationer, då detta är förenligt med deras internet-/mediefilosofiska tankar om framtiden. Ogillar bevakning om de är objekt men gillar bevakning om de är subjekt. Ju mer som spelas upp inför öppen ridå, desto bättre. Big brother och Truman Show är säkert bara naturliga steg mot upplyst utveckling. Alla sjunger transparensens okritiska lovsång. Halleluja!  


Till svansen på denna och föregående grupp hör också hackare och personer med allmän flashbackattityd – a.k.a. internets gräshoppor. Anarkistiska nätaktivister som, likt vinterkrigssvenskar på 40-talet, tar värvning som frivilliga och drar ut i cyberkrig mot en stormakt med sina datorer.

Från början var det i princip bara Bildt som var kritisk och som därmed självklart avfärdades som USA-vän, talandes i egen sak för att skydda nåt förmodligen skandalöst gammalt lik i garderoben och som betraktades som gamla generationens stofil. Detta trots att Bildt alltid har satsat mycket och tidigt på IT i sin politiska gärning. Men nu på sistone har the voice of reason börjat skönjas något på vissa håll, där man åtminstone problematiserar WL och inte enbart dyrkar. (Wolodarski, Poirier Martinsson) (Och nej, den amerikanska rovfågelshögern tar jag som vanligt inte på allvar…)

Ovan nämnda gruppers förbehållslösa embräjsande av WikiLeaks är en smula självgott om ni frågar mig. Jag gillar också öppna demokratiska processer men mina tankar går ändå några år bakåt i tiden då jag bl.a. läste en delkurs som hette politisk kultur. Förhandlingskulturen ser nämligen olika ut i olika länder och världsdelar och trots att man ideligen får det intrycket av mediahipsters så är inte amerikansk/västlig/eurocentrisk raka rör explicit in-your-face-attityd något slags facit och enda sätt att agera.

Diplomati handlar snarare om förtroendeskapande åtgärder. Byggande och vårdande av långsiktiga relationer - särskilt när det gäller medling i känsliga konflikter. Och det är extra viktigt när det rör kontakter och förhandlingar med länder i high-contextkulturer. Efter en tid som ägnas åt att lära känna varandra och skapa pålitlighet används noga formulerade antydningar med inslag av subtilitet och ambiguity i förtroliga och ömsesidigt respektingivande samtal för att representanterna inte ska förlora ansiktet och riskera skam och vanära inför världen samt sin viktiga hemmaopinion. Sånt är viktigt där och respekteras inte det stängs dörren. Så att skicka Janne Josefsson och Sverker Olofsson till Peking för att i direktsändning korsförhöra den kinesiska ledningen och konfrontativt ställa krav om mänskliga rättigheter hade varit kontraproduktivt och liksom inte så klokt… Och detta handlar såklart inte om demokrati/diktatur, höger/vänster, underutvecklad/utvecklad el.dyl. Det är helt enkelt en politisk kultur som är annorlunda än vår egen och som bör respekteras.

Mediahipstersarna uppfann för några år sen uttrycket ”gammelmedia” för att lite smått nedvärderande visa att s.k. traditionella medier satt fast i gamla strukturer och provocera dem till förändring. Gott så. Sen kom uttrycket ”gammelpartier” för att visa att Piratpartiet, till skillnad från de etablerade partierna, var ett nytt modernt parti med helt nya internetintegrerade tankesätt om hur samhället bör vara ordnat. När nu WikiLeaks har slagit igenom på bred front förväntar jag mig att liknande krafter ska lansera ”gammeldiplomati”, ” gammelrelationsskapande”, ”gammelförhandlande” eller kanske ”gammelförtroende”. Istället för föråldrade diplomatiska strukturer med förtrolighet, ömsesidig respekt för staters suveränitet och annat hopplöst omodernt tjafs är framtiden öppna ridåer. Nord- och Sydkorea ska fredsförhandla vid ett bord på innerplanen på den fullsatta gigantiska OS-arenan i Peking, ”Fågelboet”. Åskådarnas tweets om händelseutvecklingen hamnar på jumbotronen samtidigt som de sjunger ”transparens – tja la la la la”, tv-produktionen är maffig med snabba MTV-klipp ända från Peter Jihdes öppningscatchfrase: ”Koreanska fredsförhandlingarna 2010 börjar… NU!”

Allt för det heliga självändamålet maximal transparens.

Själv kan jag komma på flera fördelar men också flera nackdelar med WL som man som vanligt måste väga mot varandra. Visst, t.ex. Israel och Palestina kanske nu visserligen vägrar att mötas och förhandla om fredsprocessen för att de inte kan riskera att medlaren läcker alla förtroliga samtal ut i värlspressen MEN vi fick ju skratta lite åt att Sarkozy är en kejsare utan kläder. Jag tycker kanske inte att det verkar värt det men det är ju upp till var och en att värdera.

Tydligen gör WL själva en egen censur för att inte hänga ut enskilda och skapa fara för dem. Alltså är de inkonsekventa och går emot sina egna principer om total öppenhet. Men framförallt undrar man vad de har för kompetens att avgöra detta och om det sker på nåt annat sätt än helt godtyckligt. Sist men inte minst undrar man var demokratiaspekten kommer in i bilden? Finns det något folkets mandat bakom WL:s existens? Har jag missat att rösta om vad som ska publiceras och inte? Kan jag som världsmedborgare ställa nån till svars? Kommer Assange avgå om WL tappar i folkligt förtroende? Vem granskar läckaren?

I de avslöjade krigsdokumenten härom sistens framkom det ju att fler civila hade dödats än vad som dittills var känt, vilket ju hemmaopinionen har moraliskt rätt att veta. Så där kan man argumentera för att WL är bra. Men gällande den amerikanska diplomatkorrespondensen har ju inga större skandaler ännu avslöjats som har varit värda en förtroendeskada stater emellan. Wow! Fredrik Reinfeldt står nära sin fru och städar ibland. Stoppa pressarna! Jag är dessutom väldigt nöjd med att jänkarna anser att vår utrikesminister ligger på gränsen och gör anspråk på att spela en större utrikespolitisk roll än vad Sveriges geopolitiska situation egentligen medger. Det som hade potential att skapa en svensk inrikespolitisk affär - t.o.m. med snack om Asks avgång - krävde ju bara en förtydligande förklaring så var oppositionen nöjd.

Allt har således varit mer eller mindre känt, utom några ”interna egenskapsbeskrivningar”/skvaller om enskilda politiker. Slutsatsen man kan dra är alltså att politiken i hög utsträckning redan är transparent. Dessutom kan jag personligen intyga att trenden går mot ännu mer ökad transparens från offentligt håll.

 

Så bring it on WikiLeaks! Avslöja nåt rejält så er existens berättigas. Fram med dokument om att månlandningen var fejk, att Bermudatriangeln är ett sofistikerat militärt vapen, att Loch Ness-sjöodjuret var en sovjetisk fjärrstyrd spion i Nato-land, att Che Guevara, Kennedy och Palme skenmördades och nu bor tillsammans med ett gäng utomjordingar i Area 51 i Nevada. Visa att ni smakar mer än ni kostar eller lägg ner.

Sahlin tvingades bort p.g.a. sin hårfärg

Mona Sahlin avgår och jag har egentligen inga åsikter om varken det eller om hennes ledarskap i sig. Jag kan konstatera att hon hade otur med tajmingen som fick överta rodret under partiets värsta kris på mycket länge, kanske någonsin, och hon verkar ha mött en del motvind på posten. Men om inte den uttjatade chokladbitsaffären hade inträffat och hon hade tagit över istället för Persson –95–96 är jag övertygad om att även hon hade vunnit ett eller flera val med sitt parti och blivit statsminister.

