Olympiaden och lika-som-bär
Smart drag, Viasat!
Triviologi for dummies: Det har visat sig på den här bloggen emellanåt att en del människor som har hittat hit har haft lite svårt att förstå sig på det här med skoj och ironi o.dyl. Därför vill jag härmed varna dessa för att inlägget ovan ej är att betrakta som helt seriöst då det snarare bör ses som en känga åt ishockeylandslaget för en dåligt genomförd match som de borde ha vunnit enklare.
I knew it!
Fredrik Ljungberg har nu alltså blivit officiellt presenterad som nyförvärv hos West Ham United.
Nån gång i vårvintras kom det ut ett rykte om att Ljungberg hade fått besked av Wenger att se sig om efter en ny klubb. Därefter kom det nya uppgifter om att de båda hade "rensat luften" och klargjort förutsättningarna och att Ljungberg hade accepterat att få konkurrera om en plats i laget på samma villkor som de andra. Men detta trodde jag aldrig på. Jag sa då att han skulle byta klubb i sommar. Min teori var att det inte var meningen att de första uppgifterna skulle komma ut för att de skulle innebära att hans marknadsvärde skulle dumpas. Därför var Arsenal tvungna att gå till motoffensiv. Först klargjorde de att parterna hade pratat och kommit överens om att han skulle stanna. Därefter tog de sig an alla implicita signaler för att bygga på trovärdigheten: Han fick speltid, Wenger hyllade honom och sa att han var en viktig spelare, han själv försäkrade att han skulle stanna eftersom han trivdes så bra och att bossen ville ha kvar honom, samt att han anslöt till försäsongslägret. Men trots alla deras försäkringar trodde jag ändå att han skulle spela nästa säsong nån annanstans. Men när alla transferrykten som ven dementerades så började jag undra om han faktiskt till sist skulle stanna ett halvt eller ett år till. Och det trodde väl många andra också då West Ham visst ska lägga upp 41 millar, vilket ju ändå är hyfsat mycket stålars.
Förra årets CL-final verkar alltså ha varit hans sista chans att vinna den största klubbtiteln - om han inte gör som Tévez och gör succé i Hammers och blir värvad uppåt igen. Han är ju visserligen en utpräglad London-fetischist, det är ju denna övergången ett bevis för, men jag hade hoppats och trott att han skulle göra som polaren Henry och gå till nån toppklubb i Spanien/Italien och både kunna vinna en annan prestigefylld ligatitel och fortfarande ha chans på CL-titeln. Där har ju fotbollen lika hög kvalitet men har ett något lägre tempo, vilket borde gynna honom som den åldrande speedkula han är. Min gode Arsenal-vän sa i sin tur när vi snackade om detta i vårvintras att han trodde och hoppades på just West Ham p.g.a. klubbens coolhet och rätt stad. Det fick han ju rätt i.
Hur påverkar det Ljungbergs sportsliga framtid då? Under förutsättning att han får vara hel så är det mesta positivt för konkurrensen i Hammers är ju givetvis inte lika hård som i Arsenal, så han kommer ju garanterat att få spela varje match. Och deras matchprogram är ju inte lika mustigt som Gunners så han kommer ju få mer tid att läka ihop sin skadebenägna kropp mellan matcherna. Speltiden, hans status och det stora ansvaret gör att hans självförtroende och form stiger ännu mer och det gynnar ju landslaget såklart. Nackdelen är att han troligen inte kommer få ställa in nånting mer i sitt prisskåp. Två förlorade europeiska storfinaler hade förtjänats att kompletteras med en vinst men utöver en mindre chans på nån FA- eller Ligacup finns det tyvärr inget annat att sikta på som Hammer. Iofs satsar ägare Magnusson stort med flera bra spelarköp så hoppas kan man ju alltid... Jag kommer iaf småheja lite på West Ham framöver och önskar Ljungberg lycka till med den nya missionen.
Att Sveriges landslagskapten har bytt klubb är en stor nyhet som kan påverka hans och därmed landslagets sportsliga framtid. Men Sportspegeln nämnde ändå inte ett ljud om det i gårdagens sändning. Visserligen bedriver inte SVT samma sorts journalistik som TV4. Dom är väl mer inne på att berätta om saker som är helt klara jämfört med TV4 och kvällstidningarna som har upparbetade kontakter som dom ringer för att kolla vilka rykten dom har snappat upp om vem som är "på väg" vart. Och Ljungberg har faktiskt inte presenterats av West Ham förrän idag. Men Poppsen kunde ju ha nämnt det i förbifarten som en notis: "enligt obekräftade uppgifter...", "enligt vad TV-sporten erfar...", "enligt brittiska tidningar...", "...vi återkommer i ärendet." Eller också blev dom helt tagna på sängen när fyran berättade om det bara en knapp halvtimme innan sändning.
TV4 - moralpanikens företrädare
Den televiserade kvällstidningen TV4 gav sig förra veckan fan på att kicka igång en moralisk debatt om tacklingar inom ishockey - eller "hockeyvåldet" som de populistiskt kallar det. Precis som om dom själva inte frossar i spektakulära tacklingar i trailrar o.dyl. inför sina hockeysändningar...
