I natt jag drömde...
Härom natten var jag vaken ända fram till 7-tiden på morgonen och när jag väl somnade drömde jag om det amerikanska presidentvalet och det hela var väldigt konstigt. Det är ju bara i overkliga filmer som en president kan vara under 50 (t.ex Independence day) eller svart (t.ex Deep impact) men det överträffades i min dröm för där röstade USA fram en ny president som både var svart OCH yngre än 50 - samtidigt! Dessutom hade han en brokig bakgrund, konstigt namn och hade lyckats besegra sina förutsättningar och tagit sig fram till toppen mot alla odds. Alltifrån vita skådespelare till svarta tuffa hiphopare ställde sig på hans sida och han ägde hela popkulturen, liksom all social media. Detta gjorde att de normalt så politiskt likgiltiga kidsen kände att de till sist hade fått en egen kandidat som de kunde stå för, liksom alla USA:s minoritetsgrupper. Tusen och åter tusen amerikaner och större delen av omvärlden beundrade honom för hans karisma och otroligt skickliga retoriska förmåga och för att han lovade att förändra USA till det bättre. Jepp, som ni fattar var det en riktigt överdriven politisk korrekt snyftare som t.o.m. hade varit too much för Hollywood. När han höll sitt stora väckelsemöteslika segertal på scenen i en park full av jublande och gråtande människor och det var som om smäktande stråkar ackompanjerade honom i den mest bombastiska av Jerry Bruckheimerprodukioner måste mitt undermedvetna ha insett hur naivt verklighetsfrämmande detta scenario var, för då vaknade jag.
Ja, ja, i fantasin är allt möjligt men nu tillbaka till verkligheten. Det ska bli intressant att följa när USA väljer president nästa vecka. Det står, som bekant, mellan sittande president Bush och utmanaren McCain. Jag kommer att heja på McCain för att det hade varit kul med byte på posten. Men det blir väl Bush som förra gången. Det amerikanska folket röstar ju alltid konservativt. Det hade varit kul med nåt helt nytt nån gång och inte bara äldre vita män från överklassen hela tiden, bara för att den gruppen alltid har haft makten. Tänk om det nån gång kunde bli som i min dröm! Fast, det är klart, det kommer ju aldrig hända. Det är ju helt enkelt för bra för att vara sant...
Ja, ja, i fantasin är allt möjligt men nu tillbaka till verkligheten. Det ska bli intressant att följa när USA väljer president nästa vecka. Det står, som bekant, mellan sittande president Bush och utmanaren McCain. Jag kommer att heja på McCain för att det hade varit kul med byte på posten. Men det blir väl Bush som förra gången. Det amerikanska folket röstar ju alltid konservativt. Det hade varit kul med nåt helt nytt nån gång och inte bara äldre vita män från överklassen hela tiden, bara för att den gruppen alltid har haft makten. Tänk om det nån gång kunde bli som i min dröm! Fast, det är klart, det kommer ju aldrig hända. Det är ju helt enkelt för bra för att vara sant...
Inatt gäller det!
Det rekordlånga och -dyra amerikanska presidentvalet är inne på upploppet och vill man så är det fritt fram att frossa i all rapportering som sker. Eftersom det är så mycket så har jag inte gått in för att aktivt söka upp info utan tagit emot det som har nått fram av sig själv. Likaså har jag inte heller vurmat för Obama på samma sätt som många andra för det brukar ju aldrig kännas så inspirerande att engagera sig i nåt där alla tycker lika. För i Sverige, där även våra högra partier hejar på demokraterna, tycker alla bättre om den demokratiske kandidatens åsikter än den republikanske men det säger ju ingenting eftersom både pro-demokrater och anti-republikaner samlas i samma kategori. Det var intressant att se hur det verligen låg till när Rapport redovisade en vetenskaplig studie som SIFO hade utfört på uppdrag av SVT. Två tredjedelar av svenskarna ville se Barack Obama som president medan en tredjedel inte kunde ta ställning. Skulle John McCain vara ett svenskt parti skulle han inte ens komma in i riksdagen eftersom bara tre procent föredrog honom. Snubben i inslaget var förvånad men det är inte jag för jag tror att svenskar tänker partimässigt på ett sätt som passar vårt valsystem men inte det individualistiskt amerikanska. Och bilden av det republikanska partiet är ju Reagan, Bush x2, Schwarzenegger, gammaltestamentligt hårda tag, skattesänkningar och moralism som stöds av okunniga rednecks utanför storstäderna. Klart att ingen här vill förknippa sig med det. De där tre procenten är väl hyfsat välbärgade frireligiösa villaägande 40-talister utan högre utbildning samt politiskt oinsatta ungdomar som gör allt för att bygga upp en självbild om att tillhöra den yttersta marknadsliberala högerkanten genom att gå med i MUF, dricka skumpa, börja spela golf, söka Handels och raljera okunnigt över såssarna för imagens skull.
Men jag tycker faktiskt att fler borde reflektera över att McCain faktiskt är en good guy för att vara en republikansk representant. Däremot är ju Sarah Palin en otäck figur. "She doesn't believe in evolution..." Säger egentligen allt om henne. McCains religious right-alibi som tacklar etablissemanget med nåt slags Erin Brockovich-perspektiv, obildad men går på gut-feeling. Som tur är verkar hennes kända tillkortakommanden i tv ha fått folk att inse att de inte vill ha någon som är lika "vanlig" som dom själva i Vita huset. Frågan är om det märks på valdagen.