 

Men den som innehar den allra högsta toppositionen har också det yttersta ansvaret för partiets valresultat, oavsett om de personliga insatserna anses ha varit bra eller mindre bra. I näringslivet kan en styrelse låta sin vd gå om företaget inte presterar bra nog och samma gäller för tränare i idrottens värld. Sen går det givetvis att göra undantag och istället stötta i motgångens stund om tillräckligt många internt bedömer att personen på den exekutiva posten har potential att vända på skutan. Men politik är mer än något annat i allra högsta grad en förtroendebransch så om stödet efter en valförlust inte är tillräckligt brett inom de egna leden är det bara att lämna plats för nästa person. Det är okontroversiellt och därför knappt ens bloggworthy. Att ett dåligt valresultat påverkar förtroendet negativt är således både logiskt och förståeligt.

 

För alla utom för Lars Ohly, som istället spelar ut könskortet! Eller skjuter ut det från höften, snarare. Han vet nämligen att förtälja att det nu bristande förtroendet för Sahlin efter ett valnederlag av historiska proportioner beror just på att hon är kvinna. ”De har en tradition att stå bakom sina ledare, men det gäller manliga ledare.”

 

Jag tycker alltid att det är lika roligt när människor drar generaliserande slutsatser baserat på ett enda fall.

 

Själv tror jag att skälet till att Sahlin inte stöttades av alla de egna efter sossarnas sämsta valresultat sedan 1914 berodde på hennes kastanjefärgade hår.

 

Det är ju ett obestridligt faktum att hela 100% av Socialdemokraternas valförlorande kastanjehårfärgade partiledare som tappat enhetligt stöd inom partiet har tvingats att avgå. Ser ni inte den dolda hårfärgmaktsordningen?! Det är ju uppenbart!! Här är beviset, svart på vitt:

 

Beroende variabel – S-ordförande vid tiden för förlorat val och strax efteråt.

Oberoende variabel – Hårfärg:

 

  • Olof Palme, med sitt svartmörkbruna hår med gråa inslag mot slutet, stöttades trots två valnederlag på 70-talet.
  • Ingvar Carlsson har numera vitt hår men hade vid tiden för sitt förlustval –91 en lite mörkare, grå nyans. Han fick förnyat förtroende.
  • Men Mona Sahlins henna-/kastanjefärgade barr? Nej, där går gränsen inom den svenska socialdemokratin. Där tar glastaket emot och den osynliga hårfärgsstrukturen tar ut sin rätt med all tydlighet.

 

Man har full förståelse för det hon berättade på presskonferensen, nämligen att hon dagen före tillkännagivandet hade besökt frisören. Som en demonstrativ gest mot partiets hårfärgarintolerans, förstås, så att hon kunde lämna med högt huvud. Det hade jag också gjort.




En bevisligen mycket avskydd produkt inom S... (Eller...? ;) )

Iofs, det kanske är Nackabor som istället är den adekvata oberoende variabeln... (Eller...? ;) )

Motarbeta SD-fieringsförsöken av Sverige!

Tiden är dessvärre kommen att lägga till en ny historisk händelse till Sveriges nationella trauman:

  • Kungen stupar, 1632.
  • Drottningen abdikerar för att ansluta sig till fienden, 1654.
  • Kungen stupar, 1718.
  • Kungen mördas, 1792.
  • Finland förloras till Ryssland, 1809.
  • Norge gör revolution och bryter sig loss, 1905.
  • Statsministern mördas, 1986.
  • Utrikesministern mördas, 2003.
  • Sverigedemokraterna väljs in i riksdagen, 2010.

 

Kort efter Valet Som Alla Förlorade strömmar analyserna och förklaringarna in från alla krönikörer och reportrar om hur det kunde ske. Jag har också många tankar om det men orkar inte bena ut dem här. En sån text skulle bli alltför lång så därför kokar jag ner det till några få ord: Martyrskap, medial överexponering, populism och bandwagoneffekten.

 

Eller uttryckt på Killinggängets vis:

 

Det här är en stor mardröm. Känslan är liknande som när fotbolls- eller hockeylandslaget har misslyckats i en viktig turnering, främst med Costa Rica –90, respektive Vitryssland -02 i åtanke. Men detta är betydligt allvarligare. Idrottsmästerskap och säsongssporter kommer och går men parlamentets sammansättning består i fyra långa år (om det inte blir nyval, vilket vi inte ska hoppas på eftersom empirin säger att missnöjespopulister uppfattas som utmobbade och därför går fram ännu mer i ett sådant).

 

Internet och storstäderna svämmar över av anti-SD-markeringar och manifestationer mot rasism men det känns rätt meningslöst nu. Det skulle ha skett i god tid före valet i så fall. Nu är valet genomfört och vi måste acceptera och hantera riksdagens mandatfördelning. Så såvida inte alla demonstranter kommer hålla denna höga nivån i engagemang vecka efter vecka i fyra år, vilket jag betvivlar, så är det dags att byta strategi. Fyra år är lång tid där aktualiteter, folkliga snackisar och mediehaussar kommer att svänga precis lika mycket som vanligt.

 

Det som istället börjar nu är ett slags lågintensiv beredskap. Oberoende av vad som i övrigt är aktuellt måste vi upprätthålla en hög lägstanivå i bevakningen av SD-människors snack och snabbt och tydligt markera mot övertramp i samhällsdebatten. Allt för att motverka en normalisering av de SD-anklagelser och SD-påhittade SD-ord som vi redan har sett.

 

Det är nämligen det som står överst på Sverigedemokraternas agenda i det här läget. Givetvis kommer de försöka kohandla med allt som har puls i riksdagen. Det är trots allt ett enfrågeparti som i 20 år varit helt besatt av att göra vissa människor till andra klassens medborgare och samtidigt mura igen gränserna. Så någon integritet och förhandlingstrovärdighet finns naturligtvis inte. Det går inte komma ifrån. Men samtidigt ser de realistiskt på förutsättningarna och har därför i nuläget knappast siktet inställt på att kasta ut invandrare. Snarare handlar deras primära arbete om att förgifta samhällsdebatten med det av Åkesson uttalade målet att skapa en utveckling som i Danmark, dvs. att förskjuta retoriken och attityden i samhället gradvis i rasistisk riktning. Riksdagspolitiker kommer stå i tv och med grovt språkbruk bunta ihop människor som bor i det här landet i olika kategorier enbart baserat på härkomst och utifrån det ljuga ihop slutsatser om att den mörkhyade gruppen skulle vara mer benägna att begå brott än den ljushyade. Syftet är att signalera att det är ok att kasta ur sig anklagelser mot svenskar med brunt skinn, könstiga namn och en utpekad världsreligion. Arbetsplatser ska ta efter. Fikabord, föreningar, gator och torg ska smittas av danska sjukan, inse SD:s lögnaktiga ”sanning” och rösta i ännu högre utsträckning på partiet i nästa val. Och nästa val därpå. Allt enligt erfarenheterna från Danmark och Norge. Till slut är de så stora att de kan genomföra sin politik. Denna utveckling ska vi hindra.


Och nej, köp inte SD-myten om att de har "folket bakom sig". Tyvärr har tillräckligt många röstat på dem så att de i demokratisk ordning har rätt att delta i politikens finrum men håll hårt i åtanke att hela 94,3% INTE står bakom dem!


Men processen har redan börjat. Endast ett fåtal dagar efter valet står det klart att partiet kommer att lägga delar av sina 300 miljoner kronor i partistöd under mandatperioden på SD-bloggen Politiskt inkorrekt, vars syfte är att publicera namn och bild på mörkhyade brottslingar, nästan oavsett vad de gjort. Brottslingar med vit hy struntar de naturligtvis i, oavsett vad dessa har gjort. Politiskt inkorrekt har dessutom hotat flera journalister med våld.