Kalla Fakta var navet i det moralpaniska hjulet och runt det snurrade ett nytt sensationalistisk reportage i Sporten varje kväll under ca en veckas tid. Det var nån tränare som möjligen kunde hålla med om att man borde dra ner på slagsmål, ett gäng killar som skojhetsade varandra i gästböcker för att extra prestigekrydda sina möten i sthlm-hockeyns div 4 och givetvis den obligatoriska neurokirurgen. Fast mest skrattretande var förstås när de sökte upp Lena Adelsson-Liljeroth för att i kraft av hennes ämbete som bl.a. idrottsminister försöka få med henne på moralpaniktåget. Precis som om hon skulle blanda sig i idrottsregler... Men där gick dom bet. Hon gick in på sin generella åsikt om konsumentmakten: Om tillräckligt många inte gillar det och uteblir så får dom ändra sig eller gå i konkurs, precis som med allt annat. Inga konstigheter. Men reportern försökte igen och ville ha med henne på tanken att ett gatuslagsmål och slagsmål mellan lika stora elitidrottsmän med massa skydd var samma sak. Men det höll hon inte med om. Inte heller här gick hon i fällan, skönt nog. Go Lena! Go Lena!
Det förfärliga med Svenska Hockeyligans förfarande var, enligt fyran, att de körde igång sidan hockeyhits.se där man fick se både snygga regelrätta tacklingar och fula regelvidriga tacklingar, vilka följdes av en pedagogiskt text om vad som var fel med tacklingen samt vad som blev domarens påföljd. Extra stötande var ett pris på 50 lök instiftat till den som utförde säsongens snyggaste tackling. Pengar som spelaren skulle skänka till sin klubbs ungdomsverksamhet. Detta ansågs alltså sända ut fel signaler... Hela syftet med projektet var annars att "dika ut" hockeyns fysiska spel och allt var väldigt tydligt förklarat på sidan, nästan övertydligt. Förra året togs som bekant krafttag mot hakningar, interferences o.dyl. På köpet minskade tyvärr de rena tacklingarna som är så viktiga för att ge sporten sin speciella karaktär som underhållande fysisk idrott. Det finns redan två lagspel på is utan tacklingar: bandy och damhockey som man ju kan kolla på om man har svårt för fysiska kampmoment. Jag håller med Wikegårds replik i Hockeykväll i SVT om vikten att utbilda unga spelare i hockeytacklingarnas ädla konst så att det blir mindre skador i framtiden utan att tappa en av ishockeyns viktigaste karaktäristika. Och nu när gruffandet har försvunnit skulle snygga och rena tacklingar lyftas fram och marknadsföras igen m.h.a. exempel och pedagogik. Inget skumrask, inget tvivelaktigt. Men då såg TV4 sin chans för kampanjjournalistik...
Jag såg inte Kalla Fakta och vet inte hur de har kommit fram till att "hockeyvåldet" "ökar". Har dom mätt antal utvisningsminuter eller? Har antalet sydda stygn i genomsnitt per spelare ökat? Handlar det om fler hjärnskakningar är det ju naturligtvis inte bra men desto större anledning att lära ut hur man tacklar rätt! Bara därigenom kan man såklart minska hjärnskakningsstatistiken... I reportagen verkar det dock mest ha varit baserat på enskilda domare som tyckt sig notera en ökning av detta "våld". Alltså väldigt vagt, godtyckligt och flummigt. Konsekvensen av denna kampanj blev såklart att Hockeyligan drog in tävlingen och offentligt erkände sig guilty as charged och TV4 körde ett sista klappa-på-huvet-reportage med budskapet att nu Hockeyligan hade tagit sitt förnuft till fånga. Man kunde nästan se hur Maud Bernhagen körde en klassisk Scrubs-vinnardans mellan raderna...
Men kan man då tänka sig att Hockeyligan har insett sitt grova övertramp och moraliska vilseledande av ungdomen? Nej, naturligtvis kan det inte vara nåt annat skäl än negativ publicitet som ligger bakom tillbakadragandet och det måste ju fyran fatta själva också men det skiter dom i för dom "vann" ju. Dubbelmoraliska TV4 har bränt ännu en häxa på bål...
Hate to say I told you so...
Det var en gång ett pris som var instiftat till sportradioprofilen Sven Jerrings minne och som en gång om året tillföll den idrottsutövaren eller det idrottslaget som svenska folket ansåg ha utfört den bästa idrottsprestationen under det gångna året. De som röstade var Radiosportens lyssnare och/eller stryktipparna - alltså folk som kunde sin sportvärld. Den moraliska vinnaren blev därför oftast även den officiella. (Validiteten var alltså mycket hög, för dom av er som förstår er på sånt). Gott så. Sen instiftades den s.k. "Idrottsgalan" och det mesta vändes uppåner...
Likt andra nya påfund som helst hade velat ha gamla anor så ville Idrottsgalan gärna associeras med och surfa på andra varumärken med äkta anor, historik och tradition. Och Radiosporten och SvD var intresserade att bidra till idrottsrörelsens samling samt att kunna nå ut i större utsträckning än dittills. SvDs bragdguld behöll sitt utnämningsförfarande men väntade med prisutdelningen till galan. Men Jerringprisets röstningsförfarande gjordes om till telefonröstning under tv-sändningens gång. Och med lite sång, lite dans, lite naket, artister och komiker är ju publiken en helt annan än de som tidigare brukade rösta. Nu är det ju hela medelsvensson-pöbeln som tittar och därmed röstar, vilket har förvandlat Jerringpriset till en jäkla popularitetstävling! Flera kandidater de senaste åren som bäst har förtjänat priset har blivit utan. Ikväll var det tyvärr alltså dags igen.
