triviologi

Rapporteringen om röstfusket inom Stockholmsmoderaterna har pågått nu i några dar. Men trots att det rör en skandal inom det största regeringspartiet och dess huvudstadsförbund och för med sig några demokratiprincipiella spörsmål känner jag mest "gäsp...". Detta faktum gör dock att jag snarare blir nyfiken på varför mitt ointresse är större än normalt. Inte för att jag kanske hade legat sömnlös p.g.a. just detta annars heller men mitt politikintresse går helt klart på sparlåga these days, märker jag. (Herregud, det har ju tagit flera dar att skriva färdigt den här texten. Det säger ju allt...) Och den enda rimliga förklaringen stavas OS. Vartannat år körs olympiska spel och VM eller EM i fotboll - evenemang som är gigantiska idrottshögtider som talar direkt till mitt första stora intresse, tillika den svenska folksjälen. Det är fullt blås i media, i synnerhet vid gulblåa framgångar, och andra händelser har begränsat uttrymme att spela på. Detta går inte blunda för när man inser valet av tajming för Moderaternas offentliggörande. För det var ett val som de gjorde. Mats Rudin (M) släppte uppgifterna i en DN-intervju och han valde att göra det samtidigt som de olympiska spelen började. Olika reaktioner till trots så har media och dess publik ändå fullt fokus på OS. Visserligen har affären vuxit och medfört konsekvenser för de inblandade men den kommer sannolikt ändå inte leva så lång tid som under de dryga två veckor som OS pågår.

Nu är ju skandalen i sak inte så fruktansvärt hemsk för väljarna. Detta handlar inte om en hörnsten i vår demokrati, som Margit sa i Aktuellt, utan väljarna kan fortfarande ta reda på valsedelskandidaternas åsikter och agendor och kryssa för den som passar bäst. Där har inget förändrats. Men det är å andra sidan inte svårt att tänka sig att alla som saknar partipolitisk erfarenhet och kunskap, och alltså inte kan relatera till ett provvalsförfarande, bara uppfattar att Moderaterna myglar och fifflar i största allmänhet. De har inte insikt i att det inte rör sig om ett reellt demokratiproblem på valdagen utan "bara" en interndemokratisk gräns som har korsats. Affären riskerar därmed att dra ner förtroendet för politik i största allmänhet och politikföraktarna som älskar att hata politiker får lite extra vatten på sin kvarn att raljera om. Det är dessutom extra graverande för Moderaterna som ju alltid håller lag&ordning-fanan högst.