 

SD:s valframgångar gör också att partiet ska utse fler nämndemän. Därmed kommer de få 120 nämndemän i de skånska domstolarna. Den tidigare överåklagaren Sven-Erik Alhem varnar för konsekvenserna då det kan leda till att personer med annan etnisk bakgrund får minskat förtroende för domstolarna. En SD-nämndeman har t.ex. uttryckt tillfredsställelse över att en muslimsk kvinna blivit påkörd av bil.

 

KD pratade under valrörelsen om att vara en vakthund mot politikens gränser. Vi behöver låna den vakthunden nu för viktigare saker. Att skälla på varje Sverigedemokrat som passerar anständighetens gränser. Den 19 september kan mycket väl ha varit första steget ned på detta sluttande plan.

 

Vi får inte låta dem genomföra denna attitydförändring!


P.S.
Av kommentarerna som som följde på förra blogginlägget är alla pro-SD-kommentarer utom en skrivna från samma ip-adress: 180.12.150.91. Dvs. allt från den ganska sympatiska nydemokrati-aktigt SD-röstande "Johanna Selin"/"Selin"/"Sel", via utlands-sd-svensken "Anthony S", "Henrik", "asd", "Johanna Wäster", ända över till den grovt rasistiska "Jacob". Vem är förvånad? Så här har de gjort nu i ett par år. Så fort partinamnet kritiseras och det ges möjlighet att kommentera kastar de in många många kommentarer från samma fåtal personer under många olika namn. Allt för att ge en falsk bild av att man är många och finns överallt. Historerna om hur man är en arbetslös byggnadssnickare för att invandrare har valts före eller hur man är en bildad utlandssvensk i tillfällig tjänst i ett välfungerande land med låg invandring är redan färdiga och bara kopieras och klistras in. Notera särskilt hur denna gravt schizofrena sverigedemokraten (representativ för sd?) håller med sig själv vid ett tillfälle...

Till skillnad från min SD-bloggdiss för nåt halvår sen valde jag denna gång att bemöta skitsnacket, trots detta faktum. Ingen SD-människa vinner nånsin över mig i en debatt för mina argument tar aldrig slut.

Sverige behöver fullständigt bada i motargument mot SD:s skuldbeläggande och förenklade lösningar.


Den som tycker om Sverige röstar inte på Sverigedemokraterna

Jag har ju bara dissat dem en gång här på bloggen och det motsvarar ju inte ens i närheten hur mycket detta parti förtjänar att dissas. Så nu precis inför valet är det hög tid för det:

 

När Åkesson fick ett par debattartiklar publicerade vid den här tiden förra året, där i synnerhet muslimhatarartikeln i Aftonbladet gav enorm uppmärksamhet och var skälet till att de fick opinionssiffror uppåt 7%, var jag riktigt pessimistisk om deras riksdagsstatus efter valet. Men i takt med att de försvann någorlunda från rampljuset och konjunkturen gick upp sjönk deras siffror och jag andades ut. Tänkte att den där Jan Helin allt är en rutinerad räv till publicist. Han vet exakt när man ska blåsa upp en pryl riktigt mycket för att den ska kännas hopplöst ute, ordentligt uttjatad yesterday’s news, omodern och totalt iskall vid ett bestämt tillfälle senare. Jag slappnade av och räknade med att de har haft sina 15 minutes of fame och att de inte skulle komma in i riksdagen. Men nu när valet är här ligger de ändå där med siffror oftast över 4%, så nu är jag bekymrad inför situationen igen. Hittills har jag varit en stolt svensk eftersom mitt land är ett av få som inte har och aldrig (med 3 års halvt undantag av några NyD-clowner) har haft ett missnöjes-populist-rasist-parti i sitt parlament.

 

Med tydliga rötter i den nynazistiska Bevara Sverige Svenskt-rörelsen är de inte bara ett oskyldigt högljutt allt-till-alla-parti. Nej, långt därifrån. De hetsar mot muslimer och ställer människokategori mot människokategori. Se bara deras valfilm! Deras själva affärsidé är att förenkla och dikotomisera (svartellervitmåla) verkligheten.

 

De menar att detta landet inte kan samexistera med islam trots att olika religioner och deras yttringar har levt sida vid sida väldigt länge. Midsommarfirande är t.ex. en tradition med hedniska anor som har överlevt, trots att Sverige har varit kristet i 1200 år! Judendomen kom hit på 1800-talet och har varit här sen dess. Inget har tagit över nåt annat, för människor gör som de vill; firar vilka högtider de vill och tillber vilken gud de vill, eller ingen alls om de föredrar det. Det är precis lika svenskt att äta bakiskebab på midsommardagen som det är att äta sill & nubbe dagen före. Och vad gäller deras argument om muslimska mäns kvinnosyn finns det tyvärr gott om kvinnomisshandlare med vitt skinn och svenskklingande namn. Ynkryggar finns överallt och är inte kulturellt betingat. Heller.

 

SD:s ”bevis” för att muslimer inte kan och inte bör vistas här är ju mer än lovligt taffliga.

 

De fick stort medialt utrymme (i både Rapport och TV4Nyheterna, om jag minns rätt), denna kväll för några veckor sen. ”Sverigedemokraterna går till val på att minska våldtäkter” hette det och Åkesson fick berätta partiets uppfattning att det minsann pågår en ”våldtäktsvåg”. Redan i reportaget förstod man att rapporten var undermålig och jag sa hånskrattande att den inte ens skulle få G som b-uppsats. Mycket riktigt. Dagen efter går professor Sarnecki in och visar var skåpet ska stå och slaktar den fullständigt. "På universitetet skulle uppsatsen få betyget F, icke godkänt". Jimmie skrev en misslyckad replik. Okunnig eller spelat okunnig får vi aldrig veta men i en slutreplik körde Sarnecki över Åkesson totalt en gång till. Sen blev det rätt tyst om denna ”våldtäktsvåg”...

 

”Inte vår sak att bedriva forskning, vi vill väcka debatt” sa Åkesson. Kan hända men det är förbanne mig även deras sak att underställa sig vetenskapliga regler om de nu ska dra slutsatser om skeenden i samhället! På radio nämndes nåt om högskoleutbildade Sverigedemokrater. Det var ett fåtal ingenjörer och någon ekonom men jag hörde inget om nån samhällsvetare, och det märks. Tydligt! De får väl rekrytera mig, helt enkelt. Det vore ju attraktivt... WHEN HELL FREEZES OVER!

 

Detta är själva essensen av Sverigedemokraterna. När någon väl tar sig tid och ork att noggrant gå igenom deras påståenden, argument och siffror så faller de lika platt till marken som Jimmie Åkessons trovärdighet i ett riksdagssamarbete.

 

Det är bara det att varje utspel, varje konstaterad fakta och varje påstådd siffra som SD sprutar ur sig på löpande band kräver en så här lång förklaring och utläggning av en kunnig auktoritet. Det utrymmet, den tiden och den orken finns ju sällan.

 

Så om vi tillfälligt släpper det faktum att Sverigedemokraterna bildades av nazister i närtid och lämnar de SD-sympatisörer som är tvättäkta rasister – de är ju ändå förlorade och tillsammans utgör de aldrig så mycket som 4% av valmanskåren – och istället riktar in oss på SD:s marginalväljare, nämligen den här kategorin som röstade på Ny Demokrati –91. De som har svalt lögnen att "SD bara vill minska invandringen för att bättre kunna ta hand om dem som redan har kommit.” De som vill ”slå vakt om det svenska" utan att fatta att det är just olikheterna i frihetens Sverige och de ständigt nya influenserna utifrån som ÄR det svenska!