Tre Kronor hade vunnit OS som var den idrottstävlingen med störst status av alla under hela året, näst efter fotbolls-VM, och strukit under med att även vinna VM - sin sports näst högst rankade tävling. Sveriges ishockeylandslag var alltså odiskutabelt Planetens bästa under 2006. Detta hjälpte föga när man ställdes mot en charmig dalkulla i en folklig omröstning. Sanna Kallur ska ha ett grattis för sin bedrift men hon hade ju trots allt bara vunnit damernas 100 meter häck under ett Europamästerskap i friidrott - bara en guldmedalj i sin sports tredje största men även tredje minsta mästerskap på internationell nivå. Således inte ens i närheten av Tre Kronor i tyngd. Men så länge man är käck och sympatisk så kan tydligen även ens idrottsmeriter omvärderas...
Nä, Jerringpriset är för evigt förlorat till mobben med facklor och högafflar. Istället är det dags att någon reclaimar en utmärkelse framröstad av Sveriges sportintresserade och -kunniga. Men vem ska göra det? Det måste ju ske via en aktör som är smalare och når fram till oss sportnördar och inga andra. Mitt förslag är att TV3 tar tag i det t.ex. i samband med sina Champions League-sändningar under hösten. Eller kanske Canal+ under Hegerfors höstlördagar. Dessa brukar ju t.ex. inte ha några könskvoterade studiovärdinnor eller experter och de är bra på att hålla det sportpuritanska idealet uppe utan att behöva blanda in fan och hans politiskt korrekta moster.
Skilj på knarkande och dopning
Idrottsrörelsen ska hålla sig till sin egen verksamhet i första hand, däribland att motarbeta dopning. Att ansvara för kampen mot droganvändning är däremot samhällets uppgift. Det är därför bruket är kriminaliserat. Sen kan idrotten gärna hjälpa till i olika samhällsfrågor och gå före med gott exempel genom att ha olika etiska program, t.ex. en antidrogpolicy, p.g.a. att idrottsmän är förebilder för ungdomar etc. Gärna för mig. Det är en annan sak och det är viktigt för idrottens trovärdighet att atleterna inte knarkar osv. Men skilj på substanserna och i vilka syften dom tas!
Ska spelaren, i det här fallet, stängas av från sitt handbollsspel så ska det alltså vara av det skälet att han har brutit mot nån antidrogpolicy (och då erbjudas hjälp och stöttning). Han ska i vilket fall som helst INTE stängas av för dopning!!
Det heter ju ibland att frukt är godis. Men frukt är inte godis. Frukt är frukt och godis är godis. På samma sätt är ryssfemmor ryssfemmor och kokain är kokain.
Kompensationsutnämning!!!
Jerringpriset finns ju kvar kanske man kan tycka och visst, jag uppmanar verkligen alla att rösta på Tre Kronor som jerringprisvinnare, mina argument finns här, här och här, men är det några som är klåpare och som man definitivt inte kan lita på så är det ju folket. De kommer säkert rösta fram Sanna Kallur som vinnare för hon är ju så trevlig, sympatisk och käck och positiva förebilder är viktigt, yada yada yada. På samma sätt som Magdalena Forsberg vann varje år och som Klüft sen tog över. De går "genom rutan" etc. Jag minns när Micke Ljungberg blev rånad på sitt Jerringpris -00. Han ledde omröstningen och hade också vunnit överlägset tack vare sitt OS-guld i den klassiska olympiska idrotten brottning om de inte hade förlängt röstperioden t.o.m. den s.k. "idrottsgalan" för första gången det året. Nu tilläts man ringa och rösta under galans gång, som var på en måndagkväll i januari. Problemet var att Magdalena Forsberg just hade vunnit en vanlig jäkla världscuptävling och därför varit mycket i media dagarna innan. Och "hon är ju så mysig..." Folk röstade alltså på henne för en vinst i nästkommande säsong som ju inte var inom perioden och hon gick därför om och vann över Ljungberg. HALLÅ?! Priset går till bästa prestation - inte bäst personlighet. Hade det gjort det hade jag också röstat på Kallur i år men det gör det inte. Nä, nu får alla hockeysupportrar mobiliseras och visa att ishockey är största eller näst största sport i Sverige och rösta fram dess landslag till åtminstone den andra utmärkelsen nu när de blev blåsta på den första.
Det är ju du som är han!
Här är en äkta lika-som-bär inom idrottsvärlden - åtminstone mellan mitten- och högerbilden.
Allsvenskan on fire!
De här allsvenska dagarna är de roligaste på mycket länge. Tabellen är fullt levande inför sista omgången och de lag som inte har nåt att spela för är ytterst få. Även om toppstriden rent tekniskt inte har varit klar inför sista omgången några gånger under de senaste åren har den ändå varit det i mina ögon. Det har alltid stått mellan stora, fula och elaka fotbollsorganisatoriska maskiner som DIF och MFF och lite IFKG (fast de har varit för dåliga).