När ska man då låta en krisbomb brisera? Det går ju oftast inte att helt fritt välja tidpunkt men om man har möjlighet håller man ju självklart inne på den till det minst dåliga tillfället. För ingen kan numera räkna med att kunna komma undan genom att helt lägga locket på. När rykten börjar surra kan man i dagens valrörelser inte chansa på att det inte kommer att komma upp till ytan. Minns det som betraktades som den största skandalen under förra valrörelsen, nämligen den s.k. "spionskandalen" som Socialdemokraterna valde att släppa två veckor före valdagen för att få ut maximal politisk effekt, trots att de hade känt till det sedan länge. Ett halvår, om jag inte minns fel. Folkpartiet gjorde visserligen ett ganska dåligt val (vilket ju mest torde ha berott på att man vid föregående val hade fått en oproportionellt stor tillströmning av m-väljare p.g.a. Josefssons valstugereportageskandal) men det parti som tycktes mest bestraffade av väljarna var sossarna själva som, p.g.a. sitt långa regeringsinnehav, betraktades som en fat cat som tyckte synd om sig själv, samtidigt som de uppfattades som cyniskt valtaktiska genom att hålla inne med händelsen och inte polisanmäla förrän en kort tid innan valdagen. Men om alliansen hade suttit i regeringsställning så hade kanske folk reagerat annorlunda. Sånt vågspel kan man inte låta avgöra ett helt val så det enda sättet att eliminera risken att motståndarsidan kan ha snappat upp rykten om oegentligheter, gått till botten med det och ha full kontroll över offentliggörandet är att släppa nyheten själv, långt innan valspurten så att det har klingat av och nästan glömts bort på valdagen. Och det allra minst dåliga är i så fall om man kan styra det till en tidpunkt då andra aktualiteter med "snackispotential" tar stort utrymme. Det finns konspirationsteorier om att regeringen förlade riksdagens kontroversiella FRA-omröstning till mitt i sommaren för att inte få så mycket uppmärksamhet p.g.a. högsommarvärme, semesterledighet och fotbolls-EM, där ju Reinfeldt också dök upp för att snacka fotboll och inte FRA-lag. Att han härom dagen valde att hylla guld-Kalla i ett pressmeddelande talar heller inte emot att samma tanke skulle kunna ha använts nu. De politiska reportrarna och ledarredaktionerna jobbar ju givetvis för högtryck men inte ens fusk inom det näst största partiet slår ut löpsedlar, ettor och topprubriker om OS-guld. Sedan har man två OS-veckor på sig att gjuta olja på vågorna genom att, som här, anlita extern revisionsbyrå, göra kraftfulla uttalanden, låta några huvuden rulla och hoppas på det bästa (vilket åtminstone Expressens ledarredaktion tyckte var långtifrån tillräckligt). I FRA-/fotbolls-EM-fallet kan man ju knappast säga att den eventuella baktanken med tajmingen hjälpte, uppståndelsen blev ändå enorm och hittills verkar det inte heller ha hjälpt att fusknyheten kom ut samtidigt som OS. Idag presenteras nämligen den första opionsmätningen sen affären slogs upp och resultatet visar att Reinfeldt har sänkt sitt förtroende med 10 procentenheter på tre månader, vilket förklaras med just händelserna inom Stockholmsmoderaterna.

Jag har såklart inget stöd för att partiet skulle ha använt OS som krisdistraktion, annat än min egna politiksvacka, men det är en intressant tanke. Betänk att moderatledaren fortfarande har störst förtroende hos fler än dubbelt så många som oppositionsledaren. 56 procent av svenskarna känner störst förtroende för Reinfeldt som statsminister men vem vet hur den siffran hade sett ut om inte Kalla, Ferry, Anja, Hellner och alla de andra hade fyllt löpsedlarna och många timmar i tv-rutan under dessa dagar...?

Och att rapportera om opinionseffekter på skandalen brukar dessutom vara tecken på att scoopets nyhetsvärde är inne på upploppsrakan inne på skidstadion, så att säga. Så det blir intressant att se om det pratas om detta efter kommande söndag då OS avslutas och om nån överhuvudtaget minns det hela i september. Jag tror att vi då kommer prata om helt nya skandaler i en förmodat very dirty kampanjslutspurt.

K-G Bergström går i pension och slutar som politisk kommentator på Rapport. Men ingen frågar mig. Istället blir det Mats Knutson som ersätter och lämnar därmed i sin tur en lucka på Aktuellt. Men ingen frågar mig. Budet går istället till Margit Silberstein. Sen lämnar Lena Smedsaas posten som politisk kommentator på TV4Nyheterna. Det dröjer ett tag och till sist nås man av nyheten att fyran har värvat Lena Sundström och Helena Gissén. Ingen har frågat mig. Man börjar tappa hoppet men i måndags blir man så äntligen åtminstone kontaktad av Sveriges Radio P1. De behöver mitt politiska expertutlåtande angående söndagens partiledardebatt i Agenda.