 

Är man en bitter politikerföraktare som tilltalas av rasistisk populism och som självgott tror att solen snurrar runt Sverige och som vill ha ett alternativ för att alla riksdagspartier är likadana och som ser ett par hundra slöjor som ett stort samhällsproblem och som tycker att Sverige borde rusta militärt för att man i tankarna är kvar i 70-talets utrikespolitiska värld och som tycker att de där jävvla invandrarna tar våra jobb och som konstaterar att de där jävvla invandrarna bara sitter arbetslösa och ser på parabol-tv från hemlandet och som tycker att de tar våra jobb och som tycker att de bara är utan jobb och går på soc och som tycker att det har gått för långt och som är en vanlig hederlig skattebetalare och som ser hela folkgrupper som problem och för att det här jävvla landet är si och så och som tycker att allt är så politiskt korrekt nuförtiden och för att man har varit med och byggt landet och att det bara borde handla om sunt förnuft och att det råder åsiktscensur och att Sverige borde gå ur det där jävvla EU och att politikerna bara pratar utan att det händer nåt och som tycker att media är elaka och som tycker att andra partier gaddar ihop sig och som tycker att dom där muslimerna verkar otäcka för det har man ju sett på tv och att de inte riktigt hör hemma här och att det var bättre förr och att politikerna är maktfullkomliga och bara ljuger och för att man vill röra om i grytan för att skapa ett jävvla liv däroppe i Stöckhölm, yada yada yada [insert egna valfria rasistanstrukna missnöjesklyschor].


- ja, tänk då noga igenom vad SD har att erbjuda i politisk trovärdighet, konstruktivitet och politisk skicklighet! Som ovan nämnt behärskar de inte grundläggande samhällsvetenskap, vilket är det minsta man kan kräva för ett seriöst parti. Men inte nog med det: Det har också rapporterats om hur de räknar fel på 59 miljarder kronor (!) för att de inte vet hur en budget fungerar! Man tar sig för pannan!

 

Den som känner sig rebellisk och tvunget måste rösta på nåt parti utanför etablissemanget, välj då nåt av de andra: PP, FI, SPI etc. för det skulle vara ett av de mest skamfulla ögonblicken i svensk politisk historia om Sverigedemokraterna kom in i vår riksdag. Det är bara att skriva under på statsministerns ord: Den som tycker om Sverige röstar inte på Sverigedemokraterna.

Så rösta för guds skull – eller rättare sagt för Sveriges skull – på något annat idag!!!


Edit.
Av kommentarerna nedan är alla pro-SD-kommentarer utom en skrivna från samma ip-adress: 180.12.150.91. Dvs. allt från den ganska sympatiska nydemokrati-aktigt SD-röstande "Johanna Selin"/"Selin"/"Sel", via utlands-sd-svensken "Anthony S", "Henrik", "asd", "Johanna Wäster", ända över till den grovt rasistiska "Jacob". Vem är förvånad? Så här har de gjort nu i ett par år. Så fort partinamnet kritiseras och det ges möjlighet att kommentera kastar de in många många kommentarer från samma fåtal personer under många olika namn. Allt för att ge en falsk bild av att man är många och finns överallt. Historerna om hur man är en arbetslös byggnadssnickare för att invandrare har valts före eller hur man är en bildad utlandssvensk i tillfällig tjänst i ett välfungerande land med låg invandring är redan färdiga och bara kopieras och klistras in. Till skillnad från min SD-bloggdiss för nåt halvår sen valde jag denna gång att bemöta skitsnacket, trots detta faktum. För människor behöver läsa motargument i massor mot SD:s skuldbeläggande och förenklade lösningar. Ingen SD-människa vinner nånsin över mig i en debatt för mina argument tar aldrig slut.

Notera särskilt hur denna gravt schizofrena sverigedemokraten (representativ för sd?) håller med sig själv vid ett tillfälle nedan...

Ett alternativ till denna förklaring att pro-SD-inläggen är skrivna av samma person är att dessa stackars sverigedemokrater är offer för mångkulturen och har utsatts för islamistiska ritualinbrott där de fått sina datorer stulna och därför bara har en kvar som de tvingas skicka runt till varandra...


Segerdagsfirande med ryska muskler

Idag firades 65-årsjubiléet av segern i andra världskriget i Moskva. Nytt för i år var att utländsk trupp från bl.a. Storbritannien och USA deltog i den stora paraden. Alla tidigare år har Ryssland/Sovjet paraderat själva och man har inte ens definierat samma dag som krigets slutdag som västländerna. Men nu gäller alltså enighet och jag tycker att Nato-ländernas närvaro var bra, eftersom det ju trots allt var dessa länder tillsammans som störtade den aggressiva fascistregimen. Likaså är det bra att dagens Tyskland har höga representanter på plats för att, både symboliskt och pedagogiskt, tydliggöra att det inte finns någon som helst koppling mellan landets statsledningar nu och då.

 

Men tilltaget var kontroversiellt bland ryssarna. Strax under hälften av de tillfrågade i en opinionsundersökning var emot och kommunistpartiet genomförde t.o.m. en protestmarsch då man ansåg att Nato-truppernas närvaro var en onödig påminnelse om att Sovjetunionen förlorade det kalla kriget.

 

Segrarmakternas gemensamma manifestation och förbrödring blev dock tydligen istället till en enorm rysk styrkedemonstration med fadd eftersmak. Militärparaden var den största någonsin med över 10 000 (!) soldater, inklusive stora kärnbestyckningsbara robotar! Många ryssar dog i kriget så dagen ska naturligtvis uppmärksammas men vad denna version har med fred, andra världskriget och Europas räddning undan Hitler att göra förstår inte jag. Jag har tidigare bloggat om ett Ryssland på jakt efter upprättelse och revansch och detta är ju onekligen ännu ett tecken på det. Dessutom visade tv:s intervjuer med ”folk på stan” att Stalinkulten verkar leva och frodas, vilket ju också är ganska obehagligt.

 

Därmed framstår inbjudningarna till Nato-länderna helt plötsligt inte lika hedervärda längre. Om man vill spänna sina militärmuskler inför omvärlden är det ju en fördel om adressaterna tittar på, s.a.s... Statsledningen gick alltså nationalisternas ärenden trots allt, även om hälften av dem inte verkar ha fattat det p.g.a. att det listigt nog skedde under vänskaplig täckmantel.

 

Tankarna leder direkt till denna klassika (och fantastiskt roliga) sekvens från Simpsons:

 





(edit. Efter att klippet försvann uppdaterade jag med samma klipp från nån asiatisk videosajt, men även där försvann det så nu har jag lagt in en ny version från Youtube, som av okänd anledning är spegelvänd. Men det funkar ju ändå.)

Negativt för klimatforskningen när kritiken kidnappas av oseriösa krafter

Läser i DN:s märklighetsblogg att de seriösa klimatopponenterna har fått de amerikanska religiösa Intelligent Design-tokarna på halsen. De sluter upp i skepsisen gentemot växthuseffekten med inställningen att lilla människan knappast kan ha förstört eller ens påverkat jorden, för den är ju Guds underbara skapelse. Forskare som påvisar onaturligt snabb klimatförändring hör alltså till samma sorts självgoda hädare som byggde Babels torn eller som dyrkade guldkalven, enligt dessa kreationister. ”Människor med sådan hybris att de ifrågasätter och utmanar Guds verk, vilken fräckhet!” är attityden de har och man tror att man har hamnat i 1700-talet igen. Upplysningstidens landvinningar är tydligen inte för evigt erövrade. Jorden-är-platt-sällskapet nästa?

Tokiga åsikter baserat på vetenskapsfrämmande underlag får man väl acceptera så länge de stannar på kammaren men värre är det när de förs fram politiskt och sätter avtryck i läroplanen, som skett i stater som Oklahoma, Texas, Louisiana och South Dakota. I den sistnämnda har man via ett politiskt beslut valt att införa en s.k. ”balanserad utlärning”, där även klimatkritiska argument ska läras ut. Genom att använda sig av klimatet bland ID-argumenten har kreationisterna märkt att de kan få draghjälp mot sitt mål att utarma vetenskapen som metod och forskarna som uttolkare av den.