Representanten från den kategorin den här gången är förstås AIK. De har visserligen inte toksatsat i ett par års tid med dyra etablerade nyförvärv som de ovan nämnda men i det här fallet räcker det inte. AIK är trots allt alltid AIK. Jag missunnade inte dem deras två nittiotalsguld men om de skulle vinna den här gången skulle de bli fullständigt unika genom att ha marscherat genom Superettan och rakt genom Allsvenskan till SM-guld. Och DET unnar jag dem förstås inte. Alla som trackade dem när de åkte ur för två år sen skulle få käka upp det och de själva skulle spricka av revanschkaxighet. Nä, det får naturligtvis inte ske. Det finns ju gränser... Om de överhuvudtaget tvunget måste vinna får de göra det någon gång från nästa år och framåt, inte nu. Elfsborg är däremot en liten och anspråkslös förening som inte gör en fluga förnär. De har visserligen flera offensiva profiler och spelat attraktiv fotboll i år men det är ändå ett lag som ligger mitt i älska-hata-skalan och som man normalt inte bryr sig om och det räcker i det här sammanhanget långt för att inta rollen som good guy. Som Skönheten mot Odjuret, St Görans mot draken, Ban Ki-Moon mot Kim Jong Il, Letterman mot O'Reilly, Whitney mot Bobby eller P3 mot reklamradiostationernas "morrongäng" - ja, ni hajjar.
Detta resonemang tycks alla icke-gnagande fotbollsintresserade människor vara överens om. Igår kväll var därför en tid av samling runt ett tillfälligt AIK-hinder - GAIS. Det var på något sätt en fin stämning som infann sig då vi alla, i denna prövningens tid, förenades kring våra tillfälliga sympatier för GAIS. De var ett av få lag som i praktiken inte hade nåt att spela för men anti-AIK-känslan är en stark drivkraft, i synnerhet när man representerar en göterborgsklubb. De stod upp och såg till så att Elfsborg har allt i egna händer nästa omgång.
Men där slutar inte historien, den tar istället en lustig vändning. AIK:s öde kan helt enkelt hamna i händerna på Djurgården och där är det ju knappast nån som vill hjälpa dem till vinst. Spelarna kommer ju att kämpa normalt för de är professionella, de vill nå Royal League, plus att de ofta har rötter i andra klubbar och är vana vid att skifta tillhörighet. Men de tillresta supportrarna passar i de flesta fall inte in på nån av dessa beskrivningar och det skulle egentligen inte heller ha någon betydelse men efter Råsundaupploppet för två år sen skulle arenaupploppsstraffen skärpas. I såna sammanhang tävlas det som bekant alltid över att vara mest pk och rösterna höjdes därför för att förbundet skulle få befogenhet att straffa klubbarna även idrottsligt. Argumentet var att fansen på läktarna inte bryr sig om deras klubb får dryga böter men att de däremot skulle bry sig mer om laget bli berövade poäng och därför skulle låta bli att storma planer i framtiden. Denna påstådda koppling kan ju aldrig styrkas och istället blir det en ful klassisk gammal kollektiv bestraffning som drabbar spelarna som kämpar för framgång och skötsamma hardcorefans lika mycket, eller antagligen mer än de lösa ligister som orsakat allt. Hammarbys pilotfall visade att SvFF menar allvar med att nyttja denna regel. En praxis är upprättad så nu måste förbundet vara konsekventa. Visst, när regeln kom kunde ju ingen förutspå att någon hade något att vinna på att bli av med en seger men i det tabelläget som nu har uppstått kan alla räkna ut resten själva... Signalen kan alltså inte vara tydligare till Djurgårdens supportrar: Om ert lag håller på att vinna matchen och ni inte vill att er största ärkefiende tar SM-guld är det bara att storma planen och ställa till med så mycket djävulskap som möjligt så får ni precis som ni vill...
Såhär kan det naturligtvis inte vara. Av många skäl bör denna misslyckade regel tas bort. Bråk och sportsliga poäng kan aldrig höra ihop. Hellre då som Ingvarsson sa igår att man går civilrättsligt tillväga och gör om lagar så att de skyldiga individerna grips och straffas hårdare. Klubbarna kan fortsatt få böter från förbundet p.g.a. bristande säkerhetsarrangemang men det räcker.
Hursomhelst, djurgårdssupporterpoliser, vakter på Borås Arena och inte minst Boråspolisen vet vad som gäller på söndag.
Sportsligt sett njuter jag iaf dessa dagar av full allsvensk action och kommer hålla alla mina tummar stenhårt för mitt tillfälliga favoritlag Elfsborg på söndag.
Bibehållen segersvit!
Gött mos!
Vad härligt! Vilken skön match de gjorde precis när det behövdes som mest, av alla möjliga skäl. Först ett helt oväntat mål i bara 10e min. När hände detta senast mot ett bra-på-pappret-lag som man ska backa hem och spela säkert mot de första 20 eller kanske hela första halvlek för att sedan komma in och ta över succesivt när de har blivit lite trötta? Den väntade anstormingen blev inte lika stark som man trodde och Elmander kunde kontra in ettan efter ett oväntat vinkelpass till honom till höger om Svensson istället för till vänster där Ljungberg kom ren. Lika oväntat var det visst för Spaniens backlinje för de trodde uppenbart mer på Ljungberglinjen och gick bort sig så fältet öppnade sig för Elmander. Synd att dennes kanon i ribban lite senare inte var något lägre så snyggt som det då hade blivit - men det är ju synd att gnälla en dag som denna...