Det hela har sin bakgrund i att jag under debatten klickade på Annika Lantz länk som hon twittrade ut och som gick till "Borgfredsbingo". Det är ett bingospel men med en bricka som inte innehåller några siffror utan istället olika påhopp som en panel i hennes radioprogram hade satt ihop. Jag tyckte det verkade skoj så jag fyllde i olika rutor när jag hörde nåt under debatten som jag tyckte passade in. Att jag råkade dominera tävlingen fullständigt visste jag inte då. Allt flöt ju bara på. Dagen därpå skulle jag ha slutat klockan fyra men blir klar med mina göromål tidigare än beräknat och kan därför gå ut på stan. Jag sätter på mobilradion och tänker att det kanske är något program som analyserar debatten. Jag zappar bort från P3 och hamnar hos Lantz i P1 som pratar just om debatten och bingot. Lantz tycker att det var svårt och ringer upp en tjej som fick fyra kryss. Det var ju inte så många, tänker jag medan de går igenom raden och rättar den. Hon får inte heller alla kryss godkända. T.ex. hade hon kryssat för rutan "högerjunta" när Peter Eriksson liknade alliansen vid Lucky Luke, ett långskott utan dess like, långt från mina kvalitetskryss. Precis i slutet av intervjun får jag då höra ett nytt påhopp från Annika Lantz sida, men inget av dem som är med på brickan, utan ett nytt... som är riktat mot... MIG! Personligen! Avundsjukt får man höra: "Det var nån som hade fått sju kryss men honom har vi inte fått tag på - förmodligen för att han är mytoman (skratt)" och telefontjejen fyller i: "han har säkert fuskat lika mycket som jag har..." Jag tänkte... hmm.. hade inte jag sju? Jovisst! och jag har inte varit anträffbar på twitter eller mejl på hela dagen. Woho! Jag kan nu skriva in i mitt CV att jag har blivit trashtalkad av Annika Lantz, direkt i P1! När jag kollade twittern när jag kom hem läste jag också ett direct message där hon gratulerade mig och bad mig ringa hennes producent. Chansen att dominera i radio var iofs borta men jag lutade mig nöjt tillbaka med ett leende på läpparna innan jag twittrade några kaxigheter tillbaka som svar.

Nu till den kvällstidningsjournalistiska vinkeln:

EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA

HÅNCHOCK AV SVERIGES RADIO
Radioprofil till hätsk attack i public service

En känd radioprofil med eget program i Sveriges Radios P1 gick under måndagens direktsändning till avundsjuk attack mot kunnig politikexpert. Experten hade mycket rättvist tagit en överlägsen ledning i en svår tävling på ett rättrådigt och allmänt bra sätt. Redaktionen hade, genom programledaren, försökt nå honom för att förmå honom att dela med sig av sin visdom direkt i radio. Han hade tyvärr förhinder och hade ingen möjlighet att höra av sig. Istället tog man via telefon in den näst bäst placerade tävlingsdeltagaren, som trots stora ansträngningar inte riktigt hade nått ända fram. Det var i detta läge som programledaren kom med sitt avundsjuka utfall mot den kunniga politikexperten. Dennes stora ledning blev nämligen för mycket för den rikskända radioprofilen som i ren frustration anklagade honom för att vara mytoman, följt av ett mycket hånfullt skratt som innehöll en stor portion ren ondska. Och pennalismen fortsatte då programmets bisittare, tillika en välkänd musiker och tv-producent, högljutt deltog i hånskrattandet på radioprofilens direktiv. Samtidigt tog den nyss nämnda andraplacerade deltagaren vid och passade på att bittert anklaga experten för fusk och oegentligheter. För Triviologi uppger den utsatte att det hela uppenbart är en hatkampanj riktad mot honom som person och han utesluter inte heller att det mycket väl kan vara sanktionerat från Sveriges Radios ledning. Han tillbakavisar kraftfullt alla insinunta eller uttalade anklagelser om att allt inte skulle ha gått rätt till. Varför radioprofilen har valt att rikta alla sina ohämmade aggressioner mot just honom vet han inte men han spekulerar i att det måste bero på ett stort avund gentemot hans enorma kompetens inom området. Han väljer dock att inte ta alltför personligt illa vid sig utan vänder andra kinden till. Om den politiska redaktionen på SR vill rekrytera honom står han alltjämt kvar till dess förfogande. Vad gäller Borgfredsbingons fortsatta tävling tror han att han kommer att vinna den om han bara återfår motivationen. Triviologiredaktionen har förgäves sökt programledaren.