Detta slår dock inte bara mot de vetenskapsmän som bedriver en seriös forskning som säger att klimatförändringarna inte är riktigt lika stora som FN:s klimatpanel hävdar. För man vill ju ha kunniga och duktiga experter som kan syna varandra. Det är ju bara då som de riktigt hållbara argumenten överlever. En seriöst klimatskeptisk vetenskapsman är den enda som har kompetens att genomskåda eventuella felaktigheter och en sådan utgör också en garant mot t.ex. självuppfyllande forskning i jakt på nya anslag. Detta innebär paradoxalt nog alltså att hans/hennes existens bidrar till klimatförändringsuppgifternas trovärdighet.

Men när dessa klimatopponenters gärning nu dras i smutsen från den amerikanska södern på detta sätt riskerar de att buntas ihop med de bibliska klimatskeptikerna och därmed kan deras legitimitet i debatten hotas, vilket på sikt kan ge negativa effekter för de vetenskapliga framsteg som slår fast att människan påverkar jordens klimat.

För vetenskaplig utveckling sker ju, som (nästan) alla vet, i mötet mellan tes och antites. För varje framlagt forskningsframsteg som stöts och blöts mot olika tänkbara seriösa motargument enligt vetenskapsreglerna läggs en ny pusselbit till vetenskapen och vi kommer ett steg närmare en objektiv sanning. Och dit hör inte religiös tro.


Valet - så går det för Piratpartiet

Ett halvår är kvar till valet och mycket mycket kommer givetvis hinna hända men det är ändå en lagom tidpunkt för att slå fast mina prediktioner så ni vet vad ni ska tippa på, samtidigt som jag får allt svart på vitt så att jag sen, efter valet, kan summera och slå mig för bröstet för vilket politikanalytiskt geni jag är… ;)

Jag går igenom partierna lite hur jag känner för och börjar med det senaste valets, EP-valet that is, succéparti, Piratpartiet, som nu har fått se sin chans att komma in i riksdagen försvinna slutgiltigt.

I somras var det många som mönstrade på och sa ”Ay, ay, Piratpartiet!”. Men härom veckan
läste jag en till synes oansenlig nyhet som fick mig att säga ”aj aj, Piratpartiet…” För även nu under det senaste halvåret, när PP har varit totalt osynligt, har jag hela tiden räknat med att en digital Fågel Fenix-process skulle ske som skulle ta dem tillbaka in i debatten. Och detta enbart genom att hovrättsförhandlingarna mot Pirate bay skulle inledas i slutet av sommaren i alldeles lagom tid före valet. Rätten tänkte sig först köra målet nån gång mellan 1 september och mitten av oktober men efter att ha kollat med advokaterna valde man den senare delen. Preliminärbokat är nu nio förhandlingsdagar som börjar under den sista veckan i september, vilket således är minst två veckor försent för att ha chans att påverka parlamentssammansättningen. Och de åtalade piratkaptenerna är missnöjda med tidpunkten, även om de inte anger några politiska skäl öppet. Snacka om dyr skärgårdsvistelse (eller var nu advokater är på sensommarsemestern) i Falkvinges m.fl. ögon. Oöverskådligt priceless!

Konsekvensen av detta datumval blir därför att PP kommer att stanna i den nuvarande medieskuggan man befinner sig i. Man har god chans att bli nionde största parti på kanske 2% om man lyckas engagera sina gräsrotscomputergeeks men inte större än så när man inte alls förmår att sätta sin fråga på agendan på samma sätt som Stockholms tingsrätt hjälpte dem med inför och under sommaren 2009.

Urban datakunnig medelklass kommer därmed rösta på sina nya/nygamla favoriter som de har varit inne på ett tag, nämligen pop-partiet Miljöpartiet. Skälet är den fräscha framtoning de upplever och inte nödvändigtvis dess miljöpolitik. Piratpartiets andra kärntrupp – yngre killar – väljer soffan, en trött röst på föräldrarnas parti eller, när det främst gäller de skånska grabbarna – Sverigedemokraterna. Den senare kategorin har datorer och rasism som fritidsintressen och lämnade tillfälligt SD för det mer haussade PP vid EP-valet i somras men har sen länge återvänt till SD. Nästan så man undrar om dessa personer ens minns Piratpartiet vid det här laget. Sen är det ju i mina och i de flesta andras ögon obegripligt hur någon människa överhuvudtaget kan hoppa mellan just dessa båda partier, som står så oerhört långt ifrån varandra politiskt. Men dessa snubbar kanske inte är jättepålästa eller helt ideologiskt drivna heller… De väljer en av sina identiteter ”nedladdaren” eller ”rasisten” utifrån vilka ämnen som är i mediaropet och sedan får de det, för dem så viktiga, utifrånperspektivet och rebellandan gentemot etablissemanget i SD/PP, som är det enda som dessa partier har gemensamt.

Summa summarum: Ett gäng advokaters semesterplanering kan ha påverkat svensk politik och framtida lagstiftning på upphovsrättsområdet. Det får vi aldrig veta.


OS-tajming för moderatfusk?

Rapporteringen om röstfusket inom Stockholmsmoderaterna har pågått nu i några dar. Men trots att det rör en skandal inom det största regeringspartiet och dess huvudstadsförbund och för med sig några demokratiprincipiella spörsmål känner jag mest "gäsp...". Detta faktum gör dock att jag snarare blir nyfiken på varför mitt ointresse är större än normalt. Inte för att jag kanske hade legat sömnlös p.g.a. just detta annars heller men mitt politikintresse går helt klart på sparlåga these days, märker jag. (Herregud, det har ju tagit flera dar att skriva färdigt den här texten. Det säger ju allt...) Och den enda rimliga förklaringen stavas OS. Vartannat år körs olympiska spel och VM eller EM i fotboll - evenemang som är gigantiska idrottshögtider som talar direkt till mitt första stora intresse, tillika den svenska folksjälen. Det är fullt blås i media, i synnerhet vid gulblåa framgångar, och andra händelser har begränsat uttrymme att spela på. Detta går inte blunda för när man inser valet av tajming för Moderaternas offentliggörande. För det var ett val som de gjorde. Mats Rudin (M) släppte uppgifterna i en DN-intervju och han valde att göra det samtidigt som de olympiska spelen började. Olika reaktioner till trots så har media och dess publik ändå fullt fokus på OS. Visserligen har affären vuxit och medfört konsekvenser för de inblandade men den kommer sannolikt ändå inte leva så lång tid som under de dryga två veckor som OS pågår.

Nu är ju skandalen i sak inte så fruktansvärt hemsk för väljarna. Detta handlar inte om en hörnsten i vår demokrati, som Margit sa i Aktuellt, utan väljarna kan fortfarande ta reda på valsedelskandidaternas åsikter och agendor och kryssa för den som passar bäst. Där har inget förändrats. Men det är å andra sidan inte svårt att tänka sig att alla som saknar partipolitisk erfarenhet och kunskap, och alltså inte kan relatera till ett provvalsförfarande, bara uppfattar att Moderaterna myglar och fifflar i största allmänhet. De har inte insikt i att det inte rör sig om ett reellt demokratiproblem på valdagen utan "bara" en interndemokratisk gräns som har korsats. Affären riskerar därmed att dra ner förtroendet för politik i största allmänhet och politikföraktarna som älskar att hata politiker får lite extra vatten på sin kvarn att raljera om. Det är dessutom extra graverande för Moderaterna som ju alltid håller lag&ordning-fanan högst.