Hela försvaret gjorde en ypperlig match - Ramis sköna tävlingsdebut på Råsunda, den för ett tag sen inte helt självklara Micke N till höger, solide Edman till vänster, formstarke Mellberg i mitten tillsammans med kvällens försvarsutropstecken Petter H. Det oväntade förstahandsvalet Anders S var även han lyckad i första halvlek. Tufft att peta Kim men Anders är ju bra här hemma och spelar med stort självförtroende. Fast på leråkern i Solna skulle ju alla komma att ta slut så därför var det perfekt att stoppa in en kompetent Lyonmittfältare med pigga ben längre fram i matchen (som t.o.m. fick en "hockeyassist"). Alla inhoppare gjorde f.ö. bra ifrån sig. Det var som om laget hade slutit sig samman och sagt: "Fan, va dom snackar skit i tidningarna, nu ger vi dom bra spel och tre poäng bara för att jävlas med dom så KAN dom inte skriva nån mer skit hur dom än försöker...".
I andra halvlek blev den spanska pressen större och ett antal chanser mynnade ut i den största chansen, vilken istället för att gå in snyggt räddades av Linderoth på mållinjen. Detta var också starten för det som skulle bli kvällens mest euforiska ögonblick. I 82a min kunde kvitteringen ha kommit när Shabaan överspelades på en hörna och en nickboll letade sig mot mål men där fanns alltså Räddaren I Nöden aka Tobias Linderoth och lyckades nicka bort bollen ut till sidan. Källström sprang direkt ut och passade till Edman som spelade tillbaka till en Källström i fart. Han drev upp bollen en bit tills han spelade upp den vidare till Wilhelmsson som i sin tur i perfekt läge slog in bollen till Allbäck. Just när man var rädd att spanjorerna var på väg att hinna upp honom gjorde han en Henke från Bulgarien -94. Iskallt skottfintade han bort både back och målvakt för att sedan lägga in bollen med andra foten... och alla Sverige-fans fick en fotbollsorgasm...!
2-0 mot den ena av gruppens huvudfavoriter och läget kunde inte vara bättre efter maximala 9 poäng på de tre första matcherna... Spanien har två raka förlustmatcher och Danmark fick bara 0-0 hemma mot Nordirland. Tur att man slapp möta Nordirland den här hösten, så heta som dom verkar vara efter 4 poäng i de två senaste matcherna mot två av tre gruppfavoriter - Spanien och Danmark...
Nu gäller det för Sveriges del att hålla kvar den här sköna känslan och gå ut och slå Island på onsdag. Svensson är avstängd, Ljungberg byttes ut p.g.a. vadskada, Linderoth är solidariskt höggravid och vågar kanske inte satsa på en Islandstripp och Allbäck spelade på smärtstillande tabletter, vilket inte är några positiva tecken men om Allbäck får vila lite och ta ett par piller till så ska han väl kunna köra även på onsdag. De två förstnämndas ersättare spelade fläckfritt idag så om de kan upprepa det mot Island ska det heller inte vara några problem. Linderoths försteersättare, D. Andersson, kom ju också in och fick luft och del i segern. Om man får välja på någon att stängas av så är det ju självklart Svensson när man har en så bra spelare på samma position att tillgå. Och Ljungberg är givetvis bättre än Chippen i långa loppet men om Chippen spelar med denna attityden på onsdag så ska han kunna ersätta Ljungberg om det krävs. Dessutom trivs han bra på Island: han spelade förra kvalmatchen där, för två år sedan, och gjorde då även mål. Ett kanonskott från distans om någon kommer ihåg.
...och det här som såg så dåligt ut på förhand... Nu gav det det mig istället 30 spänn på Oddset (hey, en gratis omgång på stryket är inte att förringa) och gott humör.
Nu kör vi på mot EM -08!! :)
Tragiskt...
Grattis till Italien
Italien är värdiga vinnare, de har spelat bra och Cannavaro har varit kung även om vinsten mot Australien inte gick helt rätt till, s.a.s. Det känns också som att det var dags nu för dem att vinna ett VM när det var hela 24 år sen senast. De är ju en av de verkligt stora fotbollslandslagen, till skillnad från England som bara tror det själva. Och för att upprätthålla det har det varit dags för en stor titel snart och denna gång stod de också upp och gick hela vägen. Frankrike vann ju för bara åtta år sen så det är inte så synd om dem ändå. Nästa gång får det väl bli Argentinas tur.
Tråkigt med Zizous öde men han har så mycket good-guy-cred så att det, även om alla fördömer stångningen i sig, ändå blir Materazzi som får skulden för en antagligen jätteful verbal provokation.
Och nu är alltså VM i fotboll 2006... typ... ganska exakt rakt av... SLUT!
Vad ska man göra nu?!