Tråkigt nog får jag väl erkänna att även jag hejar på Obama som alla andra. Det skulle vara enormt stort för USA:s svarta community att gå från att ha varit förslavade till att få besätta presidentposten (även om han inte har något slavarv personligen). Jon Stewart fick honom dock att lova att inte förslava alla vita om han skulle vinna. :) Jag håller med DN på det utrikespolitiska området men han får allt ta och kamma sig när det gäller frihandeln. Det är ju just i orostider som man bör stimulera världshandelsutbytet extra mycket istället för att dra sig mot protektionistiska ideal. I Agenda trodde visserligen Mona Sahlin att ett förbättrande av relationerna med omvärlden i allmänhet och med Europa i synnerhet skulle vara överordnat ett begränsande av frihandeln, vilket därmed inte skulle märkas av särskilt mycket i praktiken men Cecilia Malmström var däremot orolig.
Hur går det då? Det har snackats en del om Bradley-effekten och även om rasism tyvärr är en faktor så tror jag också att det kan jämföras med samma fenomen som i Sverige där en bitter gammalsosse säger och menar att han för första gången ska byta block men att när han väl står vid urnan så klarar han inte att gå emot sitt politiska arv och stora identitet. Vad jag dock tror kommer få större betydelse är det faktum att en opinionsledning för en demokrat brukar mobilisera de hardcorekristna som annars brukar ligga på soffan för att kandidaterna är för mjuka on the moral issues. Men jag tror och hoppas verkligen att Barack till sist står som slutsegrare och det blir en motsatt Bushpolitik i flera avseenden så vi kan börja förknippa USA med den attraktiva softpower som tillhör den klassiskt amerikanska kulturen igen, även om vissa saker aldrig går att förändra. Kåge varnar t.ex. för besvikelse i Europa efter en tid med Obama vid makten. Men bättre lär det ju iaf inte bli med McCain vid rodret.
...eller också går Ralph Wiggum och tar hem hela klabbet!
Jag är iaf mycket nöjd över att jobba kväll för det betyder att jag kommer att komma hem lagom till valvakorna börjar för att sedan kunna sitta och zappa halva natten mellan SVT, TV4, CNN, BBC World och bubblaren Filip&Fredriks vaka på femman.
Men jag tycker faktiskt att fler borde reflektera över att McCain faktiskt är en good guy för att vara en republikansk representant. Däremot är ju Sarah Palin en otäck figur. "She doesn't believe in evolution..." Säger egentligen allt om henne. McCains religious right-alibi som tacklar etablissemanget med nåt slags Erin Brockovich-perspektiv, obildad men går på gut-feeling. Som tur är verkar hennes kända tillkortakommanden i tv ha fått folk att inse att de inte vill ha någon som är lika "vanlig" som dom själva i Vita huset. Frågan är om det märks på valdagen.
Tråkigt nog får jag väl erkänna att även jag hejar på Obama som alla andra. Det skulle vara enormt stort för USA:s svarta community att gå från att ha varit förslavade till att få besätta presidentposten (även om han inte har något slavarv personligen). Jon Stewart fick honom dock att lova att inte förslava alla vita om han skulle vinna. :) Jag håller med DN på det utrikespolitiska området men han får allt ta och kamma sig när det gäller frihandeln. Det är ju just i orostider som man bör stimulera världshandelsutbytet extra mycket istället för att dra sig mot protektionistiska ideal. I Agenda trodde visserligen Mona Sahlin att ett förbättrande av relationerna med omvärlden i allmänhet och med Europa i synnerhet skulle vara överordnat ett begränsande av frihandeln, vilket därmed inte skulle märkas av särskilt mycket i praktiken men Cecilia Malmström var däremot orolig.
Hur går det då? Det har snackats en del om Bradley-effekten och även om rasism tyvärr är en faktor så tror jag också att det kan jämföras med samma fenomen som i Sverige där en bitter gammalsosse säger och menar att han för första gången ska byta block men att när han väl står vid urnan så klarar han inte att gå emot sitt politiska arv och stora identitet. Vad jag dock tror kommer få större betydelse är det faktum att en opinionsledning för en demokrat brukar mobilisera de hardcorekristna som annars brukar ligga på soffan för att kandidaterna är för mjuka on the moral issues. Men jag tror och hoppas verkligen att Barack till sist står som slutsegrare och det blir en motsatt Bushpolitik i flera avseenden så vi kan börja förknippa USA med den attraktiva softpower som tillhör den klassiskt amerikanska kulturen igen, även om vissa saker aldrig går att förändra. Kåge varnar t.ex. för besvikelse i Europa efter en tid med Obama vid makten. Men bättre lär det ju iaf inte bli med McCain vid rodret.
...eller också går Ralph Wiggum och tar hem hela klabbet!
Jag är iaf mycket nöjd över att jobba kväll för det betyder att jag kommer att komma hem lagom till valvakorna börjar för att sedan kunna sitta och zappa halva natten mellan SVT, TV4, CNN, BBC World och bubblaren Filip&Fredriks vaka på femman.