När ska man då låta en krisbomb brisera? Det går ju oftast inte att helt fritt välja tidpunkt men om man har möjlighet håller man ju självklart inne på den till det minst dåliga tillfället. För ingen kan numera räkna med att kunna komma undan genom att helt lägga locket på. När rykten börjar surra kan man i dagens valrörelser inte chansa på att det inte kommer att komma upp till ytan. Minns det som betraktades som den största skandalen under förra valrörelsen, nämligen den s.k. "spionskandalen" som Socialdemokraterna valde att släppa två veckor före valdagen för att få ut maximal politisk effekt, trots att de hade känt till det sedan länge. Ett halvår, om jag inte minns fel. Folkpartiet gjorde visserligen ett ganska dåligt val (vilket ju mest torde ha berott på att man vid föregående val hade fått en oproportionellt stor tillströmning av m-väljare p.g.a. Josefssons valstugereportageskandal) men det parti som tycktes mest bestraffade av väljarna var sossarna själva som, p.g.a. sitt långa regeringsinnehav, betraktades som en fat cat som tyckte synd om sig själv, samtidigt som de uppfattades som cyniskt valtaktiska genom att hålla inne med händelsen och inte polisanmäla förrän en kort tid innan valdagen. Men om alliansen hade suttit i regeringsställning så hade kanske folk reagerat annorlunda. Sånt vågspel kan man inte låta avgöra ett helt val så det enda sättet att eliminera risken att motståndarsidan kan ha snappat upp rykten om oegentligheter, gått till botten med det och ha full kontroll över offentliggörandet är att släppa nyheten själv, långt innan valspurten så att det har klingat av och nästan glömts bort på valdagen. Och det allra minst dåliga är i så fall om man kan styra det till en tidpunkt då andra aktualiteter med "snackispotential" tar stort utrymme. Det finns konspirationsteorier om att regeringen förlade riksdagens kontroversiella FRA-omröstning till mitt i sommaren för att inte få så mycket uppmärksamhet p.g.a. högsommarvärme, semesterledighet och fotbolls-EM, där ju Reinfeldt också dök upp för att snacka fotboll och inte FRA-lag. Att han härom dagen valde att hylla guld-Kalla i ett pressmeddelande talar heller inte emot att samma tanke skulle kunna ha använts nu. De politiska reportrarna och ledarredaktionerna jobbar ju givetvis för högtryck men inte ens fusk inom det näst största partiet slår ut löpsedlar, ettor och topprubriker om OS-guld. Sedan har man två OS-veckor på sig att gjuta olja på vågorna genom att, som här, anlita extern revisionsbyrå, göra kraftfulla uttalanden, låta några huvuden rulla och hoppas på det bästa (vilket åtminstone Expressens ledarredaktion tyckte var långtifrån tillräckligt). I FRA-/fotbolls-EM-fallet kan man ju knappast säga att den eventuella baktanken med tajmingen hjälpte, uppståndelsen blev ändå enorm och hittills verkar det inte heller ha hjälpt att fusknyheten kom ut samtidigt som OS. Idag presenteras nämligen den första opionsmätningen sen affären slogs upp och resultatet visar att Reinfeldt har sänkt sitt förtroende med 10 procentenheter på tre månader, vilket förklaras med just händelserna inom Stockholmsmoderaterna.

Jag har såklart inget stöd för att partiet skulle ha använt OS som krisdistraktion, annat än min egna politiksvacka, men det är en intressant tanke. Betänk att moderatledaren fortfarande har störst förtroende hos fler än dubbelt så många som oppositionsledaren. 56 procent av svenskarna känner störst förtroende för Reinfeldt som statsminister men vem vet hur den siffran hade sett ut om inte Kalla, Ferry, Anja, Hellner och alla de andra hade fyllt löpsedlarna och många timmar i tv-rutan under dessa dagar...?

Och att rapportera om opinionseffekter på skandalen brukar dessutom vara tecken på att scoopets nyhetsvärde är inne på upploppsrakan inne på skidstadion, så att säga. Så det blir intressant att se om det pratas om detta efter kommande söndag då OS avslutas och om nån överhuvudtaget minns det hela i september. Jag tror att vi då kommer prata om helt nya skandaler i en förmodat very dirty kampanjslutspurt.


How to dismantle an SD-debattartikel

Rubriken travesterar på en albumtitel av U2, med den skillnaden att Sverigedemokraterna inte är någon atombomb. För det första är de ett pytteparti med bara 2,9% av väljarna bakom sig och även om Åkessons lögnartiklar under hösten, framförallt den i AB, gjorde att den här klassiska kategorin missnöjesröstare och rättshaverister uppgav för opinionsmätningsinstituten att de tänkte rösta på dem är det trots allt bara mätningar och inga reella förändringar på en valdag. Dessutom var vissa mätningars uppgångssiffror inte ens statistiskt säkerställda. Nu har dock vinden vänt och också opinionsmätningarna visar att SD är på nedgång.

Men även om partiet mot förmodan skulle komma in i riksdagen i höst kommer de inte att kunna åstadkomma någon atombombslik politisk förändring som deras bittra väljare verkar tro. Och det är alls inget demokratiskt problem för om man är ett så litet parti måste man hitta likheter att samarbeta kring med andra partier och som väl är finns det ingen annat parti som ens vill ta i SD med tång - inte av mobbing eller väljarförakt, utan av ideologiska skäl. Partiet och dess sympatisörer är nämligen ett gäng unkna folkhemsnostalgiker som vill "tillbaka" till ett samhälle som bara har funnits i Lilla Jönssonligan! De verkar rädda för framtiden, att döma av hur mycket de kämpar för att skrämma folk om vad som hotar runt hörnet "om inget görs nu". Integrationspolitiska förbättringar bör man såklart debattera i sak men olyckskorpar som för fram domedagsprofetior har det ju funnits i alla tider och samhället är ju trots allt ganska bra fortfarande, så den sortens folk ska hållas så långt borta från den lagstiftande församlingen som möjligt.

Igår tjänade jag de goda krafterna tolerans, öppenhet, religionsfrihet etc. genom att alltså montera ner och ta udden ur en debattartikel av sverigemokraten Ted Ekeroth på Newsmill. Den här gången var det ännu en misstänkliggörande text om islam på klassiskt SD-manér:

Det går att skriva precis likadant om snart sagt alla religioner och många rörelser med lång historia. För att belysa hur jag menar lånar jag den religion som jag själv tillhör och således kan mest om, kristendom, och visar hur man med fula knep skulle kunna misstänkliggöra den exakt lika mycket om man använder samma argumentationsteknik som SD använder sig av gentemot islam:

1. Man slår fast att kristendom är en politisk ideologi eftersom bibeln innehåller Guds ord och att dessa ställer upp regler för hur man bör leva. 2. Man återger stränga, dömande textutdrag från gamla testamentet som de allra flesta troende kristna inte lever efter. 3. Man gör en historisk tillbakablick till medeltiden (!) där människor under korstågen tvångsdöptes eller höggs ihjäl i Guds namn. 4. Man tar upp kristendomens expansion med missionärer som sprider religionen i världen, vilket ju alla religioner har inslag av för dels har de uppstått i en mindre krets och spridit sig till fler per se men också det logiska i att alla människor som har upplevt något positivt ju gärna vill tipsa andra om det. Lägg därtill uppmaningen från Jesus om att gå ut i världen och göra alla till lärjungar. 5. Man letar upp och åberopar höga procentsiffror från någon undersökning om värderingar hos människor i strängt troende och religiöst konservativa miljöer, t.ex. pingströrelsen. Det är inte svårt att tänka sig att sådana personer hade velat ha mer inslag från bibeln i svenska lagar och samhället i stort om de hade fått bestämma ensamma. Det hör ju i princip till sakens natur. Ändå är och förblir samhället självklart sekulärt. 6. Man tar upp förflugna citat från t.ex. galna hatpredikanter i USA, t.ex. det här med att det skulle ha varit Guds verk att så många svenskar dog i tsunamin och att de förtjänade det för att svenskar i hög utsträckning lever i synd och otukt (bara t.ex. genom en så enkel sak som samboskap), samt att landet åtalade en "Guds tjänare" (Å. Green). 7. För att visa att denna "farliga utveckling" också sker i dagens Sverige tar man upp Knutbymordet där barnflickan uppmuntrades av sin pastor att mörda i Guds namn. Man drar generella slutsatser utifrån detta enskilda fall och slår upp det som en "trend". 8. Man hittar på ett nytt ord, vilket är en av Sverigedemokraternas specialgrenar. De har en hel arsenal med påhittade ord som alla klingar misskrediterande gentemot immigranter på olika sätt. I mitt exempel här hittar jag alltså på ordet "kristifiera" för att antyda att kristendom utgör en hotande trend som slukar allt i sin väg och växer på bekostnad av det "normala" - "det svenska sättet att leva" eller någon dylik klyscha. 9. Man blandar äpplen och päron och tar seriösa representanter i den högre samhällsdebatten med mer eller mindre kristen anknytning, t.ex. KD och broderskaparna, och slår ihop dem med desto mer extrema aktörer, kanske en tungotalande Ulf Ekman eller en domedagsmoralpredikande Helge Fossmo, och ger sken av att alla dessa tillsammans står bakom "denna växande hotbild". 10. Till sist spekulerar man helt fritt om framtiden i någon vag, platt, innehållslös men klyschigt hotande textrad: "om vi inte lyckas med att inse detta kommer vår frihet och självständighet att vara ett minne blott!"