Bokslut och framåtblickande
Jag tyckte annars att laget agerade märkligt lamt och skrämt. Det är ju tillräckligt många som är fullblodsproffs, som är vana vid att spela stora matcher i stora sammanhang med stark yttre press och som därför inte accepterar att stå med mössan i hand och bara ta emot en überbehandling av lag som är större på det s.k. pappret. De har ju vid många andra tillfällen visat att de inte nöjer sig med att bara vara med och leka med de stora lagen för att de kommer från lilla Sverige. Nä, nuförtiden deltar även svenska fotbollspelare för att prestera. De spelar mot klubbkamrater som de till vardags erövrar statusfyllda titlar tillsammans med så varför inte sikta på att vinna även här? Men allt detta verkade tyvärr vara som bortblåst just igår, av alla matcher. De får ingen ny chans förrän i EM om två år - om de ens lyckas ta sig dit. Ska bli intressant att följa vad som sker härnäst i lagets utveckling. Petter H ligger väl närmast till att bli ny ordinarie mittback, eller om Michael S kommer tillbaka nån gång så måste ju han vara intressant. Om de inte rent av satsar på Kalle S från början, det är ju ändå starten på en ny era. Likaså måste en fullt ordinarie och naturlig högerback, yngre än Alex, spelas in. Och i offensiven ska Elmander och Rosenberg få speltid, förutsatt att de fortsätter att utvecklas i sina klubblag.
På kortare sikt kan man undra vad man själv idrottsligt har att se fram emot nu efter det här fantastiska halvåret... EM i friidrott? Det känns ju ganska löjligt litet i jämförelse men får väl ändå användas att varva ner till.
Hursomhelst kan ingen längre hota Tre Kronors tilldelning av Bragdguldet. Jerringpriset kan man aldrig veta nåt om eftersom det utses av folk och Carro är ju så käck och trevlig men om rätt ska vara rätt ska hockeyn även få det.
Så här går det 2.0
Sverige förlorar mot Trinidad&Tobago med 0-0, förlorar mot Paraguay med 0-5 och förlorar mot England med 0-10. På väg hem börjar det regna asteroider över hela jorden och alla dör. Slut.
Så här går det...
Sverige vinner såklart gruppen - som i förra VM. Får möta ett lag som förlorade igår mot den blivande gruppsegraren i sin grupp. Nästkommande två matcher tar de sig samman och vinner och går vidare som tvåor. Lagerbäck bjuder in Hysén, Strömberg och Ravelli i omklädningsrummet. De visar delar ur en Viss Match på video och eldar upp laget till värsta revanschstämningen. Tre Kronor tog hand om Vitrysslandsåret på ett bra sätt och nu är det fotbollens tur. Sverige går därefter ut och krossar Costa Rica i åttondelen så det sjunger om det - 6-0.
Vad som, enligt mig, händer i kvartsfinalen är nog inte så svårgissat. Där blir det självklart ny revansch att utkräva eftersom Holland, som slagit ut Mexiko, där står för motståndet. Ibra gör ett konstmål och kvitterar i 87:e till 1-1. Mitt i andra förlängningshalvleken nickar självklart Mellberg in avgörande 2-1 på hörna och förra EM är glömt.
I semifinalen väntar Italien. Om Sverige överhuvudtaget har besegrat dom i ett mästerskap så finns det inte i mitt huvud, vilket således betyder att det inte har skett i modern fotbollshistoria. Kanske inte ens någonsin, som sagt. Därför är det nu dags. Ibra har ifrågasatts ibland i Italien tidigare i år så nu svarar han med ett makalöst hat-trick. 3-0 och italienarna lipar självklart om fusk o.dyl. Men genom sig själv känner man andra så det är förstås omöjligt att kunna ta på allvar. Min eufori på läktaren är total och Sverige är i VM-final!
Den 9 juli på Berlins Olympiastadion promenerar lagen in framför mina very eyes. Eftersom Sverige räknas som hemmalag får Brasilien spela i sina blåa andratröjor. Sverige har några möten med dom att blicka tillbaka på. Spelarargument som "om t.o.m. Norge har slagit dom i ett VM måste ju vi kunna göra det" och "94-laget som var sämre än oss spelade 1-1 och 0-1 mot dom då, klart vi kan göra bättre nu" har hörts inför matchen. Det blir en sprakande fest-match med högt tempo och tekniska finesser. Ljungberg dominerar planen och får betyget "Ljungberg-klass" och sex getingar av Expressen. Ibra och Ronaldinho battlar med finesser och distinkta skott. H.L. gör två, F.L. ett, Z.I. ett och Teddy får göra det sista målet, som också blir hans enda i landslagskarriären. Sverige vinner med 5-2 i en match som går till historien som en av de allra bästa alla kategorier. Av någon konstig anledning blir det alltså samma resultat som i förra VM-finalen länderna emellan. Fast med den skillnaden att det är tvärtom den här gången.
Sverige är bäst i världen, Lagerbäck helgonförklaras och blir ny president i alla länder. Den nya legitima leadern of the free world förhandlar med marsianerna att de inte ska vara så våldsamma när de försöker angripa jorden utan föreslår att de ska mötas i fotboll. Matchen mellan Jordens mästare och Mars spelas såklart på neutral plan, på Venus. Tommy Svensson plockas in som expertkonsult eftersom det är så jävla varmt. Han lär ut att spelarna ska kunna fejka skador för att få vila och vatten. Henke briljerar så mycket att Mars vill köpa över honom till priset av evig lycka och rikedom men han avböjer för han ska spela för HIF till hösten. Jordens lag vinner givetvis och hela Vintergatan faller under svensk kontroll och byter också namn till Sverige. Allt tycks vara frid och fröjd i galaxen under en period, ända tills det framkommer en terrorgrupp som visar sig inte acceptera Kejsar St Lagerbäcks ledarskap. Gruppen består av agenterna CA, EG, BA samt en ledare som har namngett den. Dess namn är Kompani Östlund... Muahahahaaaa!!!