Hux flux har en bild framkommit om att alla världens kristna skulle vara onda och ha dolda agendor för att ta över världen och förslava dess befolkning, ungefär. Och att detta hemska också pågår i Sverige. En befängd bild som naturligtvis är helt nonsens!

Så jag säger det en gång för alla: Man kan alltså inte göra som Sverigedemokraterna och bunta ihop och misstänkliggöra en hel religions flera hundra miljoner utövare!

Intressant om social oro på Folk & Försvar

Mycket bra anförande av Nyamko Sabuni om utanförskap och social oro på Folk & Försvars rikskonferens i Sälen. Det var nytt för i år att diskutera säkerheten även inom landet. Utanförskap är ju illa i sig själv men det göder också extremistiska grupper som anser sig få vatten på sina kvarnar och därmed kan fortsätta motarbeta demokrati, tolerans, människors lika värde etc. Sabuni slog därför fast att det är viktigt att motverka alla former av både högerextremism, vänsterextremism och islamism för att sedan kunna komma till rätta med utanförskap och social segregraton. Bra statement, för det är ju inget motsatsförhållande och ingen av de ljusskygga krafterna ska kunna komma undan. Sen sa hon också att segregerat boende aldrig har varit ett problem i sig, vilket också är helt riktigt! Var och en har ju rätt att bosätta sig var man vill så det är väl klart att människor flyttar dit där de känner sig hemma. Skulle staten tvångskommendera folk till olika orter eller? Knappast. Karl-Oskar och Kristina drog som bekant till Minnesota för där hade ju de flesta andra svenskar slagit sig ner. Problemet är istället arbetslösheten för det är ju på arbetsmarknaden som integrationen sker/bör ske.

Sen kom Rosengårds närpolischef och berättade att av 22 000 invånare i stadsdelen så är det bara 2-300 som är intressanta för polisen. En så låg procentsiffra för att vara stämplat som problemområde får man ju inte känslan av att det är när man följer rapporteringen eller läser högerextrema åsikter i webbartiklars kommentatorsutrymmen. Men nu vet vi. Klart folk som bor där är trötta på att bli bemötta som om de var kriminella. En frustration som i sin tur gör att vissa ungdomar slår sig samman i en identitet av utanförskap, klejmar sitt geografiska område och betraktar alla andra som fiender. De ställer till upplopp, blir understödda av tillresta vänsterextremister som tillsammans jävlas med polis och brandkår, samtidigt som utomstående passar på att betala för att få sin bil försäkringsbedrägligt uppeldad. Islamister vill inte släppa ut fru och barn i samhället och media rapporterar återigen om oroligheter från just detta område. Och på behörigt avstånd sitter högerextremister och smygrasister och skuldbelägger alla med brunt skinn och "osvenskt" namn. Man förstår att ingen vill förknippas med ovanstående och att man flyttar om man kan. Rosengårdskolans rektor berättade att hälften av skolans elever byts ut vart 4e-5e år och att de ersätts av nya som logiskt nog är mer resurskrävande. Och det är ju det som är synd. Om det bara hade varit högre status så att de mest framgångsrika hade velat stanna kvar så hade de med sin ortskunskap och socialt kapital kunnat dra fram andra och på sikt utveckla hela stadsdelen.

Men allt är inte negativt. Nalin Pekgul berättade visserligen sen om att de fåtaliga islamisterna ändå har gjort framsteg i Sverige under de senaste 30 åren och om deras strategi för rekrytering av vanliga muslimer. Men också om motreaktionen där människor oavsett bakgrund samlas runt demokrati och tolerans och kämpar för de goda värdena. Hon vittnade t.o.m. om hur människor med bl.a. kurdisk och turkisk bakgrund, trots ländernas fientliga historia, hade bestämt sig för att samarbeta och stötta varandra för öppenhet och integration och mot islamistiskt förtryck. That's the spirit för att kunna ta ytterligare några steg på vägen för att uppnå social och ekonomisk rättvisa på sikt.


Eftervalsanalys: I nailed it!

Som vanligt var intresset för Europaparlamentsvalet lågt väldigt länge men precis inför valdagen hettade det till något och ett par dar efteråt kryllade medierna av eftervalsanalyser. Givetvis kan ju inte jag vara sämre och undanhålla er min analys, så här kommer den.

Några saker kan man notera direkt:

  • 46% röstade, vilket betyder att Soffpartiet kammade hem hela valet med utklassningssiffrorna 54%! Man kan föreställa sig hur partiets ledamöter drygt och arrogant sitter i parlamentet och säger "Ähhh... vafan, det är väl inte så noga? Vi vet inte... vi kan inget... vi bryr oss inte... och även om vi skulle sätta oss in i grejerna så hjälper väl inte våra röster ändå? Vi litar på att andra tar ansvar även för oss för att Europaprojektet ska hålla sig någorlunda kvar på den demokratiska rälsen". Skönt att de likgiltigas skara inte kan engagera några likgiltiga representaner, per se...
  • Piratpartiet blev den stora vinnaren och slutade som femte (!) största parti och skapade stor internationell uppståndelse. Även om jag som musiker självklart är emot en rörelse som vill skapa en ordning där upphovsmannen inte kan få betalt för sina verk ska det bli intressant att se om dom lyckas föra upp den så viktiga integritetsfrågan på den Europapolitiska agendan, trots bara ett mandat (även om ett andra var nära). För Sarkozys blodtörstiga hejdukar som tycker att det är rätt att juridiskt hindra människor från att skaffa sig information genom att godtyckligt stänga av dom från internet måste motarbetas!
  • Sverigedemokraterna ökade med ohyggliga 366% men föll som tur är ändå på mållinjen. Vi får hoppas att det var många bittra ekon från -95 års "Ut ur EU"-rörelse som inte stannar kvar där tills nästa år. Samtidigt ska vi vara mycket tacksamma för Piratpartiet som tog väljare från SD, som Sören Den Store visade på valvakan.

Jo, min förutsägelse satt alltså till 100%! Fasen, jag borde blogga oftare så jag hade haft det svart på vitt. Och framförallt borde jag börja tippa på politik så man kunde dra in lite enkla stålasch emellanåt. ;) Kanske en kvart efter att tingsrätten offentliggjorde sin dom mot The Pirate Bay i våras sa jag på jobbet att Piratpartiet skulle komma in i Europaparlamentet. Det finns det vittnen på. Jag menade att valdeltagandet skulle bli lika lågt som vanligt utom i den yngre delen av valmanskåren där uppslutningen skulle bli mycket större än förra gången. Och hela den soffrekryteringen (facit: +7,68 procentenheter) skulle gå till PP (facit: 7,13%). Inte för att en överklagad dom från Stockholms tingsrätt och svensk lag har så mycket med Europaparlamentet att göra (annat än att möjligen på en abstrakt ideologisk nivå markera för framtiden) utan bara just för att det var ett random val att göra sin röst hörd i. Hade det så varit val till månens parlament skulle Piratpartiet komma in där! Efter ett drygt år med FRA-hets, Ipred-lag och TPB-dom var måttet rågat och alla nedladdande kids, alla dom som har teknik/webb 2.0 som livsstil och alla "fri information"/Open Source-ideologer fick en politisk ventil att skrika ut i som, tillsammans med röster från politiskt oinsatta, antietablissemangförespråkare, provokatörer, vindflöjlar och annat löst folk, skulle räcka hela vägen till mandat i Bryssel.

Denna insikt kom alltså till mig strax efter att jag hade hört domaren redogöra för rättens ställningstagande i våras. Och God Damn va rätt jag fick! BULLZEYE!! :D


I natt jag drömde...

Härom natten var jag vaken ända fram till 7-tiden på morgonen och när jag väl somnade drömde jag om det amerikanska presidentvalet och det hela var väldigt konstigt. Det är ju bara i overkliga filmer som en president kan vara under 50 (t.ex Independence day) eller svart (t.ex Deep impact) men det överträffades i min dröm för där röstade USA fram en ny president som både var svart OCH yngre än 50 - samtidigt! Dessutom hade han en brokig bakgrund, konstigt namn och hade lyckats besegra sina förutsättningar och tagit sig fram till toppen mot alla odds. Alltifrån vita skådespelare till svarta tuffa hiphopare ställde sig på hans sida och han ägde hela popkulturen, liksom all social media. Detta gjorde att de normalt så politiskt likgiltiga kidsen kände att de till sist hade fått en egen kandidat som de kunde stå för, liksom alla USA:s minoritetsgrupper. Tusen och åter tusen amerikaner och större delen av omvärlden beundrade honom för hans karisma och otroligt skickliga retoriska förmåga och för att han lovade att förändra USA till det bättre. Jepp, som ni fattar var det en riktigt överdriven politisk korrekt snyftare som t.o.m. hade varit too much för Hollywood. När han höll sitt stora väckelsemöteslika segertal på scenen i en park full av jublande och gråtande människor och det var som om smäktande stråkar ackompanjerade honom i den mest bombastiska av Jerry Bruckheimerprodukioner måste mitt undermedvetna ha insett hur naivt verklighetsfrämmande detta scenario var, för då vaknade jag.

Ja, ja, i fantasin är allt möjligt men nu tillbaka till verkligheten. Det ska bli intressant att följa när USA väljer president nästa vecka. Det står, som bekant, mellan sittande president Bush och utmanaren McCain. Jag kommer att heja på McCain för att det hade varit kul med byte på posten. Men det blir väl Bush som förra gången. Det amerikanska folket röstar ju alltid konservativt. Det hade varit kul med nåt helt nytt nån gång och inte bara äldre vita män från överklassen hela tiden, bara för att den gruppen alltid har haft makten. Tänk om det nån gång kunde bli som i min dröm! Fast, det är klart, det kommer ju aldrig hända. Det är ju helt enkelt för bra för att vara sant...

Inatt gäller det!

Det rekordlånga och -dyra amerikanska presidentvalet är inne på upploppet och vill man så är det fritt fram att frossa i all rapportering som sker. Eftersom det är så mycket så har jag inte gått in för att aktivt söka upp info utan tagit emot det som har nått fram av sig själv. Likaså har jag inte heller vurmat för Obama på samma sätt som många andra för det brukar ju aldrig kännas så inspirerande att engagera sig i nåt där alla tycker lika. För i Sverige, där även våra högra partier hejar på demokraterna, tycker alla bättre om den demokratiske kandidatens åsikter än den republikanske men det säger ju ingenting eftersom både pro-demokrater och anti-republikaner samlas i samma kategori. Det var intressant att se hur det verligen låg till när Rapport redovisade en vetenskaplig studie som SIFO hade utfört på uppdrag av SVT. Två tredjedelar av svenskarna ville se Barack Obama som president medan en tredjedel inte kunde ta ställning. Skulle John McCain vara ett svenskt parti skulle han inte ens komma in i riksdagen eftersom bara tre procent föredrog honom. Snubben i inslaget var förvånad men det är inte jag för jag tror att svenskar tänker partimässigt på ett sätt som passar vårt valsystem men inte det individualistiskt amerikanska. Och bilden av det republikanska partiet är ju Reagan, Bush x2, Schwarzenegger, gammaltestamentligt hårda tag, skattesänkningar och moralism som stöds av okunniga rednecks utanför storstäderna. Klart att ingen här vill förknippa sig med det. De där tre procenten är väl hyfsat välbärgade frireligiösa villaägande 40-talister utan högre utbildning samt politiskt oinsatta ungdomar som gör allt för att bygga upp en självbild om att tillhöra den yttersta marknadsliberala högerkanten genom att gå med i MUF, dricka skumpa, börja spela golf, söka Handels och raljera okunnigt över såssarna för imagens skull.

Men jag tycker faktiskt att fler borde reflektera över att McCain faktiskt är en good guy för att vara en republikansk representant. Däremot är ju Sarah Palin en otäck figur. "She doesn't believe in evolution..." Säger egentligen allt om henne. McCains religious right-alibi som tacklar etablissemanget med nåt slags Erin Brockovich-perspektiv, obildad men går på gut-feeling. Som tur är verkar hennes kända tillkortakommanden i tv ha fått folk att inse att de inte vill ha någon som är lika "vanlig" som dom själva i Vita huset. Frågan är om det märks på valdagen.

Tråkigt nog får jag väl erkänna att även jag hejar på Obama som alla andra. Det skulle vara enormt stort för USA:s svarta community att gå från att ha varit förslavade till att få besätta presidentposten (även om han inte har något slavarv personligen). Jon Stewart fick honom dock att lova att inte förslava alla vita om han skulle vinna. :) Jag håller med DN på det utrikespolitiska området men han får allt ta och kamma sig när det gäller frihandeln. Det är ju just i orostider som man bör stimulera världshandelsutbytet extra mycket istället för att dra sig mot protektionistiska ideal. I Agenda trodde visserligen Mona Sahlin att ett förbättrande av relationerna med omvärlden i allmänhet och med Europa i synnerhet skulle vara överordnat ett begränsande av frihandeln, vilket därmed inte skulle märkas av särskilt mycket i praktiken men Cecilia Malmström var däremot orolig.

Hur går det då? Det har snackats en del om Bradley-effekten och även om rasism tyvärr är en faktor så tror jag också att det kan jämföras med samma fenomen som i Sverige där en bitter gammalsosse säger och menar att han för första gången ska byta block men att när han väl står vid urnan så klarar han inte att gå emot sitt politiska arv och stora identitet. Vad jag dock tror kommer få större betydelse är det faktum att en opinionsledning för en demokrat brukar mobilisera de hardcorekristna som annars brukar ligga på soffan för att kandidaterna är för mjuka on the moral issues. Men jag tror och hoppas verkligen att Barack till sist står som slutsegrare och det blir en motsatt Bushpolitik i flera avseenden så vi kan börja förknippa USA med den attraktiva softpower som tillhör den klassiskt amerikanska kulturen igen, även om vissa saker aldrig går att förändra. Kåge varnar t.ex. för besvikelse i Europa efter en tid med Obama vid makten. Men bättre lär det ju iaf inte bli med McCain vid rodret.

...eller också går Ralph Wiggum och tar hem hela klabbet!



Jag är iaf mycket nöjd över att jobba kväll för det betyder att jag kommer att komma hem lagom till valvakorna börjar för att sedan kunna sitta och zappa halva natten mellan SVT, TV4, CNN, BBC World och bubblaren Filip&Fredriks vaka på femman.

Tidigare inlägg