Sådär! Nu vet ni vad som kommer hända under den närmaste framtiden.
Störst av allt är... Fotbolls-VM!! ♥
Allmänpolitiskt har ni ingen aning om var jag står, men "fotbollspolitiskt" är jag as-konservativ. Allt är ju jättebra som det är nu! Eller kanske nyss, p.g.a. den nya idiotiska offsideregeln.
Utvecklingen av den har peakat och precis gått över gränsen. Det var bra att de ändrade den så att man kunde vara i linje men nu börjar det spåra ur. Att stå i en klar offsideposition och få målet godkänt bara för att man får bollen på ett onsideigt sätt är ju idiotiskt. Hoppas de inser det och ändrar tillbaka snarast möjligt.
Och sen kommer vi till hoten från "G-18"-gruppen. "VM drar in massa pengar - låt oss arrangera det dubbelt så ofta!"
Dom är som snorungar som håller på att växa upp och bara måste tonårsrevoltera som självändamål mot föräldrarna UEFA/FIFA för att markera att de numera är rika och har stor makt och för att det gagnar just dom. De vill därför ha VM vartannat år. Kvalspelet tycker de kan ordnas sommaren emellan via ett EM och hux flux skulle det spelas mästerskap VARJE år! En inflation som skulle blåsa bort dagens höga status all världens väg, se bara på hockeyn!
Jag har en gammal tes om att man måste hålla det amerikanska landslaget på mattan för att om de presterar bra och kanske t.o.m. vinner VM så kommer fotbolls-okunniga dollarmiljardärer utan känsla för tradition och sportslig status att vakna och köpa in sig och göra om allt i fotbollsvärlden. Jämför med MLB där detta har skett, där varje lag spelar 162 matcher i grundserien innan slutspelet börjar. Men trots att jänkarna inte har vunnit nåt går vi ändå mot den här utvecklingen i fotbollen. När folk som Abramovitj pumpar in så mycket pengar vill de ju såklart ändra strukturerna så att det blir mera lönsamt. Tyvärr.
Don't fix it if it ain't broke!
Kontraster i svensk elitfotboll
Utanför arenan och på väg in strömmade the medelsvenssons of the medelsvenssons. Jag har inte känt mig så bred och folklig på flera år... Det var fullt av kids runt oss i blågula mössor och ansikten som hejade och buade entusiastiskt. Jag log nostalgiskt och lite igenkännande och mindes den tiden innan man desillusionerades och tog all fotboll på blodigaste allvar och försökte leva myten om läktarkultur med ramsor, burop och souvenirer. Då man ännu inte hade insett att det kan vara enorma skillnader från match till match och från turnering till turnering beroende på sammanhang och förutsättningar. Ungefär som de värsta damfotbollsivrarna, ni vet...
Men mitt leende försvann när kid-hjorden (och även andra) började ropa efter Zlatan. Först trodde jag att de förstås visste att han inte skulle spela något denna dag och att de skrek så som en kritik mot det tråkiga spelet. De såg ju fotbollsintresserade ut och jag hängde med ganska bra själv om sånt fr.o.m. ca 9 års ålder. Men när de inte gav sig insåg jag att de menade allvar, de var verkligen där för att se honom spela. Jag suckade en del och hoppades att de skulle släppa det nån gång. Men när så många buade efter slutsignalen tänkte jag att det inte var deras fel. Och inte var det Lagerbäcks fel heller. Nej, skurkarna är alla föräldrar som inte förklarade att deras hjälte inte skulle vara med. Och i den mån de inte var tillräckligt kunniga och insatta för det så var det knatteledarnas uppgift att ta ner förväntningarna. Å andra sidan är nog de ansvariga för marknadsföringen av matchen ännu större skurkar som använde bilder på Ibrahimovic i riklig mängd, både på affischer och på matchprogrammet. Englands träningsmatch mot Vitryssland marknadsfördes som bekant som "England B - Vitryssland", vilket ju är betydligt ärligare...
Själv visste jag vad jag gav mig in på: Några test - högersidan, målvakter, Kim och anfall - och ge matchträning åt de viktiga Olof och Erik. Det kunde ju likaväl ha varit som inför förra VM (tror jag) när landslaget mötte Syrianska i en internmatch på Råsunda, bara det att SvFF nu visste att de kunde dra in lite stålar om de förvandlade internmatchen mot ett lag nära till hands till en landskamp. Visst, 250 spänn för en betydelselös match är ju väl saftigt men det är ju så sällan man har chans att gå på landskamp och VM-förberedelserna i stort är ju intressanta på riktigt så jag valde att gå dit ändå. Jag var mest besviken på spelet men självklart väljer jag hellre 0-0 mot Finland än 6-0 mot samma land som det blev inför VM-90. Det ledde till att folk den gången trodde att Sverige skulle vinna VM och det kanske de själva trodde också, av resultatet att döma...
Längtan bort från familjejippofotboll till riktig tävlingsfotboll gjorde att jag, två dagar senare, tog mig till Torpavallen mitt i ett bostadsområde för att se lilla Qviding ta emot ex-allvsvenska Gif Sundsvall i Superettan. Kontrasterna gentemot Ullevispektaklet var totala. En klubb med små resurser med ideellt arbetande människor runt en liten charmig arena med en spännande och välspelad match som betydde nåt...
Roligaste var i början när en maskot, runt 4-5 år, missade vart hans kompisar tog vägen efter inledningsceremonin. Han sprang då helt självklart till Sundsvallsspelarna som hade samma dräkt som han, för så gör man ju i fotboll. Helt logiskt alltså. De bjöd på sig själva och tog in honom i peppningsklungan, till publikens stora förtjusning.
Till sist: Björklund, Thern och nu Kalle Svensson. Glasgow Rangers har en thing för smålänningar, det är helt klart! :)
Lex Timpa
Jag hejar ju varken på Barca eller Arsenal traditionellt särskilt mycket men samtidigt spelar båda en offensiv och attraktiv fotboll så jag var alltså helt neutral i utgångsläget. Ganska tidigt brukar jag ta fram svenskaspekten men där var det ju också lika, en i varje lag. Arsenal hade förvisso lite försprång eftersom Ljungberg startade, vilket Larsson inte gjorde. Fast det jämnade ut sig eftersom han kom in tidigt i andra. Då får man gå efter vem av dom som är betydelsefull för sitt lag och gör en bra match. Men återigen blev det oavgjort eftersom båda var väldigt viktiga för sina lag och presterade riktigt bra.
I nästa steg fick jag därför gå efter om det inträffade nån "moralisk orättvisa" s.a.s. Men där drabbades ju båda eftersom FCB blev blåsta på ett ledningsmål samtidigt som Lehmann (och indirekt även Pirès) utvisades enligt den hårda regeln som Glenn ogillar. Frisparken blev resultatlös och AFC var en man mindre för resten av matchen. Men det numerära underläget ledde ändå till en 1-0-ledning, vilket utjämnade eventuella sympatier igen.
Det var då jag kom på det! Jag tog till det genidrag som min högstadiefritidsledare en gång lanserade när min kompis (som gick i åttan) delade en löptävlingseger med sin kompis (som gick i nian):
Han gav helt enkelt förstapriset till niondeklassaren och andrapriset till min kompis i åttan med den otroliga motiveringen att han ju hade möjlighet att vinna nästa år, vilket den förstnämnde inte hade!!
Så igår resonerade jag på samma sätt som han gjorde vid prisutdelningen:
"Tyvärr, Fredrik, men du får bli tvåa den här gången för du har ju fortsatt chans att vinna nästa år. Det är bara att ta nya tag och komma igen då!"
Följaktligen gladde jag mig åt Henriks blåröda triumf och kommer nästa CL-säsong att heja på Arsenal.
VM-uttagningen
Intressant också att John Alvbåge fick sin revansch på Bengt Andersson. För ett år sen ingick han i blåvitts trupp efter att ha lämnat ekonomidegraderade ÖSK. Han är göteborgare och hade hela tiden sett fram emot att nån gång få spela för IFK. Men Arne Erlandsen satsade stenhårt på Bengan så Alvbåge lämnade för Viborg. Men nu var det alltså just Bengan han petade i VM-truppen! Men att ta med en yngre målvakt som reserv är bra för framtiden. Det snackades bara om Shaabans Arsenalsejour och att han nu spelar i Tippeligan. Men de har bara spelat sex omgångar och dessförinnan har han haft långa perioder som klubblös. Häromåret spelade han ett tag för Brighton! Men visst, rutinen av stora sammanhang är ju nog så viktig. Förhoppningsvis får han ändå inte spela en minut.
Det visade sig alltså att jag fick se två av de tre svenska VM-målvakterna -06 in action i den där allsvenska vårmatchen mellan HBK och DIF -02. Isaksson blev frilägesutvisad efter några minuter och Shaaban kom in och storspelade. Det ledde till att han petade landslagsmålvakten Isaksson och eftersom alla visste att de ändå skulle satsa på sitt miljonförvärv var han perfekt att köpa av Arsenal den gången. Men nu är det alltså VM-lägret som står på tur för mannen utan en enda landskamp. Stort!
Stenman var ett bra val också. Landslagets stöttepelare Lucic lyckades inte ta en plats i Leverkusen så nu när Stenman spelar bra där borde han vara given i truppen, trots att han heller inte har gjort särskilt många A-kamper... Han kom till DIF för att ersätta duktige framtidsmannen Dorsin men har nu alltså gått om även honom.
Hur går det då? Tvåa i gruppen och ut mot tyskarna i åttondelen. Tyvärr, men det är svårt nog att vinna en VM-grupp över England en gång och att dessutom upprepa det nästa gång, när de flesta t.o.m. anser att England är mycket bättre, måste ju vara ännu svårare. Och att stå emot Tyskland i ett hemma-VM i ett slutspel är ju inte möjligt överhuvudtaget. Hoppet står till att dom inte är i största form från början och får lite prestationsånget och värdnerver så de bara blir grupptvåor men det tror jag tyvärr inte...